Söker en dikt om att vara adopterad.

Vilken otroligt fin dikt. Kände hur tårarna började trilla när jag läste den.

Gud vad den var fin. Jag är med adopterad och den berörde mej enormt.

Åååå så fin... tårarna trillar nu...

Underbar!

vem är den sanna trägårdsmästaren jo inte den som satte fröet i jorden utan den som vattnade fröet och som vårdade den varge dag . och bekydda den och lätt den få växsa upp från en liten knopp till en mycket vacker blomma .

den sanna trägårdsmästaren är mina adopptivföräldrar

vilken fin dikt..är det ok om jag kopierar den ? :)

LEGACY OF AN ADOPTED CHILD

Once there were two women
Who never knew each other
One you do not remember
The other you call mother.

Two different lives
Shaped to make yours one.
One became your guiding star
The other became your sun.

The first gave you life
And the second taught you to live it.
The first gave you a need for love
And the second was there to give it.

One gave you a nationality
The other gave you a name.
One gave you a seed of talent
The other gave you aim.

One gave you emotions
The other calmed your fears.
One saw your first sweet smile
The other dried your tears.

One gave you up.
It was all that she could do.
The other prayed for a child
And God led her straight to you.

And now you ask me though your tears
The age-old question through the years
Heredity or environment ? which are you the product of?
Neither, my darling, neither
Just two different kinds of love.

Author unknown

Jag gillade den engelska verisionen! Den är fantastiskt fin!

"Ours by choice" är en bok. se www.oursbychoice.com/

Diktens original är på engelska och finns i några adoptionsdiktböcker men jag har inte lyckats hitta författaren.

Håller med om att den engelska versionen är bättre. Då får man fram rim och annat som går förlorat i en översättning. En annan fin dikt (på engelska) är:

Not flesh of my flesh
Nor bone of my bone,
But still miraculously my own.

Never forget for a single minute
You didn?t grow under my heart
But in it.

Fleur Conkling Heyliger

Ja den var också jättefin! tack för tipset om boken!

Vill du ha boktips så kanske "Perspectives on a Grafted Tree" kan vara något. Det är en bok samlad med adoptoinsdikter och där finns båda ovanstående dikter.

Tack, så bra med såna tips på böcker!

Visst är dikten vacker, men är det inte lite väl mycket Walt Disneystuk över den?

Allt har en baksida. Risken är väl att någon kan fastna i sirapsblandningen.

Men dikten borde vara mycket användbar i utbildningssammanhang, den berör många angelägna frågor som syn på: nationalitet, den biologiska mammans kärlek eller den "ädle vilden", Guds mening med övergivandet/adoptionen och kanske framförallt vilka mekanismer som innebär att adopterade kan komma att känna att de förväntas vara tacksamma.

Intressant dikt!

To My Baby

by Karen Ledbetter

I knew of you before your birth,
I loved you before we ever met.
I prayed for you day and night,
Thankful your birth mother had chosen life.
The waiting was so anxious and hard,
You already held a place in my heart.
Weeks went by, and sometimes I cried.
Finally one day came a call with good news.
Tears of joy fell on my cheek
The first time I held you,
Precious Baby, so tiny and sweet.
I'm thankful your birth mother had chosen life.
Rocking and singing sweet lullabies,
You've brought much joy to so many lives.
I'll love you forever, sweet little one.
Memories to treasure, a new life begun.

*******************

To Her Birthmother

You gave her birth
We?ll give her life
You gave her todays
We?ll give her tomorrows
You gave her race
We?ll give her identity
You gave her heritage
We?ll give her future
You gave her possibilities
We?ll give her potentials
You gave her up
We?ll have to let go
You dream of her future
We?ll work hard for your dreams to come true
You gave her hope
We will too.

**************

Once there were two women who never knew each other
One you do not remember, the other you call Mother
Two different lives shaped to make you one
One became your guiding star, the other became your sun
The first one gave you life, and the second taught you to live it
The first gave you a need for love, the second was there to give it
One gave you a nationality, the other gave you a name
One gave you a talent, the other gave you aim
One gave you emotions, the other calmed your fears
One saw your first sweet smile, the other dried you tears
One made an adoption plan, that was all that she could do
The other prayed for a child, and God led her straight to you.

Now, which of these two women, Are you the product of?
Both, my darling, Both, Just two different types of love.

Det röda äpplet

En berättelse om beslutet att adoptera ett barn

För länge, länge sedan, ja kanske i vårt gemensamma livs begynnelse, såddes ett litet frö. Fröet som var tanken på ett barn, skulle gro till en liten planta i våra sinnen och sen skulle plantan förhoppningsvis rota sig och bli ett fullvuxet träd. Så småningom skulle vi få smaka vårt första härligt gula äpple. För gula äpplen är de äpplen vi är vana vid och tänker på när vi tänker på äpplen. Gula äpplen skulle det bli! Det skulle bli många gula äpplen på vårt äppelträd om vi hade tur.

Den har alltid funnits där, önskan att få se vår planta slå rot och bära frukt. Vi har alltid sett fram emot den dagen när vi skulle stå där med vår korg full till bredden med gula äpplen. Likaså var vägen dit något vi ville uppleva. Tänk att få se hur gula äpplen blir gula äpplen. När vi så insåg att det inte skulle bli så lätt att få vårt gula äppelträd att växa, började ett nytt frö gro i våra hjärtan och medvetanden. Det var inget vi talade om, inte heller funderade mycket på. Sådana frön hade man ju hört talas om. Det blir röda äpplen av dem. Men vi visste ju inget om röda äppelträd? Visst är röda äpplen vackra och goda, men de är ju inte som gula. Det lär ju vara svårt att få ner dem från trädet också. De röda träden blir ju oftast mycket högre än de gula. I alla fall så lät vi det röda fröet gro vidare sakta men säkert. Det fick mycket näring, utan att vi tänkte på det, av alla våra besvikelser där vi gick genom fertilitetsfabrikens korridorer.

Det första fröet och det andra fröet växte sida vid sida under flera år. Vi lade ner mycket tid och energi på att försöka få vårt första träd att slå rot. Medan vi hoppades och trodde, grät och sörjde över vårt första träds vekhet, hade det andra fröet, utan att vi tänkt på det, blivit en planta stor som Clivian i vårt norrfönster. Vi insåg plötsligt att enda skillnaden på de båda fröna var att det andra äppelträdets grenar skulle ge oss röda äpplen i vår korg en dag. Men röda äpplen är ju också äpplen! Vi kunde ju få uppleva hur röda äpplen blir röda istället för hur gula blir gula. Det är ju inte samma sak. Det går ju inte att jämföra.

Det röda äppelträdet växte fort och säkert. Det skulle bli äpplen på detta träd en dag. Det förstod vi minsann. Vi visste bara inte hur lång tid det skulle ta. Det visste vi ju inte med det gula heller. Om det över huvudtaget skulle bli några äpplen av det?

Ville vi ha gula äpplen skulle det kräva så mycket energi av oss att vi kanske inte skulle orka med något annat. Vi kanske skulle glömma bort krusbären, päronen och hallonbuskarna. Var det värt att offra allt det andra goda i livet för att få gula äpplen på ett träd som växte dåligt och krävde ALLT av oss?

Nu insåg vi plötsligt att vi väntade på våra röda äpplen! Vi skulle få våra äpplen tillslut! Vi väntade inte förgäves längre. Nu visste vi att det skulle bli. Vi visste bara inte när...

Vi vårdade vår planta väl och vattnade den ständigt och den växte sig större och större för varje dag. Man får klättra högre i det röda trädet för att få ner de mogna äpplena. Men det viktigaste är ju att det blir äpplen i korgen! I det röda trädet finns de ju där, vajande fram och tillbaka, sökande efter någon som vill plocka.

Fröet som skulle givit oss ett stort härligt äppelträd med gula äpplen hade stannat i växten. Utan att vi tänkte på det vissnade vårt gula äppelträd ned och dog. Det fick inget ljus för den stora, friska plantan som överskuggade allt!

Nu står vi här och väntar på att vårt röda äppelträd ska bära frukt. Det har varit en lång väg hit och vi har en lång väg kvar. Vi får köpa en längre stege än den vi har om vi ska kunna få ner vårt röda äpple när det mognat. Vi måste låna pengar till den för den är dyr. Det gula äppelträdet hade inte krävt någon stege alls.

Vi tänker ofta att det var bra det som hände. Visst kommer vårt efterlängtade gula äpple alltid finnas med i våra tankar. Vi fick ju aldrig se på nära håll hur gula äpplen blir gula äpplen. Att grannen får gula äpplen är ju alltid en tröst och där kan vi ju se hur det går till. Vi sörjer inte längre över att vi kommer få ett rött i stället. Och tänk vilken utsikt vi kommer ha från vårt stora röda äppelträd!

Det röda äpplet är inte heller det näst bästa av äpplen tycker vi. Vi tänkte bara inte på att röda äpplen skulle kunna vara något för oss. Och vem har sagt att gula äpplen är godare än röda. Inte vi. Smaken och färgen är ju olika men i grund och botten är de ju äpplen båda två!

PetraN: Fint!