Nu hittade jag igen er... 
Hoppas ni mår bra allihopa! Jag är nu i v.32 och det börjar närma sig för mitt planerade snitt.
Till er "nya" så har jag lite samlade tips på hur man underlättar för tiden efter en sfinkterruptur, i min blogg.
Klematis: Jag hoppas du får vishet i det här. Det är inte roligt att gå runt med alla tankar och all oro. Just att inte kunna lita på personalen måste va otroligt frustrerande. Det som är så viktigt för att kunna slappna av.
För mig har det hjälpt att ventilera med mina närmaste och bm. Just för att bena ut vad som är vad i sina funderingar och hitta bästa möjliga lösning just för mig. Även om man måste välja mellan pest eller kolera ( vaginalt eller snitt).
Det dröjde 3 år innan jag var beredd att bli gravid igen. Jag som alltid skrockat och sagt att "jag vill ha tre barn, helst innan jag blir 30!" Pytt! det blev ett barn innan 30.
Barnplanering behöver ta tid har jag lärt mig också för att man ska bli "hel" igen och orka med ett till barn med allt vad det innebär. Jag blev också utfrågad av min omgivning och stressad över försäkringskassans regler för att behålla SGIn t ex. Helt galet att man låter sig påverkas av vad alla andra tycker egentligen.
Lycka till och hoppas du får en rofylld jul. Kanske det nya året får visa vägen.
Klematis:
vad säger din man/sambo(för han var väl med) om det här? Kan han vittna om vad som hänt, ifall du ändå vill göra en anmälan av något slag?
Gott nytt år på er!
Klematis: Hur har det gått för dig?
Strahhm: Jag har inte fått några rekommendationer. Jag var redan så "avskräckt" från att försöka bli gravid snabbt ändå...
Sofia75: Grattis till graviditeten! Har du hunnit vara på något aurorasamtal?
BeckyJ: Grattis till sonen! Mår ni bra efter allt? I min blogg har jag lite tips för att underlätta tiden efter en sfinkterruptur.
Jag har fått tid för mitt snitt. Det blir den 24 janurari på UAS (Uppsala).
Nu har Theodor kommit. Det blev snitt den 24 januari och det var en enorm skillnad. Mycket mer positiv upplevelse den här gången. Jag är mycket starkare i kroppen efter snittet än förra förlossningen. Nu drygt en vecka efter har jag bara lite smärtlindring på natten, är uppe annars och orkar t.o.m stryka kläder och ordna med lite här hemma!! Känner inte av såret någonting. Allt ser jättefint ut.
Jag ska lägga in berättelsen i min blogg snart.
Larki: Jag lider verkligen med dig och håller tummarna att du snart får den vård du så väl behöver. *Kramar om* Verkligen skandal att de kan låta dig vänta såhär länge! Har du någon försäkring som täcker skadan och får du ut mera på försäkringen genom att behöva vänta såhär länge? Vad är flatulens inkontinens?
mnc: Det var inte meningen att göra dig upprörd och ledsen. Förlåt! Jag känner med dig och hade också en period, nästan ett år efter min SR då jag inte kände igen mig själv. Kroppen kändes så annorlunda och med alla minnen som kommer upp då och då. För mig hjälpte det att prata och prata. Med alla möjliga för att få det att släppa. Försöka tänka positivt.
Det behöver inte gå dåligt med efterföljande förlossningar. Många här har fött vaginalt utan problem efter och andra med snitt. Det kan tvärtom bli en positiv upplevelse. En Bm sa till mig efter mitt andra barn fötts att "Nu glömmer vi det gamla och minns bara det här sista som var bra!" Och det tycker jag var klokt sagt. Jag är färdig med att ödsla tid på min första förlossning och arg på den Bm som inte skötte sig då i slutskedet. Att bli arg istället för ledsen ser jag som ett tecken på att det håller på att släppa.