Sfinkterruptur del 7

Grattis Nie! Så skönt att det gick så bra!

Min dotter är nu 10 mån och jag fick en total sfinkerruptur. Har mått jättedåligt över detta och pratat mycket både med min barnmorska och med en kurator på kvinnokliniken. Det här med nästa ev förlossning är något jag tänkt på enda sedan jag fick veta att jag brustit så mycket. Jag tror inte det kommer att vara några direkta problem om jag vill ha snitt. Jag har bla varit hos en specialist här i malmö som kollat sfinktern med ultraljud och hennes utlåtande brukar väga tungt. Men ändå har jag också bara fått höra att det är en diskussion som måste tas när jag blir gravid igen.

Samtidigt är ju frågan om man själv vill ha snitt eller inte, jag hade till skillnad från många andra här en väldigt bra förlossning, om man bortser från rupturen. Jag fick inget värkförstärkande dropp och det var ingen yttre press i form av tex sugklocka. Ingen jag pratat med har kunnat förklara varför jag sprack så mycket och det gör att jag blir ännu mer orolig för nästa gång. Om man inte vet varför så kan man ju inte undvika det heller. Tex om man hade sugklocka första gången och kan förklara sin bristning med det kan man hoppas att slippa sugklockan och därmed bristningen.

Jag har mått så dåligt efter detta så jag tror det kommer bli snitt nästa gång, men den där drömförlossningen var ju så himla himla nära. En del av mig vill ha en vanlig förlossning för att få uppleva det. Men jag tror inte jag kommer våga.
Oj det här blev långt och rörigt, men det är iaf skönt att skriva ner sina tankar lite.