Gravid?(15 år)

Jag förstår att det självklart inte alltid är lätt med barn, Stort ansvar osv. Jag skulle aldrig kunna prata med mina föräldrar om det här, det gör saken ännu svårare...
Borde nog ta ett graviditetstest..!?

Det jobbiga är att jag inte vet vad jag vill heller... Skulle på något vis andas ut om jag inte var gravid, men hade ändå varit lite sorgligt och tomt på något vis...även om det kanske är det bästa!? att vänta... men om jag nu är gravid...aah, vad händer då..

Tack för ditt snälla svar helenas83(:

...van hände dig? om du vill berätta asså, alltid intressant och höra andras historier...:)

helenas83: du har rätt när det gäller mina föräldrar. men ska absolut inte säga något förens jag är helt säker på min sak. Det blir inte lätt att berätta... jag bor ännu hemma, men jag och mina föräldrar har väll inte den bästa kontakten med varandra om man säger så. plus att jag tror, eller snarare VET, att dom håller på och ska separera..även om de inte berättat ngt för mig och min syster än... livet är ganska komplicerat just nu...
får ta en dag i taget...måste prata med någon, det vet jag iallafall. Det räcker inte bara med kompisarna, dom är ju liksom lika oerfarna som mig i denna situation...får ta kontakt med ungdomsmottagningen tror jag.

Mrs Bundy & Mamman88:
Aah jag ska försöka ta mig i kragen och ta mig till UngdomsMottagningen, göra testet, få det överstökat och så...

Jag kan inte längre sova på nätterna när jag har så mkt att tänka på, allt blir så jobbigt...så måste få veta hur det ligger till...även om jag inte vet vad jag vill ha för resultat...:/

Tack så mkt för alla svar:) känns bra att få lite tips vad jag ska göra, även om jag förstår vad som borde göras, så känns det lättare att göra det när det kommer från någon annan också:)

Ska ringa dit imorgon och försöka få en tid...

är så nervös.

hmm...:/

Jag ska absolut tänka mig för. Tänka igenom och så...
hur menar du med att det absolut inte är som jag tror?
att jag tror att det bara är lätt och kul? och att det även är mycket ansvar!? jag förstår det, även om jag inte kan veta hur det här innan jag upplever det... men förstår såklart "nackdelarna" också...

ingen lätt situation tycker jag.

Mrs Bundy skrev 2007-11-21 13:19:13 följande:

Idag har jag inte mått så värst bra, illamående och yr hela dagen...chansen finns ju att anledningen till detta är min enorma oro och alla tankar som får mig att må så här..men jag vet ju inte.
Tog mig aldrig till ungdomsmottagnigen idag, är så rädd för vad som ska säga. Men på måndag är det "drop in" där, då ska jag dit. Det måste jag.
Tack för alla svar, skönt på något vis att läsa vad alla ni "äldre och mer erfarna mammor" tycker och tänker...

Lia85:

Guuud så härligt det var att läsa ditt inlägg:) Blev så himla glad!
Jag älskar att höra om ungatjejer som faktiskt stått upp och visat att dom klarar sig, ta hand om barn, skaffa utbildning osv.
Om jag nu är gravid så är det nästan exakt samma som dig, det är ju november nu, och mina "planer" eller rättare sagt tankar, är att om jag är gravid så går jag ut 9an, är sedan hemma ett år och börjar sedan gymnasiet när lillen är cirka 1 år gamal:) Precis så det var för dig ju, och du verkar ha klarat det mer än galant;)

Jag ska hålla er uppdaterade om hur det går med mej...:) hehe.

Kramis

Sabine1989:
Vilken underbart söt artikel om dig och din son:) urgullig!
Vad skönt att allt gått så bra, och gud vilken söt liten pojke du har, sjuktsöt:)

LOVER:
Grattis, fick du din son när du var 15?:)

Jag har inte tagit grav. test än, ska antagligen till ungdomsmottagningen på måndag...:/
orolig.

Kramar!

....jag skäms för att säga det, men har inte varit på UM idag.
Jag klarar inte av att prata om det, hela grejen, när det hände, hur det hände...jag ångrar mig såå. Mår bara sämre när jag tänker på det, kan därför inte sätta mig ner och prata om det....:(
Killen är heller ingen pojkvän kan jag lägga till...vi har ingen kontakt eller så...känner knappt varandra.

Ena stunden tänker jag på vilken lättnad det hade varit att få höra att jag inte är gravid...sen tänker jag på hur jäkla ledsen jag hade blivit på något vis om det inte är något som växer i min mage...jag är så förvirrad. Vet inte vad för svar jag vill ha, önskar jag väntade barn, men hoppas jag inte är gravid.... jag har verkligen tappat bort mig själv nu.

f*n.

Tack för alla snälla svar, de betyder jätte mkt:)

Jag skulle fått min mens precis nu i dagarna, cirka idag... men det har jag inte fått ännu. Behöver ju ändå inte vara något, eftersom det händer att den är lite oregelbunden med ett par dagar eller så..

Det är säkert skönt att prata av sig när man väll tagit sig dit och börjat prata, det är delen innan som är jobbig...ta sig i kragen och göra det liksom...jag tror jag väntar ett par dagar till och ser vad som händer..

Känns på något vis lättare att ta testet själv, eftersom jag inte vet hur jag kommer reagera...lugnast att bara få gråta ut själv vad testet än kommer att visa...

Jag lovar att hålla er uppdaterade..:)

Kramar

jag fick min mens igår.
en vecka försenad(!!!)

fatta att jag gått runt och oroat mig i 3 veckor...nu är känslorna blandade. Jag försöker övertyga mig själv om att det är världens lättnad och att allt känns skönt och bra. Det är så jag säger till de vänner som vet om vad som hänt och så. Men innerst inne känner jag mig ganska tom och ensam nu ändå...
Även om jag hela tiden på något vis hoppades på det här, jag måste ju börja gymnasiet i höst och fixa studierna, sedan fixa jobb, pengar och boende, killen var ingen jag kommer spendera mitt liv med, ingen jag vill ha som pappa till mina framtida barn liksom, och så vidare....

jag borde bara pusta ut och vara glad, men riktigt så lätt verkar det inte vara.....