Inspiration och pepp :-D

Jättefin berättelse!!!Så var min förlossning oxå, förutom att jag inte utövade profylaxandning utan använde mig av varma vetekuddar samt gick runt runt i rummet inder värkarna Sonen kom även han med sugklocka pga svaga krystvärkar. Precis som du säger tror jag det är viktigt att man är insatt i hur förloppet är, samt att man verkligen försöker lita på personalen.

evaviola: Underbart att höra en som varit med om en positiv förlossning också

Hej! Väldigt intressant att läsa din berättelse. Jag ska föda om 6 veckor och börjar bli nervös. Jag har haft lite olika strategier genom graviditeten. Först tänkte jag ta reda på så mycket som möjligt om förloppet, för att kunskapen skulle ge mig trygghet och lugn. Men sen bestämde jag mig för att inte råplugga så som jag tänkt, utan ta reda på det viktigaste, och istället försöka ta allt stund för stund och lita på min kropp.

Jag har hela tiden intresserat mig för profylaxandning, men inte övat så jättemycket på det. Jag köpte en skiva med övningar, och det verkade inte så svårt tyckte jag. Men sen blev jag förvirrad när det inte var samma instruktioner på ett annat profylaxband jag fick av mamma.

Jag har ett par frågor till dig: När du säger att du skaffat dig mycket kunskap om förlossningsförloppet, hur mycket kunskap har du skaffat dig då? Hur detaljerat har du läst på? Jag funderar själv på om jag kan tillräckligt för att vara lugn.

Sen undrar jag, hur skulle du tipsa mig att gå till väga just nu? Med 6 veckor kvar känner jag mig stressad med allt jag borde läsa på. Ena stunden känner jag att "nu slappnar jag av, nu fokuserar jag på barnet och litar på naturen, jag orkar inte med mer fakta och övningar". Men sen andra stunden tänker jag att ska jag öva mer på andningen, avslappningen och ska jag köpa en bok till?

Lilla Vivvlan: Först Grattis till den lilla väntade bebben

Så till dina frågor: Hur mycket kunskap införskaffade jag mig...jo, jag läste på om själva fysiska processen under en graviditet och förlossning. Detta genom boken "Mammapraktikan" (har dessvärre glömt namnet på författaren/innan, men den är säkert lätt att hitta via ex bibblan. Där igenom fick jag all kunskap om vad som händer rent allmänt med kroppen under graviditeten, samt hur en förlossning kan vara både genom vaginal födsel och genom kejsarsnitt. Ofta är ju dessa böckerna detaljerade och proppade med information, så jag kände att den biten räckte för mig. Men sen nämnde jag som sagt var "Boken att föda utan smärta", den går mer in på djupet när den gäller kvinnans psyke under graviditet och förlossning, samt delgav bra profylaxövningar och avslappningsövningar. Dessa började jag med i slutet av 6 och början på 7:e månaden. Men jag vet att denna boken tyvärr kan vara svår att få tag i, men dagens förlossningslektyr är kanonbra, samt andningsövningar, så kan du dem någolunda så bör den delen lösa sig

Nu när det är 6 veckor kvar så tycker jag du ska hålla dig till de övningar som du känner fungerar för dig, att du ställer in fokus på vad som snart kan hända, att du öppnar sinnet för allt och att du arbetar mycket med acceptans...dvs att vara beredd på att din förlossning kommer vara unik i sig och att det inte finns något fel sätt att föda på Koppla av från stressen att införskaffa mer böcker och känn efter när du orkar öva eller vill läsa om de du har. Avslappnings/andningsövningar är alltid bra att öva, så finn en stund på dagen eller kvällen som du känner att du har ork till detta...om så bara 10 minuter

Jag passar på att infoga ett inlägg som jag skrivit tidigare, där en kvinna undrade hur det var möjligt att föda utan att uppleva smärta. Jag skrev en hel del där hur jag gjorde under graviditeten och förlossningen och kanske finns det mer "matnyttigt" för dig att hämta där

Frågan jag fick var...hur kan man föda utan att uppleva att man har "ont". Här nedan följer mitt svar

"Det är en väldigt bra fråga och jag ska försöka förklara efter bästa förmåga hur jag upplevde det som jag gjorde. I mitt fall var det en lång tankeprocess som började långt innan det var dags för förlossning. Jag började funderade över mitt förhållande till just smärta och fann att jag som så många andra tillhörde den sortens människor som svalde en alvedon så fort det gjorde minsta lilla ont i huvuvdet. Inget fel med detta, men min grundsyn hade blivit att smärta var något onaturligt och skulle bort till varje pris. När jag sedan läste boken "att föda utan smärta" tyckte jag först att grundidén var befängd och drömlik men det dröjde inte länge innan jag började inse att möjligheten skulle kunna finnas. Boken beskriver hur vi flickor redan som mycket små får en inpräntad bild av hur en förlossning kommer vara. Vi får höra om eller se en kvinna föda, vi ser henne skrika av vad vi tror är smärta, vi ser detta stora barn komma ur det "förhållandevis" lilla underlivet. Vi får 20% insikt av något som innehåller 100%. Genom livet kommer vi i kontakt med mentala bilder av rädsla, smärta, skrik, panik och vi blev mer eller mindre intalade både medvetet och omedvetet att förlossningen är en mycket plågsam process och att vi inte ska tro något annat. Födslolektyren säger många gånger samma sak, jag läste en ”vanlig” förlossningsbok som inleddes med meningen ”att föda gör fruktansvärt ont” och jag minns hur jag satt och grät och skrev i min dagsbok ”att föda gör REDAN fruktansvärt ont”.
Så, hur gick jag då slutligen till väga...jo: Jag beslutade mig för att först och främst slå dövörat till när det kom till alla ”skräckhistorier”. Jag beslutade mig för att min förlossningsupplevelse skulle bli min och ingen annans, ingen skulle kunna få ”bestämma” åt mig hur den skulle bli. Därefter läste jag systematisk på om HELA graviditet- och förlossningsförloppet. Man kan lugnt säga att jag närmade mig det hela som en råpluggande högstudiestuderande närmar sig en tuff tenta. Jag gjorde mitt yttersta för att bereda mig fysiskt och psykiskt inför något jag aldrig varit med om förut. Boken ”att föda utan smärta” var ett fantastiskt redskap. Tack vare den fick jag en stor inblick i det mentala arbetet som krävdes för att få helhetsbilden av en graviditet och förlossning. Jag insåg att vi föder lika mycket psykiskt som fysiskt. Och en annan fantasisk insikt som började slå rot, var det faktum att vi kvinnor KAN det här och att vi är skapade till att föda barn.
Jag tränade mycket med visualiseringsbilder och andningsövningar, till saken hör att jag började detta gedigna arbete i slutet av 6:e månaden, varpå jag vill belysa det faktum att det inte är för sent med att sträva mot en positiv eller smärtfri förlossning även om man är långt gången i sin graviditet.
Min make var ett enormt stöd och tillsammans tränade vi profylaxens lära. Vi byggde upp en känsla av teamwork. Vi skulle föda barn, vi skulle hjälpa vårt lilla barn till världen. Väl medveten om att inte alla män vill eller kan delta i ett sådant arbete, så är jag personligen övertygad om att vi kvinnor fixar detta minst lika bra utan deras medverkan.
Jag passade även på att analysera hur jag upplevde smärta de gången den drabbade mig. Så som det mest ”enkla” händelser, som ex när jag råkade smälla i storttån i en tröskel. I stället för att ”bara” tänka att det gjorde ont, började jag lägga märke till de olika sinnes-”sensationerna” som följde. I stället för smärta, upplevde jag ett starkt tryck, en brännande känsla, en pirrande smärta. Jag började förstå att väl man öppnade sig för möjligheten, så fanns det fler färger i poletten än bara ont, ont, ont.
En annan viktig faktor var tidsperspektivet. Jag arbetade med konsten att ändra tidsperspektivet till min egna fördel. Dvs istället för att tänka ”tänk om jag har flera timmar framför mig av förlossning, tänk om jag har flera ”hundra” sammandragningar att vänta” så beslöt jag mig för att fokusera energierna till ”här och nu” och framför allt ”EN enda sammandragning i taget”. Inga tankar på de jag lämnat bakom mig, inga tankar på de som jag hade framför mig, utan endast en enda sammandragning på högst 1-2 minuter. Jag beslöt mig för att DET skulle jag fixa. Och det var även så det blev.
En annan del av varför min förlossning blev så fantastisk, var att jag pga mina införskaffade kundskaper och övningar kunde behålla lugnet. Jag fick aldrig panik varpå min hjärna aldrig behövde skicka ut signaler av rädsla eller panik. Detta ledde till att jag upplevde sammandragningarna som enorma krafter, som tryckte och kramade min kropp, men som aldrig gjorde ont.
Jag kan inte understryka nog att jag är medveten om att förlossningar är så unika. Det kan gå fort, eller ta lång tid. Det kan vara dramatiskt eller förhållandevis lätt. Men mina råd är som alltid, oavsett situationen...acceptans...tillit till din kropps förmåga...lugn. Dessa tre begrepp är metoder att använda för att uppleva en positivare förlossning oavsett omständigheterna.
Det som också underlättade för mig var att jag visste att om situationen blev sådan att jag och min kropp inte skulle reda ut det hela, så var jag bland människor kompetenta nog att göra detta åt oss. Dvs genom evt kejsarsnitt. Att veta att jag skulle kunna lägga över tilliten fullt ut till dem, lade också sig till grunden för mitt stora lugn.

Slutligen: Min kropp skulle påbörja ett arbete, jag aldrig skulle kunna stoppa och när jag förlikade mig med den tanken samt insåg att kroppen skulle göra så för att hjälpa mig föda fram min efterlängtade lilla bebis, så kände jag stor ömhet och respekt inför min fantastiska kropp. Jag beslöt mig för att jobba tillsammans med min kropp, hjälpa den där jag kunde och låta den ta vid där jag gjorde bäst i att stötta den med andningen enbart. Jag blev ett teamwork med mig själv, med min kropp. Alla dessa faktorer ledde till att jag genomförde det största fysiska jobb någonsin, men att jag aldrig upplevde smärta och att det var 21 underbara timmar av mitt liv.

Min önskan är som alltid att målet för blivande mammor ska bli, att dom ska få möjlighet till en så positiv förlossning som dom kan få. Smärtfri eller inte.

Nu fick du ett långt svar*ler* men det var en jättebra fråga och det finns säkert en hel del aspekter jag glömt att ta upp, men jag finns här om du eller andra har fler frågor eller vill veta mer om detta.

Kram

Åh, så himla intressant att läsa dina tankar! Jag blir nyfiken på att lära mig mer om det här tankesättet. Måste säga att det är väldigt härligt att höra någon berätta positivt om en förlossning, fast ändå verkligen berätta om den, och varför den är positiv. Inte bara "det gick så lätt o sen ploppade ungen ut".

Nåt som jag tycker låter lite märkligt, eller som jag inte riktigt förstår, är vad du menar med "utan smärta". När jag tänker mig in i dina tekniker och ditt sätt att hantera smärta, kan jag tänka mig att man upplever smärtan, men kan uthärda den och se den på ett positivt sätt, men att den ändå finns där. Alltså man måste väl ändå känna den? Men att man inte alls upplever den outhärdlig och hotande utan mer som en "känsla"? Eller vad menar du med att du inte kände smärta?

Jag blir som sagt nyfiken på att ta reda på mer. Frågan är vad jag ska prioritera. Att bara råplugga förlossning kommer nog bara göra mig mer rädd om jag sen inte orkar med att läsa den mentala biten. Tror du att jag kan ha nytta av boken "att föda utan smärta", även om jag inte är superpåläst om allt det andra?

Tror du det finns risk att man ändå inte riktigt klarar av den här teorin, och blir jättebesviken om man nu läst på den, och sen ger upp den mitt i förlossningen, får panik och tar EDA istället?

En av anledningarna till att jag blir vädligt nyfiken på detta är att jag drar en del paralleller till när jag hade panikångest för några år sedan. Då lånade jag böcker i mental träning i ämnet, och fascinerades otroligt över att samma panikångestattack kunde upplevas så olika beroende på min mentala inställning. Attacken var samma fysiska upplevelse, men innan jag läst på upplevde jag den som dödsskräck, och sedan med mental träning, bemästrade jag den, och det skrämde mig liksom inte för jag hade ett sätt att hantera den.

Som sagt jag orkar nog inte sätta mig in i FÖr mycket nytt just nu. Men kanske ändå att jag ska lägga de sista krafterna på att läsa om mental förberedelse hellre än att plugga på mer om smärtlindringsmetoder...

Lilla Vivvlan:
Härligt att du kan finna kraft i min berättelse, jag brinner för att hjälpa blivande mammor som ängslas lite eller mycket inför förlossningen*ler*

Den delen gällande smärtan och att inte känna av den,förstår jag kan vara svår att förlika sig med. Men i mitt fall kan jag uppriktigt och ärligt säga, att jag inte upplevde någon form av smärta överhuvudtaget, med undantag för den ögonblickliga smärtan när barnmorskan drog ut honom med sugklockan och det var tvunget att skyndas på, då han var mycket trött. Det jag upplevde istället, rent fysiskt under förlossningen, var enorma krafter såsom tryck, dragande, pressande. Jag kände hur minkropps urkrafter väcktes till liv och hela kroppen gick in i att hjälpa mig föda fram min son. Som jag skrev innan, så kan jag inte nog belysa det faktum att det verkligen är ett massivt arbete som kroppen genomgår, men eftersom jag var lugn genom hela processen, så uppelvde jag varje sammandragning hur kraftiga de än var som enorma tryckvågor men utan smärta. Däremot är det viktigt att veta, att även om du känner smärta, såkan du ändå uppleva en mycket positiv förlossning ändå. Förlossnings”smärtan” är unik och kan inte jämföras med något annat (tycker jag). Jag tror att stor en bidragande faktor till varför en kvinna kanske får riktigt ont, är en kombination av att hon blir rädd och känner det som att hon håller på att tappa kontrollen över vad som händer. Det är här jag istället upplevde det som att jag lät min kropp ”leda” mig och underlättade för dem genom det jag lärt mig bäst...avslappning, visulation och andningsövningar

Ja, du har verkligen en fin nytta av ”att föda utan smärta”. Får du tag i den, så kan du lägga resten av lektyren på hyllan, (min åsikt). Den täcker alla områden och detta även att den har några rejäla år på nacken. Lär dig hur en vaginal förlossning går till, vad som sker rent fysiskt. Läs på om hur kejsarsnitt går till eller sugklocka. Sen lägg fokus på avslappning och andningsövningar osv  Du ska inte behöva känna dig omtumlad och som att du översvämmas av en massa info. Lär dig det som du känner att du tror att du har mest nytta av att veta. Men själva grundkunskaperna angående en förlossning tycker jag är något varje kvinna ska veta och lära sig Kunskap ÄR makt, det är ett faktum

Jag tror att närmar du dig din förlossningen med acceptans och öppetsinne, så kan du på så sätt undgå att bli besviken. Som sagt, det finns INGA fel sätt att föda på. Med bedövning eller inte...kejsarsnitt eller vaginalt. Huvudsaken är att du känner att du är med i detta fantastiska arbete och att är lugn med vad som än sker. Sätt inga krav på hur det ska bli, var öppen för allt istället EDA har varit fantastiskt för många födande kvinnor och är det, det du behöver så är det, det du ska ta Får du panik så försök att knyta an till andningen, avslappningen och en inre visualtion som passar dig

Sist men inte minst, det du nämnda om din panikångest och ditt mentala tillvägagångsätt att bemästra den. Detta i sig själv sammanfattar det sätt jag använde mig av Du har en fin fördel av dina erfarenheter där. Så även ur något mycket mörkt, kan ljus födas och spridas

Visualisering menar jag givetvis, frågan är om det ens finns något som heter visulation :-P *s* Jag skyller på tryckfelsnisse*pekar*

Oj, lite mycket blir det här, känns det som. Men jag är ändå glad över dina råd. Känns svårt att dela rikta in sig på denna "lära" PLUS att vara öppen för allt annat också. Men kanske är det en del av vad som pratas om i boken? Att man just får ett lugn och en öppenhet inför hur det än blir.

När jag satt och år frukost nu imorse, tänkte jag på det du sa om att man inpräntas redan från att man är liten med att en förlossning är något hemskt. Även om just min mamma aldrig gett mig den bilden är det ju den som figurerar i allmänhet.
Så tänkte jag att "om hela livet var en förlossning, undra hur den hade berättats för mig innan jag skulle börja leva"
Antagligen hade vissa sagt "att leva är ren tortyr" medan andra sagt "det är underbart" medan den tredje sagt "vadå, man flyter bara med" osv...
Jag tänkte att kanske är det så även med en förlossning. Att man faktiskt har chans att med sitt eget synsätt uppleva det positivt, känna att man klarar det, hur jobbigt det än är. Och ta en dag (livet) och en minut (förlossningen) i taget.

Ett tag var jag nyfiken på hur jag skulle uppleve förlossningen om jag BARA släppte efter, som ett djur. Alltså ingen intellektuell påverkan mm. Bara lita på naturen. Det skulle varit intressant att se, men nu har jag redan gått ifrån det för jag har ändå läst såpass.

Jag har ju läst om förloppet, så jag vet inte hur pass mer jag behöver läsa på om det. Kanske skulle jag bli ännu tryggare om jag läste mer. Men en anledning till att jag valt att inte råplugga, är faktiskt att jag jobbar med mig själv just nu med att våga lite på andra, och våga lita på saker fast jag inte vet ALLT. (går i terapi bland annat). Tidigare har jag alltid läst på till max när det gäller sådant som rör mig, sjukdomar eller kroppen tex, som varit aktuellt. Även om det varit till mycket hjälp, har jag ibland upplevt att jag "granskar" läkare och sköterskor mycket mer eftersom jag ser ibland att de inte verkar kunna allt eller att jag retar mig på att jag inet får delta i alla beslut för att de tar för givet att man kan mindre än vad man kan. Detta blir en stress för mig och gör det svårt för mig att lita på andra.

Men jag ska kolla efter boken nu. Hittade inte den på någon bokhandel på nätet, men ska se om den finns att låna.

Kram

Är det den här boken? Isåfall finns det på mitt bibliotek!

www.bibliotek.se/session/showrecord

Lilla Vivvlan: Givetvis ska du ta åt dig av de råd du känner att du vill ha och mår bra av, när det gäller mina svar. Resten behöver du inte fästa dig vid Jag skriver långa svar, eftersom jag vill ge en så pass bred och tydlig bild som det bara går, samt att jag är medveten om att det är många förlossningsrädda kvinnor som läser dem Men i slutändan är det upp till var och en, vad man mäktar med och vill läsa

Jag gjorde "läran" till min, därför kunde jag kombinera ett öppet sinne och ändå vara förberedd Hitta din väg dit, ibland gör man det svårare än det behöver vara Med lugn, tillit och acceptans så kommer du långt

Mycket av förlossningen är primitiv, det kommer du märka*ler* (under förutsättning att du har en "normal" förlossning dvs som tar sin tid Att släppa kontrollen på så sätt att du låter kroppen göra sitt och litar till den, är jättebra...samtidigt underlättar du för den med avslappning och andning*ler*

Alla har vi våra känslomässiga bagage och jag "har" själv lidit av panikångest, stress och traumatiska upplevelser. Detta ledde till att jag blev en människa med stort behov av att känna kontroll. Men ibland så uppnår man faktiskt detta genom att just släppa den Jobba på....det låter som att du är mycket klok och insiktsfull, det kommer hjälpa dig framåt

Jepp, det ska vara den boken författarna skrev jag om i min förlossningsberättelse, stämmer dem så är det rätt

Intressant!

Dock måste jag säga att jag som inte ens vet vad profylax innebär och som bara kikat lite i en föda-barn-bok också hade en "smärtfri" förlossning (utan bedövning).. Alltså smärtfri var den inte, men det var en skön smärta.

Alltså behöver man inte engagera sig järnet för att det ska gå bra!!

Oliwa: Alldeles riktigt, var och en ska hitta sitt sätt som man trivs bäst med Om så det är att läsa på och öva massor eller göra hälften eller mindre än så

Tillägg:
Men eftersom detta är förlossningsrädslas-forum så är jag väldigt detaljrik med just mitt sätt och som hjälpte mig Ofta när man är mycket rädd, så behöver man mer information för att känna sig lugnare

Hm, intressant! Kommer du ihåg om du tänkte på nåt speciellt sätt eller hade nån speciell inställning innan och under förlossningen?
Skulle också vilja uppleva det så! Ena stunden tänker jag att det är klart att det går, men så blir jag också¨rädd att det inte ska gå, att jag ska bli en av dom som bara inte står uuuut för att smärtan ska vara helt övermäktig.

Makenzi: Har läst dina svar/inlägg i denna, och i lite andra trådar, och har en liten fundering...Den där boken, att föda utan smärta som du så väl rekomenderar...den är ju mega super svår att få tag i. jag tror tom jag läste i någon bok att man slutat ge ut den eftersom den var "felaktig" i ngt och att den satte för mkt press(?) på modern, alltså att det var moderns eget"fel" om hon hade ont under förlossningen, att hon då inte tränat ordentligt eller ngt. (jag tror allt detta stod i boken "innan du föder"...) Skit samma, det var inte det jag skulle säga, utan följande: Du brinner ju för detta, och har ju "orden med dig", så varför skriver inte du en ny bok i detta ämne? Onekligen finns ju ett stort behov av detta! JAG hade iaf köpt den!

Tjejmaffian: Ja, det verkar onekligen vara svårt att få tag i boken i vissa städer tyvärr:-/ därför försöker jag just rikta över fokus på att det finns så mycket bra och givande annan lektyr ute i bokhandlarna nu Gällande boken så kan jag Personligen inte förstår hur "någon" kan beskriva "att föda utan smärta" som en bok som sätter press på kvinnan, jag tycker den var mycket "kärleksfull och stöttande" skriven  men sen är det ju alltid det där med hur man uppfattar saker och ting och vi är ju alla olika

Vet du, jag skulle gärna skriva en bok...men kanske mer om mitt synsätt på saker och ting, inte enbart just det här med förlossning (fast jag hade nog inkluderat det) och tack för att jag har en framtida läsare i dig i så fall *glad*

Lördagspuff=)

Längesedan puff

Hej hej här puffas det ser jag!
Jag kan meddela att jag har fött nu! Eller närmare bestämt det 11 dec. Jag lånade faktiskt den där boken "föda utan smärta" innan och även "innan du föder". Tyckte jag hade lite hjälp av innan du föder. Men den andra var lite konstigt skriven tycker jag. Jag hade lite svårt att ta till mig den...
Kan meddela att min förlossning var lååångt ifrån utan smärta. Jag var inne på sjukhuset från 7 till 7 och hade ingen epidural eller så, bara lustgas i 2 timmar. Men huuu, det var verkligen den mest utomjordiska smärta jag upplevt. Till en början försökte jag profylaxandas och slappna av, men sen gick det bara inte. Smärtan var bara för mycket.

Jag fattar verkligen inte hur man kan lyckas föda utan smärta!
Jag vet att du pratade om kraftansträngning, men för mig var det nästan tvärtom. DEt var iofs otroligt ansträngande på slutet, men på det hela taget tycker jag att jag lyckades behålla orken, fast jag inte ätit eller sovit innan. Så för mig var det extra ork men helvetisk smärta.

Vågade dock föda iallafall. Jag var lite rädd för att jag skulle känna att jag inte vågade. Hade ju iofs inget val, men jag upplevde nog att jag vågade.

Lilla Vivvlan: Grattis till bebben !!!!!

Förlossningsupplevelsen men framförallt vårt förhållande till smärta och vad det är, kommer alltid att vara individuell. Det är inte säkert att mitt sätt jag delar av mig fungerar för alla, men likväl finns det dom som bli hjälpta. Att du ändå hade så pass mycket energi (trots smärtan) tycker jag visar på hur rustade våra kroppar är

Och du vågade, det tycker jag är stort!!!

Så än en gång grattis till lilla underverket

Och jag kommer fortsätta puffa då och då Och även passa på att tacka er som har fött och skrivit till mig för att tacka att jag delgav min upplevelse och mitt tillvägagångsätt mot förlossningsrädslan

Kram på er!