Gråter floder....nu kommer jag oxå hänga i detta forum :-(
Jag har gråtit o gråtit....det tycks aldrig sluta.
Har precis fått mitt andra MF på kort tid.
Jag kan inte förstå vad som är fel!! Gud vill inte att vi ska ha barn!
Jag har en dotter sen ett tidigare förhållande som kom till utan att vi ens funderat.
Att träffa hennes pappa var det största misstaget jag gjort i mitt liv (läs min pres)
Men ur misstaget kom ändå något underbart, dottern.
Nu försöker jag och min nuvarande sambo att få barn. (han har inga barn sen tidigare)Längtan är så stor så det går inte att beskriva. Trodde inte jag skulle bli en sån där som sitter som en hök på familjeliv och läsa om ÄL, BIM, bästa metoder, ÄL-test osv. Jag räknade dagar, "byggde broar" av sekret, planerade allt in i minsta detalj.
Blev gravid 2 mån efter p-piller -stoppet.
Lyckan blev enorm....och kortvarig! MF inom 2 veckor.
Väntade en mens och försökte igen.
Gravid direkt! Denna gången kändes det verkligen som att vi skulle få behålla det.
Men glädjen sprack igår, MF igen, ungefär samtidigt som förra.
Vad är fel? Jag har lätt för att bli gravid, men har min sambo nåt fel?
Man blir ju inte gladare av att han säger att han gjort 2 andra tjejer med barn för många år sen, som oxå fick missfall. Visserligen vet inte han om det var sanning, eftersom han aldrig såg något gravtest.
Men det känns som att risken är ganska stor att HAN bär på något fel?
Vi längtar så dant efter barn.....alla i vår omgivning blir gravida.
hade verkligen planerat att få dela mammaledigheten med någon av mina vänner, men det känns som det är förbi.
Jag orkar inte med mer....
Kan man be att få göra spermaprov?
Just nu vill jag bara gräva ner mig, livet känns så hopplöst!!!
