Vem mer än jag har mist sin mamma/pappa i ungdomen...

Båda mina föräldrar dog när jag var 6 år, med ett halvårs mellanrum.
Jag är glad nu att jag var så liten när det hände för jag tror att det hade varit multipelt värre att mista dem i de värsta pubbeåren när precis allt är jobbigt.
Det mest negativa är väl att jag mötts av mycket oförstående vuxna, det finns många som hade kunnat hjälpa men som inte gjorde det. Jag tänker rätt mycket på att man kan dö närsomhelst och att männsikor runt omkring kan dö när som helst. Inget är säkert...
En positiv grej tycker jag faktiskt är att jag kommer att slippa gå igenom det en gång till.. De flesta förlorar ju faktiskt sina föräldrar förr eller senare, och jag har ju itt avklarat på den fronten. Sen kan jag tycka att det är skönt att "slippa" ha vuxna som bestämmer och tycker saker i ens liv, men jag vet att det mest beror på att jag haft dåliga erfarenheter av många vuxna, men visst hade det varit toppen att ha föräldrana kvar.