Vem mer än jag har mist sin mamma/pappa i ungdomen...

Jag miste min mamma när jag var 15 år i cancer,hon hade varit sjuk i 2½ år...men blivit friskförklarad 3 mån innan...sen vände allt och hon gick bort en oktoberdag för 20 år sedan... jag var då 15 år,min bror 8 år och min syster 2 år;)
(Ingen av oss hade samma pappa,bara samma mamma)
Usch..hela min tonårstid blev förstörd och jag/vi hade det jättejobbigt;)
Samtidigt så träffade min styvfar (som jag var uppväxt med) en ny kvinna efter ca 3 mån & hon flyttade in hos oss (hm..och hon hade även passat oss när min pappa var hos mamma på sjukhuset)
Något jag inte klarade av..utan jag flyttade hem till min morbror/moster i några år innan jag flyttade hemmafrån.
Min riktiga pappa är ingen pappa att hurra för...har barn i varje by,jag har sagt upp bekantskapen med honom,tröttnade när han ringde typ 1-2 ggr vartannat år & låtsades som ingenting.....hm,helt normalt..nä!!
Straffet från min styvfar var att jag inte fick träffa min halvsyster under hela uppväxten & i dag känner jag inte henne och har ingen kontakt.......
Men däremot min bror träffade jag & har och haft superkontakt med honom hela tiden....mitt enda syskon;)

Ja....min uppväxt blev strulig....men jag har gjort vad jag kunnat för att mina barn ska ha det bra och vara helsyskon & det har jag lyckats med.....

Nu ska man bara hålla sig frisk oxå.....

Hur har ditt liv sett ut och vilka pos el neg saker har du fått ut av detta?.......