Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning
rebecca: det var aurora-bm som nämnde det i slutet av vårt förrförra samtal. Jag har aldrig känt för en igångsättning utan tänkt att det är jobbigt. Men i och med att min största oro är att jag ska vara lika utmattad och få en dålig förlossning som sist, så klarar jag inte att gå tiden ut (pga kraftiga förvärkar, svår foglossning och medföljande svåra sömnproblem). Så när hon hade sagt det i förbifarten så sjönkt det snabbt in och jag började att läsa på om igångsättningar av omföderskor. Eftersom jag har varit lika rädd för både vaginalt och snitt, men vill kunna vara samlad hela familjen efter förlossningen så kändes igångsättning som ett bra alternativ. Då får jag ett datum att fokusera på, vet att jag slipper sista och tyngsta veckan och så är det större chans att jag får vara med barnet och sambon genast efter förlossningen om jag föder vaginalt. Så har jag resonerat. Men om jag inte får bättre sömn nu framöver så känner jag mig väldigt orolig för hur jag ska klara en ny vaginal förlossning, oroar mig för att bli värksvag igen, att få dropp och att bebisen ska må dåligt av droppet.
Jag håller med din aurora-bm att huvudsaken är att hur förlossningen än går till så är det viktigt att få en fin och positiv upplevelse den här gången!