Det som slår mig när jag läser denna tråden är att alla (eller nästan alla?) fått sin rädsla tagen på allvar och ändå skrivs det jämt här på FL om kvinnor som inte känner sig väl bemötta... jag undrar hur det kommer sig....
mmm. Tycker bara det är konstigt att så många upplever att de blivit dåligt bemötta (och då menar jag av aurora/matilda eller vad teamet nu heter just där). Att deras vanliga BM inte fattar det verkar ju vara standard
Kattöga, ska hålla tummarna för dig
(((((((((apan)))))))))) har inga goda råda att ge bara en kram
Jag tycker att det där att man känner hur de rotar runt verkar väldigt obehagligt. Tar det lång tid? Alltså att få ut barnet och sen när de rotar för att sy ihop igen?
Ont tror inte jag heller att det gör, men det verkar extremt obehagligt
mmm, kanske det. Den dagen det blir aktuellt så vill jag ju inte missa mitt barns födelse genom att vara sövd, samtidigt så skrämmer det mig nåt enormt att vara vaken när de skär o rotar i mig
Nä, nu ska jag titta på tv en stund 
Får man lugnande innan KS? Isåfall vad brukar vara det vanligaste?
Jag funderar på hur länge man ska behöva vänta på ett snittbesked (är inte gravid än). Om ni minns så var jag ju hos läkaren runt den 20:de i november och ännu har jag inte hört nåt
Funderar på att ringa dit på måndag och höra, för jag vill veta om vi kan påbörja IVF-behandlingen i slutet av denna månaden (vilket vi ju inte gör om jag inte beviljas snitt 
)
Ju mer jag läser ju mer övertygad blir jag om att snitt är det enda rätta för mig. Jag är så livrädd för att få ännu mer kroppsliga problem
Opererad har jag ju blivit förr (och visst det har gått snett) så jag vet i alla fall ungefär vad jag har att vänta mig
Det enda som stör mig är att jag ev missar barnets födelse (har svårt för att tänka mig nåt annat än att bli sövd) men jag kan tänka mig att diskutera olika lösningar
Jätteglad för din skull . Är helt övertygad om att vaginal förlossning är bra om man är fullt frisk (man hämtar sig oftast fortare och som crex beskriver i sin förlossningsberättelse så är det en helt fantastisk upplevelse om allt går bra)
Hade jag varit frisk hade jag velat föda vaginalt. Min halvsyster gjorde det och mådde oförskämt bra (hon hade halva tjocka släkten på besök hemma bara tre dagar senare, och hon mådde verkligen bra nog för att orka med det)
Fast läkarna anser inte att det finns några fysiska skäl för mig att få snitt . Men jag tror de förstod att jag menade allvar eftersom jag sa att får jag inte snitt så avstår jag från att skaffa barn (dvs så viktigt är det för mig, det är inget jag bara liksom fått för mig, om du förstår vad jag menar)
Finns det någon situation där man kan tvingas välja vaginal födsel istället för kejsarsnitt?
Har funderat på precis det du nämner.
Ni som valde KS hur gjorde ni med avnavling? (tydligen rekommenderar man nu att man inte ska klippa navelsträngen tidigare än efter en minut och att man ska hålla barnet lägre än livmodern under den minuten)
Måste också tipsa om min tråd (vad du önskar du vetat innan ditt kejsarsnitt) kanske kan vara till nån hjälp för mer än mig http://beta.familjeliv.se/Forum-2-99/m28562222.html