Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Hur brottas ni med era tankar ang förlossningen? Väger ni för och nackdelar? Är ni helt bestämda på hur ni vill ha det? Får ni det?
Jag sitter med en million frågor i skallen och ingen att bolla dem med! Ingen av mina vänner har haft svåra förlossningar så de fattar inte vad jag pratar om när jag säger att jag är rädd..
Min BM verkar tro att jag är knäpp!
Jag ska på aurora snart och har min fundering på vad de gör där?
Hujja...
Jag som inte tänkte skaffa fler efter min dotter, just pga av min skräck! =/

Jag har inte fått min tid ännu... Min BM bokade in mej på tid, men jag har inte fått besked ännu. När i grav brukar man få det?

Kan jag fråga en sak till..??
Ni som gjort snitt, vad var det som avgjorde att ni tog snitt? Inte om det blev akut alltså..
Samma sak om ni som valde att göra om en vaginal förlossning, va tänkte ni då?

Jag blev igångsatt med min dotter, låg 3 dagar med värkar eller vad det nu var, ont gjorde det!! Hade förvärkar i 2 veckor innan jag fick åka till BB. Inte för att jag är rädd för smärta, men jag var sååå trött i slutet och min dotter fastnade på vägen så hon skulle inte ut! Tillslut togs hon ut med sugklocka... Låg 18 timmar i en förlossnings-sal, det BM trodde skulle ta 4 timmar tog 18! Det var långt, segt och ont! Jag fick ingen epidural för de trodde att det var försent, sen kom en BM och gav mej den och jag han få 2 st innan hon kom ut.
Var med min syster när hon skulle få sin dotter och hon gick 5 dagar med 3-5 minuter mellan värkarna och på förlossningen skickade de bara hem henne, för henne är det 5 mil enkel väg till BB. Så vi bodde på hotell i närheten. 6:e dagen tog de in henne och startade henne. Sen kommer bejbisen ut och är helt blå, har navelsträngen 4 varv runt halsen!! F*n va jobbigt det var! Där är en sak till, tänk om nått går fel.. Sen funderar om vi inte har sega förlossningar i våran släkt, det verkar komma igång men inte längre än så.
Sitter åxå och kollar förlossningsprogram och det jag känner när jag ser det är en smärta i magen, det enda jag kan se positivt med en vaginal förlossning är att jag kunde gå upp och röra på mej nästan direkt efter förlossningen och det verkar inte som att man kan göra det på länge vid ett snitt. Kan man amma direkt efter ett snitt??
Hujja vad jag skriver..

Alltså.. Jag måste bara undra en sak.. Hur kan man INTE vara förlossningsrädd efter en sån här upplevelse?!?! Hujja!!

En vän till mej har haft snitt med alla sina tre barn efter att hon fick MA med tvillingar i v.25, men hon har något tjorv med livmodern och ett av barnen fick problem med hjärt-ljuden, så läkarna ville inte chansa!
Jag tycker att du ska stå på dej med vad DU vill!! Förstår inte första BM eller läkaren dej så leta reda på en ny!
Har märkt att man får tjata en heldel på vad man vill!

Hoppas att det går bra för dej och att du får dina massvis med barn!

Vill själv ha 5 barn, har 1 och väntar andra men jag stoppas mkt av min förlossningsskräck.. Så nu vet jag inte hur den här vilden ska komma ut, för ut kommer den men vette tusan hur!

Lycka till!

Min mamma har blivitt snittad med alla oss tjejjor och jag kan inte komma ihåg att jag fått nå trauman av det. Jag är akut snittad och mina systrar med planerat snitt..
Jag velar själv mellan snitt och vaginal, det naturliga sägs ju alltid vara det bästa men ibland vet jag inte, jag är jätterädd att nått ska hända och de inte hinner ta ut bejbisen i tid om det blir vaginalt. Hujja!!
Funderar väldigt mycket just nu...

Jag klassas som en mad högrisk-allergier och har HK-kod på AF, som sagt är jag kommen till världen med akut snitt.
MEN mina systrar har inga allergier alls och de är åxå snittade, min dotter kom vaginalt och är allergisk med atopiskt exem (som jag)Jag ammade min dotter i 2 år pga att de sags att det förstärker immunförsvaret. Min systerdotter kom vaginalt och är pälsdjursallergiker trotts att hennes mamma inte är det, inte pappa heller..

Så jag tror inte riktigt på det där med statistiken om att barn med snitt skulle få större risk att bli allergiker.
Däremot så tror jag att amningen kan ha endel med saken att göra, kanske inte mycket men lite.

Äsch! Skulle skriva att jag tror att det mesta sitter genetiskt..

Att jag har så pass grova allegier och så mycket allergier att vissa saker kan vara grymt skadliga för mig. Jag är allergisk mot pälsdjur, mögel, kvalster, pollen, fukt och damm.
Då menar jag inte att jag snorar lite om det kommer en hund i närheten av mej.
Min kille jobbar med att köra saker åt folk och har han stött på en hund i jobbet, kommer hem med arbetskläderna på så blir jag jättesjuk. Får utslag över hela kroppen, ögonen sväller igen och jag ser ingenting.
Jag kan inte bo i en lägenhet som det funnits djur i tidigare.
Vissa yrken kan jag inte ta. Jag kan inte jobba med datorer för det är för torr luft och damm runt dem, i butik träffar jag för mkt folk, lokalvårdare är inte ett lämpligt yrke heller. Därför har jag en handikapps kod på arbetsförmedlingen.(HK-kod)
När jag gick i skolan, låg-hög så kunde jag inte sitta i klassrummen i bland för då blev jag sjuk. En lärare på mellanstadiet fick duscha och byta kläder innan han hade lektion med oss, bara så jag kunde vara med. Gymnasiet var en mardröm och jag avbröt efter halva tiden. Försökte på nytt på folkhögskola men då visade det sig att det var mögel i skolan, så gissa vem som var tvungen att åka hem efter nån timme?!?!

Så, hoppas du förstod vad de menar med högrisk allergiker. Kan ju meddela att jag varit på akuten och lassarettet ett antal gånger pga allergierna samt stressen det innebär.

Det är verkligen inga stora marginaler det handlar om. Möjligtvis det om blodpropparna, men är det stora chanser att få blodproppar oavsett vad man opererar? Har för mej att jag fick ngt medel mot det när jag tog ut blindtarmen.
Sen verkar det ju vara 10ggr större chans att få infektioner åxå, men gäller detta mamman eller barnet?