Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Hej tjejer...

har inte sett er tidigare tråd men jag hoppar in här - tycker nog att jag känner likadant...

fick en dotter för snart 12 år sen. förlossningen tog 23 timmar, och var oerhört krävande,  hon föddes m navelsträngen 2 varv runt halsen och i kors runt kroppen (som ett polisbälte) hennes hjärtljud gick ned vid varje värk och många gånger hade man funderat på att snitta mig har jag sett i journal efteråt... jag sprack en del och syddes och fel syddes tom så att jag efter 5 dgr fick sys om igen - utan bedövning... hade ont i 1 månad grät varje gång jag var på toaletten - det var hemskt!

detta vill jag inte vara m om igen - aldrig i livet! känner inget förtroende för förlossningspersonal då jag tycker att de inte är ärliga och raka mot en. känner 1 Bm o en Ssk privat som jobbar på förlossning och de har bekräftat det jag vet - dvs att man aldrig ska visa för patienten vart det är på väg utan hela tiden säga hur duktig man är och "vi prövar lite till" osv... detta gillar inte jag, jag vill vara m o välja jag vill veta när det inte ser ut rikigt som det borde - jag vill få göra ett aktivt val men det e mkt svårt o m tidigare erf vill jag då inte föda vaginalt.

sen har jag svår ansträgningsutlöst astma som jag behandlar men som ändå inte e ok och man har sagt att jag kanske inte orkar en hel förlossning utan att det då slutar m akutsnitt - och det vill jag verkligen inte!

så då återstår ju planerat snitt - som om de känns bättre... ska träffa förlossningsläkare nu 30 okt och prata igenom detta. Min Bm stöttar mig fullt ut och säger att vill jag ha snitt så får jag det pga ovanstående anledningar annars finns andra alternativ såsom igångsättning på dag före Bf, dublin metoden, pröva vaginal och om det känns fel då få planerat snitt (dvs inte akutsnitt då det inte är bråttom).

men jag vet inte vad jag vill! snitt är en operation och även om jag har opererat mig många gånger i livet och har ett fantastisk läkekött så känns det ändå fel att göra så.

känner ingen som haft en förlossning som min utan alla mina nära vänner har klämt ut ungarna  på mellan 10 min - 5 timmar så de förstår inte alls vad jag pratar om. de andra ha snittats och det har gått super så de förstår inte heller...

det känns som om man väljer mellan pest eller kolera här....

Tack för välkomnandet!

Crex - ang problem o komplikationer i snitt i engelsk och oxå svensk studie måste jag bara kommentera en sak, i dessa studier ingår ALLA typer av snitt dvs såväl planerat som akut och urakut snitt - självklart är det mer komplikationer efter de akuta snitten både beroende på hur de e lagda samt att mamma är i ett sämre tillstånd. Detta gör ju oxå att resultaten av de flesta sådan här studier blir lite missvisande vilket man nog ska tänka på när man diskuterar snitts för o nack delar- att det är en operation är vi ju alla överrens om och bara det e en risk - men det är det att föda vaginalt oxå vilket du vet (fy va jobbigt att spricka så mkt! jag sydde ju inte måga stygn men det va det värsta jag varit med om helt klart!)

Jag tror jag lutar mer o mer åt snitt - har ju prövat vaginal förlossning tidigare och det var inte min grej riktigt en fy vad svårt det är att veta hur man ska göra! pest elller kolera liksom!

Min förra graviditet var super enkel! jag mådde suveränt hela tiden, dagen jag blev inlag på bb för att jag hade värkar samt att jag läckte fostervatten sen 3 dgr bakåt ja den dagaen skulel vi egnetligen gått på restaurang och sen klubb jag o maken - jag var uppsminakd och hade inte en tanke på att föda barn

just därför blev nog chocken så stor tror jag - jag trodde ju att det inte skulle vara så svårt (lyssnat på Bm som intygade att det inte var så jobbigt att föda barn - snackade hela tiden om hur naturligt det var...)

den grav är helt ok den med, har halsbränna, foglossning (bättre nu), rygg värk, svullna fötter, ont i lederna, sover urdåligt, myrkrypningar, svårt o andas (försämrad astma), dålig syn, svårt o koncentrera sig, etc etc dvs de flesta normalsymptomen så inget är konstigt och humöret är på topp och jag jobbar heltid och mer därtill!

men kondisen är mkt sämre denna gång och fysiken... var överviktigt innan grav och har dessutom gått upp 15 kg so far så det är det som gör mig än mer tveksam till att orka en normal förlossning - är den kort så fine, men blir den som min förra (23 timmar) så är risken för akutsnitt väldigt stor därav så har jag "valmöjligheten"...

tänk om man ändå kunde veta innan hur det ´kommer att bli - att det fanns några tecken att läsa av - men nej...

Crex - vad bra det låter! härligt att få möta på bra personal och få bra o tydliga besked (i den mån man kan det när det gäller kommande förlossning)

bricanyl är ju det man brukar få för att avstanna värkarbete och då har jag funderat många gånger om vi som dagligen mediciner flera gånger m bricanyl - påverkar det ngt tror ni? dvs man kanske inte råkar ut för förtidigt värkarbete eller så då?

Jag undviker allt som har m förlossnignar att göra på tv - sätter mig ff m benen i kors och rynkar pannan när jag ser så mkt som en påbörjan till förlossning ( och då ör det snart 12 åer sen jag fick min dotter) för mig bekräftar sådana program att det är onaturligt att fösa barn *jag vet men jag tycker så*

en vaginal förlossning är förenat m mkt risker oxå, jag har haft en jobbig förlossning samt efterförlopp som gjorde mig mer elelr mindre handkiappad ett tag - vad är det som säger att det inte blir likadant denna gång? då liksom nu säger BM att min kropp är som gjrod öfr att föda barn - är jättebred över bäckenet, har supervärden osv men det hjälpte inte förra gången... min mamma har fött 4 barn och det blev värre för varje förlossning!

operationer är jag inte rädd för, har opererat mig så många gånger och har ett utmärkt läkkött och tunnflytande blod så jag är inte i risk för blodproppar - dock känner jag mig inte förbered för tiden efter - HUR handikappad kan man bli? de jag känner som har snittats tog det lugnt den första veckan men sen var de igång igen m amtlagning och läxläsning m de äldre barnen samt tog hand om bebis (inga lyft, städning eller så dock) men tänk om jag är undantaget som bekräfta regeln - tänk om jag får bråck eller infektion och inte kan göra ngnting på ett långt tag - kommer jag då att acceptera att jag valde snitt då?

Ang Bricanyl så tar jag ju det 3 ggr per dag för min astma (samt pulmicort och innan grav symbicort) jag vet precis biverkningarna ni talar om och även om det blr bättre m tiden så är det vissa saker man bara får acceptera, för mig är det skakningarna, jag kan tex in sminka mig eller utföra ngt precisionsarbete ca 10-15 min efter att jag har inhalerat för jag skakar så mkt. hjärtklappningarna brukar bara komma när man ökar dosen och yrseln likaså men visst kan det vara lite obehagligt - dock inget farligt.

om en vecka ska vi till DS och prata förlossningssätt - ska bli spännande att höra deras synpunkter, jag vet ju vad jag tycker

imorgon ska vi till Ds och prata m en förlossningsläkare om hur vi ska göra (inte aurora vad jag förstod) - ska bli spännande att höra vad de tycker, om de tycker som min Bm eller om de - som har mkt mer erf av faktiska förlossningar - tycker ngt annat - jag är rätt så öppen till olik förslag men måste säga att jag lutar mest åt snitt faktiskt. min Bm sa att vill vi ha snitt så blir det det, men vill vi det? ja, det återstår o se imorgon hur turerna går- håll tummarna för att det går bra och att jag blir lite klokare efter besöket där!

kram till er andra funderare här i tråden

jaha, då har man varit o pratat m förlossnigläkare på DS... och nu vet jag vare sig ut eller in!!!!

Han var jättebra att prata med, vi var där i 1½ timme och jag känner att jag fick altl sagt och han lyssnade och träffade mig på pricken! förstår ni en man som lyckas med det

vi kom fram till att min upplevelse av min förra (Vaginala) förlossning har förstärkts genom åren då jag läst om min egn förlossning, fått mer input ifrån vänner, websiter Barnmorskor som jag känner privat och via mitt jobb (personskadereglerare så jag läser medicinska journaler varje dag) att jag egentligen just då inte var rädd utan sen efteråt blev medveten om hur illa däran det egentligen varit samt att jag fick så ont efteråt pga jag var felsydd.

jag ska nu träffa en erfaren  Barmorska som arbetar på förlossningen på DS, om jag gillar henne och bestämmer mig för att föda vaginalt sätter vi igån mig tillsammans en bestämd dag så att hon är med hela tiden och guidar mig igenom allt.

läkaren sa att han nog tror att det blir snitt men att träffa Bm är enda chansen till att jag ska kunna ändra min bild så att jag aknske kan få förtroende för förlossningsvården igen, han menade på att enda sättet att ändra min syn är att gå igenom en lyckad förlossning - och visst har han rätt.

han pratade om att man inte kan garantera ngt, att det mkt väl kan bli komplikationer som sist, att jag kanske måste akutsnittas pga astman, att jag spricker etc etc och därför måste jag själv ta det beslutet om hur jag vill göra. ett snitt tar bort det mesta av allt det här och visst kan jag få det men för min egen skull sa han att det vore bra om jag kunde få en chans att bearbeta det jag varit m om och ändra min syn på det

visst lät han vettig?!

fast nu vet jag inte , jag ska träffa BM inom en vecka (från igår räknat) och sen får vi se hur det känns då, känns det bra så kör vi på vaginalt och gör det inte det ja då blir det snitt...

återkommer