Jag HATAR det här!

Jag skickar en stor varm kram till dig.

Åh, vad jag håller med.

Ja, jag har en dotter sen förut visserligen men min man har inget barn o jag delar den längtan han känner.

har ni försökt länge?

Oj! Trodde ingen skulle svara på mitt inlägg.

jo vi har försökt i över ett år. Kanske inte till 100% men vi har inte använt något prev. medel.

Så det är ju trots allt ett tag!

Om ni har försökt i över ett år tycker jag verkligen att ni skall göra en fertilitetsutredning. Vänd er till KK på ert sjukhus eller prata med din gyn/bm. Det finns mycket hjälp att få oavsett om man hittar något fel eller ej! Vi är många som är "sådana" par som inte lyckas få barn på naturlig väg, och jag vet att det känns oerhört skrämmande att börja tänka den tanken. Hoppas du kan få det stöd du behöver hemma eller här på FL - vi är många som hjälper till och stöttar varandra! Kram!

Majsalotta

Det är just det! Det känns så skrämmande. Usch.

Jag intalar mig hela tiden, en månad till, över sommaren sen gör vi en utredning...

Men inget har hänt, så det kanske är dax att ta sig i kragen!

Tycker det är så skönt att få prata av sig här FL, alla är så vänliga!

Tack!

Åhh, jag vet så väl hur du känner dig. Vi försökte på egen hand under 2 år innan vi fick hjälp. Jag hatade alla runt omkring mig som blev gravida till höger och vänster. Håller tummarna att ni får "hjälp" snart. Vi är också ett "sån't" par som fick gå igenom hela köret med pergotime, insemination och IVF trots att jag har en son sedan tidigare och de inte hittade något fel på oss. Förhoppningsvis slipper ni det och plussar utan att behöva ta till IVF.

Stoooor KRAM

Skickar en kram och förstår dig, har själv kämpat flera år nu. Testade idag minus i provrör. Så idag är man bra nere. Vart är den där guden som ger pedofiler, missbrukare, kriminella och såna som 'bara plussar och gör abort' barn? Finns han så är han då inte snäll.

Styrkekram

PS - Ställ dig i kö till utredning, det är en långdragen procedur, kanske lika bra börja? Det är ju inget fel i det . Då har man mer ett hopp leva för också...

Jag förstår att det tar emot att göra en fertilitetsutredning, men det är dock det allra bästa råd jag kan ge er. Om man hittar något fel så kanske det känns jobbigt, men å andra sidan så får ni ju veta varför det inte gått hittills- och framför allt så kan ni få hjälp! Många är rädda för utredningen och väntar mycket länge innan dom tar tag i saken och ångrar det bitters senare. Utredning och eventuellt påförljande behandling kan ta lång tid, och det kommer nog inte att kännas mindre jobbigt att få ett eventuellt negativt besked om ett år - då kommer det troligen att kännas som om ni "slösat bort" tid i onödan. Det kan ju mycket väl vara så att man inte hittar något fel heller, utan att ni får fortsätta försöka på egen hand innan ni får medicink hjälp. Hoppas verkligen att ni lyckas samla modet och betställa tid för utredning snart! Kram och lycka till!

HoHo!

Tack alla snälla för era svar! Värmer!

Jag har nog bestämt mig för att ta tag i det här! Ska nog först gå och prata med min BM om var hon rekomenderar att vi ska ta vägen.

Jag har hört att det lättaste och det första man ska göra är att testa mannens sperma. Så det kanske får bli start skottet!

Blir så glad över att jag kan prata med er här och få så goda råd! !

Massa kramar till er!!

Mitt råd är att sök hjälp! Det tar så mycket energi av att fundera och blir besviken varje månad mensen kommer.
Jag sökte hjälp efter att vi försökt ca 1 år. Vi har tyvärr inte lyckats ännu men det känns ändå bra att jag gjorde detta.
Klart det är jobbigt att söka hjälp. Jag var livrädd för att det skulle vara något fel på någon av oss - men vänd på det. Om det skulle vara något fel så gör de att för att ni ska lyckas.
Lycka till alla!

Hej!

Vet hur det känns. Är så trött på detta. Känner nästan att jag börjar ge upp, men det kan jag ju inte. Jag vill ju ha ett barn! Nästan alla mina kompisar är gravida eller har småbarn vilket resulterar i att jag knappt orkar umgås med dem. Vill inte känna mig som en svundsjuk subba! Burde inte gnälla, men ibland måste det bara ut.
Kämpa vidare!

precis så känner jag oxå, alla utan oss jgr dej massor av kramar och håller tummarna för våran chans här i livet