Adoption av syskonpar/tvillingar. Förälder eller intresserade.

Hur vanligt är det att man får adoptera tvillingar? Tycker personligen att det hade varit jättekul.

Vi var 37 - kvinnan och 35-mannen när vi adopterade våra barn.
Svårast var nog att det var så mycket nytt som de inte upplevt, lekparken, hur gungar man? åker rutschbana..osv. Lära sig cykla..
Att få in fasta rutiner och få dem att komma till ro på kvällen efter alla intryck och sova.

Omgivningen som inte förstod att det blev för jobbigt för dem med för mycket folk/släktingar och att de inte klarade saker som svenskfödda 3- och 6-åringar klarar.

Maten, att äta lagom istället för att länsa faten och få ont i magen och i värsta fall kräkas.

Tack för ditt svar, Moominmamman!

Ska försöka tänka på just såna saker när/om det blir dags. 

Vi har redan försökt få våra nära & kära att förstå barnens situation när de/det (förhoppningsvis!) kommer, men jag tror att det blir svårt ändå eftersom alla jämför med biologiska barn i samma ålder hur mycket man än förklarar.

När vi fick barnbeskedet, kontaktade vi alla i vårt nätverk och frågade vad de kunde hjälpa till med.Vi fick hjälp med hemlagade middagar och hembakta limpor, som vi kunde fylla frysen med till löften om hjälp med städning och stimulans av de andra två.Vi tackade ja till allt!

2002 kom vårt syskonpar och jag kommer knappt ihåg något från den första tiden,för jag försökte att räcka till för alla och skapa rutiner.Två stycken att bära och kånka på,en som inte ville knyta an och två som redan fanns,varav den ena var tonåring.En som var i sorg och kris över förflyttningen och en som bara log. I tre månader använde vi hela vårt nätverk till massor av praktiska bestyr och de var så lyckliga att få vara en del av vår vardag.Visst fick vi många välmenta goda råd som kändes oanvändbara och många synpunkter på vårt föräldraskap,men det var mer menat som omtanke,vi var ju ändå trygga i våra föräldraroller så då kändes det inte alls som det gjorde när vi fått första barnet och alla skulle tycka.

Mitt goda råd är att om ni väntar på ett syskonpar, träna era ryggar och se till att ni är i god kondition.Min make fick ett diskbråck som han var tvungen att operera efter att ha knäckt ryggen på att bära ungarna.

Se till att ni verkligen funderat över barnuppfostran och vem som skall göra vad i hushållet, för man blir trött ,för det blir intensivt och det är i de stunderna som äktenskapet kan få sej en törn och att man bråkar,unna varandra vila varje dag en stund.Man märker det inte då men efteråt funderar man på hur man orkade ).

Det viktigaste av allt var hemma länge bägge två och skapa en vardag för barnen där ni kan skapa anknytning och rutiner.Tänk på att varje annat barn kan få 100%, men ett syskonpar får bara 50 % av en vuxen.Om man dessutom får ett barn med svårigheter att knyta an ökar påfrestningen ytterligare på de vuxna.Därför bör man vara hemma länge, det underlättar och blir en otroligt fin möjlighet att kompensera de 50%.

Det är helt underbart att hämta ett syskonpar, de har varandra och de har en någon att spegla sej genetiskt emot.De har en trygghet i varandra och de kan prata med varandra när ingen annan förstår.På något sätt är det mycket enklare trots att det blir merarbete .
Idag när adoptionsköerna är långa tycker jag att det är bra att ta emot ett syskonpar, då kommer de i alla fall att ha ett syskon.

Tack MammaHella, det är ungefär i de banorna vi själva har tänkt utan att ha någon erfarenhet från det, så det var skönt att få det från dig också.

Innan vi tog vårt beslut att önska syskonmedgivande försökte vi dels utifrån erfarenhet och egna uppfattningar förstå om vi skulle kunna få hjälp från vår närmaste omgivning och i så fall med vad och på vilket sätt och från vem. Det var ett måste för oss att känna att vi hade det stödet. Vi har även pratat med alla och gjort klart för dem vilka svårigheter det skulle innebära och vad som eventuellt skulle kunna krävas av dem. Vi har även bestämt oss för att, om det nu verkligen blir ett syskonpar, köpa in alla tjänster som går för att underlätta vardagen, typ städning, fönsterputsning, skjortstrykning osv.

Det där med maten var ett bra tips, det hade vi inte tänkt på! Även träningen...

Ja, vi skulle verkligen önska att det blev syskon, för att kunna ge barnet ett syskon, så vi får hålla tummarna att det blir så!

Tack igen!

Vi hade varit restriktiva med hjälp under den tid vi fick de andra två, så våra anhöriga var superlyckliga Äntligen fick de göra nytta från start, även om vi stod för närheten till de två nya, var de viktiga för de andra två.Tack vare vårt nätverk blev det väldigt bra! Istället för att köpa tjänster låt era anhöriga utföra dem,på så sätt hälsar de på er ofta och är sysselsatta med sysslor, så då konkurrerar de inte om barnen.Dessutom blir de ju viktiga personer i barnens liv automatiskt.

Ni som fått syskonmedgivande, vad har varit viktigt att trycka på hemutredningen? Har ni mycket erfarenhet av barn sedan tidigare?

Hejsan syster bus! Vi adopterade på 5 åriga pojkar från Slovakien. De har glädje av varandra i vardagen och leker. Vi trodde de skulle dröja med att tala svenska med varandra då de redan hade ett språk, men efter 2 månader pratade de lite fattig svenska men ändå. Nu efter drygt8 månader pratar de bara svenska, och riktigt bra, så språket kommer fort. De knöt an lite i olika faser till oss båda, växlade lite mellan mamma och pappa, liet syskonkonkurrens om uppmärksamheten som vilka barn som helt. Men jättetrygga att få vara 2. Rekommenderas vamrm att adoptera syskon. Slovakien ett jättebra värdland.

lycka till!

Kul att läsa denna tråd igen så här ett par år senare. Visste inte att trådar var aktiva så länge.
Nu har vi varit hemma med vårt syskonpar i ett år. De är nu 2 och 3 år. Kan säga att vi skriver under på MammaHellas råd ovan. Precis våra erfarenheter också.

Det var som en hälsning från för länge sedan! Mina barn som vi fick då är numera 11 och 14 år och alldeles fantastiska. Livet kretsar runt idrott, kompisar, Tv och data och jag får vara med i det känns underbart! Att få syskonpar är fantastiskt!

Numera är vi familjehem till ett syskonpar som kom för 16 månader sedan och har kunnat använda alla våra tidigare erfarenheter och det funkar bra.