Jag är inte redo!

Först och främst: massor med styrkekramar till dig!

Det är inte lätt att vara gravid, det ska gudarna veta. Jag fick en son förra året. Han är 14 månader nu.

Läste ditt inlägg och tycker så synd om dig som mår så dåligt nu. Vet inte om jag kan skriva något som hjälper dig egentligen. Den sista tiden är jobbig. Jag blev sjukskriven pga för tidiga sammandragningar när det var två månader kvar. Sen gick jag två veckor över tiden och blev tillslut igångsatt. Gud, alla möjliga tankar far igenom en på slutet. Och alla hormoner som far runt också.

Har du någon du kan prata med? Är din barnmorska bra? Om inte så finns det ju kurator man kan vända sig till. Jag pratade mycket med min sambo och barnmorska. Grät en del hos sambon. Det hjälpte.

Jag var livrädd på slutet. Livrädd för allting. När jag sen skulle bli igångsatt så var jag livrädd för det. Men allt gick bra. Ut kom en helt underbar liten kille och på något sätt så glömmer man bort det jobbiga sen.

Vet som sagt inte vad jag egentligen ska skriva till dig men se tilll att få prata med någon, helst din barnmorska. Den sista tiden är jobbig och jag undrade själv många gånger vad jag hade gett mig in på. "Jag, mamma. Nej det går inte". Så tänkte jag ofta. Kunde känna panik på nätterna över det faktum att jag skulle ta hand om ett barn sen. Kunde inte riktigt förstår hur det skulle gå till. Och jag kunde definitivt inte förstå hur förlossningen skulle gå till.
Men det löste sig, mycket tack vare en jättebra barnmorska och sambo.

Lycka till