Efrafenheter av adoption från POLEN?

Jag har två barn från Polen, där det ena har FAS.
Barnen från Polen är vanligen väldokumenterade. Deras bakgrund är känd och de har god medicinsk dokumentation. Just diagnosen FAS är ganska lätt att ställa om man känner till mamman och har dokumenterat hennes missbruk samt barnets tillväxt från födseln och framåt. Vi fick redan i BB veta att vår dotter har diagnosen.

Anledningen till att vissa barn inte fått diagnosen förrän långt upp i åldern är att det är en ganska "ny" diagnos. Tidagare har man antagit att aggressioner och sen utveckling beror enbart på adoptionen och barnets bakgrund, och skadan har inte upptäckts. Nu har kunskaperna om FAS ökat och från Polens sida är man snarare snabb med att ställa diagnosen vid minsta misstanke, för säkerhets skull.

Vad det innebär att ha ett barn med FAS beror helt på hur skadat barnet är. Det kan handla om allt från försenad utveckling till grava mentala och fysiska problem. De mest skadade barnen betecknas som SN-barn och adopteras bara till familjer som söker det. För oss har det inneburit ett positivt men krävande barn som utvecklas i racetackt inom vissa områden och gör små små framsteg inom andra. Det har inneburit en lång rad läkarbesök och kontakter med soc, skola och barnhabliteringen. På det hela taget är det fantastiskt att få vara med om att göra det möjligt bästa för ett barn som har får sämsta tänkbara start i livet.

"När ni redan vid BB fick veta att din dotter hade FAS, räknades det alltså inte som barn med särskilt behov då?? Eller hade ni accepterat barn med särskilda behov redan vid ansökan om adoption? /Hanna"

Nä, vi hade inte medgivande för SN och inte heller sagt oss vara öppna för det. Flickans skada bedömdes som så lindrig att den passerade under den allmänna beskrivningen av barnen från Polen som skadade eller har haft en skada.

Vi hade möjlighet att säga nej, vilket andra tillfrågade par för oss hade gjort.

Hej Emilia

Nej inte alla barn från Polen har en skada men det är vanligare än från andra länder. Jag har hört en siffra på 25% av barnen som adopteras från Polen har FAS, vet inte om den stämmer. Sen finns det ju andra skador och sjukdomar barn kan ha.

Jag tycker att VÅRT barn är förhållandevis lindrigt skadat. Som jag skrev innan kan FAS variera från lättare inlärningssvårigheter till grava metala och fysiska handikapp. I de svåra fallen är det definitivt ingen lindrig skada. De barnen adopteras till familjer som sökt SN-barn.

Jag vill inte "hänga ut" mitt barn genom att berätta om hennes "fel" men allmänt talat så har hon flera av de symptom som beskriv på www.fasforeningen.nu: kort närminne, problem med sociala relationer, agressioner, inlärningssvårigheter och dålig impulskontroll.

Det innebär att vi får vara ha struktur, vara mycket tydliga med vad som gäller, bevaka henne eftersom tokigheter kan hända (impulser), ta bråk och konflikter och jobba för extra stöd i skolan.
Förutom skada på synnerven har hon inga problem med motorik och inre organ vilket kan förekomma.

För att ge båda barnen så mycket vi kan, var vi hemma båda två i början. Nu försöker vi ta ett barn var så ofta vi kan, också fixa barnvakt åt ett barn så att vi får tid för det andra. Att vara själv hos farmor och farfar är också mysigt. Men visst är det tufft att växa up med ett syskon som tar mycket plats. Som tur är är lillasyster tuff och ser till att synas hon också.

"Det som sker det sker och ert barn verkar ha det väldigt bra hos er i er fina familj. Så det var nog meningen att hon skulle bli er!"

Tack

Nä, FAS skrämde inte oss heller. Tänkte nog att "de barnen ska ju ha föräldrar de med" Visst ställer det extra stora krav på föräldrarna (tydlighet, tålamod *hmm?* och otaliga kontakter med specialpedagoger, psykologer och läkare) men å andra sidan finns det väl få föräldrar som är så motiverade som adoptivföräldrar.

På det stora hela kan jag varmt rekomendera Polen som adoptionsland.

Titta in hos ACK om ni inte gjort det, hon har just kommit hem från Gdansk med Isabelle