gbs förlossning

Jag förstår om du är orolig. Jag hade GBS under min förra graviditet och fick dropp under förlossningen. Jag gick över datumet tre veckor så jag hade lite tid på mig att oroa mig. Men det var absolut inga problem. Fick antibiotika var sjätte timma tror jag det var, under hela förlossningen (hann med ett antal omgångar...). Det var helt problemfritt och jag var inte alls orolig för det när det väl var igång. Jag skrev in i förlossningsplanen att jag hade GBS och skulle ha antibiotika, ifall de skulle missa det. Klart att förlossningen skulle kunna starta snabbare, men det allra troligaste är ju att den inte gör det. Även om den typen av sannolikhetsresonemang kanske inte lugnar dig.Tänk på att det är bra att de har upptäckt det så att du kan få hjälp. Lycka till!

...fast jag skulle råda dig att stå på dig om det är så att du verkligen vill ha ett snitt. Jag har väldigt dålig erfarenhet med gbs i samband med förlossning när vår dotter föddes. Din stora fördel är dock att du och vårdpersonalen vet om att du har det. Jag tänker inte gå in på i detalj vad som hände (om du inte vill) det är onödigt vetande just nu för dig tror jag. Allt gick till slut väl vill jag ändå att du ska veta. (Jag är nu gravid igen och kommer att kräva planerat snitt, de får skicka hur många psykologer som helst, jag tänker ändå inte vika en millimeter.)Lycka till!!

Hej igen, nej vi visste inte om att jag hade Gbs, det är ju faktiskt vanligt måste jag ju skriva för att lugna... ca 30% av alla kvinnor bär på dessa grupp B streptococker normalt i underlivet och de flesta har inget besvär utav dem. Men som sagt de kan ställa till problem. När Maja skulle komma i april -05 gick vattnet en söndag, på onsdag blev jag inlagd för att bli igångsatt men jag fick inga värkar av gelet alls. På torsdag fm. började jag att frossa, tempen steg snabbt upp till strax under 40 grader, det blev bestämt att barnet skulle ut med snitt. En halvtimma senare var jag ihopsydd och Maja låg i respirator på iva, med en generell sepsis (blodförgiftning i hela kroppen främst i lungorna) varken vi eller läkarna visste inte hur det skulle gå med henne. De dagarna är något jag inte vill att någon annan ska behöva uppleva. Men hon visade sig vara en tuff stark tjej och som framförallt var fullgången. Det var hennes räddning, hon vägde 4020 g. Vi låg inne en månad och det var en tuff period. Amningen var bara att glömma jag för på tok för stressad. Ska säga att Maja inte har några som helst men efter detta som hände, hon har varit infektionskänslig och har krävt sjukhusvård både för RS-virus och lunginflammationer, men det vet man ju inte om hon hade fått ändå.Nu är jag i v 6 och har ännu inte gått på någon kontroll. Jag är väldigt bestämd på hur jag vill att det ska gå denna gången. Så bestämd att jag inte kommer att vika en milimeter. Till allt detta hör att jag är själv utbildad sjuksköterska med vidareutb till distriktssköterska och tycker att vården inte skötte sig när Maja föddes. Själva intensivvården är dock fantastisk i detta land, personalen otroligt profsig, men det skulle ju inte ha behövts.. Dessutom följdes inte detta upp i efterförloppet, vilket kanske lett till den oro jag har nu inför denna graviditeten och förlossningen... så här med facit känner jag att jag skulle behövt någon att prata och älta med. Läkaren på sjukhuset lovade att ringa mig men det gjorde hon aldrig och själv orkade jag inte då.Med detta - stå på dig!!!!!!! Skriv igen om du vill!!!

Ullis H: Vad bra att det ändå gick väl med din dotter. Förstår att du inte vill uppleva det igen. Dock vill jag ändå tillägga att när det går så tokigt som i ditt fall är oftast när mamman har en GBS-infektion och inte vet om det!! Om din GBS-infektion hade varit känd så hade du blivit igångsatt på studs när ditt vatten gått och du hade fått AB-dropp. TS: Försök att inte oroa dig. Du vet om din GBS-infektion och vet hur du ska agera om ditt vatten går och kan se till att åka in till förlossningen i tid när värkarna börjar osv. Den absolut största faran med GBS är när man inte vet om om mamman har en infektion eller ej.Däremot är det skräp av den svenska sjukvården att de inte testar alla mammor rutinmässigt under graviditeten. Jag fick GBS-infektion konstaterat i v.37 ungefär i min första graviditet. Jag hade inga symptom alls utan lämnade bara in ett urinprov till MVC och bad dem kolla eftersom jag hade läst om GBS i tidningen. I denna graviditet kollade jag livmodertappen (gick privat) i v.7 ungefär, den hade inga bakterier. Har sedan lämnat urinprov i v.10 och v.20. Båda proverna har varit okej. Tänkte be dem kolla igen i v.35 ungefär. Är nu i v.30.

Jag blir alldeles nervös nu när jag läser detta om GBS, Jag har GBS i urinen och det enda dom säger är att man får en antibiotikaspruta vid förlossningen. Men jag har oxå läst alla dom här riskerna för barnet. Sen har jag inte tänkt så mycket på det eftersom BM säger att det inte är nån fara....Men tänk om :(

Oj det var ju detta jag inte ville, alltså att skrämma upp någon med min berättelse. Kan man ta bort ett inlägg?? Vet man om att man har GBS ligger man ju steget före, då är risken så gott som obefintlig!! Kram och förlåt alla om jag gjort någon orolig, det var aldrig min mening!

Oj herregud, förstår att ni måste ha vart utom er av oro, skönt att höra att allt gick så bra för henne trots allt!! Fast detta kommer ju inte hände mig då jag vet att jag redan bär på detta nu då...det är väl det  dom menar då dom säger att man kan va ganska lugn då man vet att man har det, eftersom dom inte låter det gå mer än 12 eller är det 18timmar efter att vattnet gått...det är ju bra det iaf...Usch om ja vore dig skulle ja hålla stenkoll denna graviditet, å jag förstår att du inte tänker ge med dig om något, du det skulle inte jag heller ha gjort, aldrig! M plus J - Hej förresten Jag måste fråga dig här, vad är dom inte väntar med längre än 12 eller 18 timmar efter att vattnet har gått om man har GBS? Är det snitt då om barnet inte kommit ut av sig självt? Som du vet har jag ju också GBS och har varit grymt orolig..