KLart du är rädd, lite rädd och nervös är alla. Men du ska inte vara så rädd att det överskuggar det positiva med att bli förälder, prata med din barnmorska om allt detta.
Att inte hinna till sjukhuset och föda händer i princip aldrig för förstföderskor, förlossningen är en segdragen process, och även om historier finns om dem som känt sig lite dåliga i magen, gått på toa och sen fått bebisen på badrumsgolvet, så är sannolikheten mikroskoopisk för att det ska hända dig.
Det gör ont att föda barn, men hjälp finns på många sätt, dels genom medicinsk smärtlindring, dels genom olika avslappningstekniker. Har du möjlighet, gå en (dyr, jag vet) kurs hos profylaxgruppen, det har hjälpt mig jättemycket att se fram emot denna förlossningen. Eller läs böcker eller köp en dvd med övningar. Det fina med förlossningssmärta är, förutom belöningen då, att den faktiskt inte är konstant! Man har en värk i en-två minuter, sen får man paus och vila! Fokusera på det istället för på värkarna.
Inte våga krysta för allt folk. När du väl kommit så långt, brukar det inte vara ett problem längre att det är folk runt omkring. Under utdrivningsskedet har man så mycket andra saker att tänka på, och krystreflexerna är ofta starka, så det enda man har i huvet är att få ut barnet.
Du kommer inte att göra fel med din bebis när ni kommer hem. Det gör nästan ingen. Visst, kanske du sätter på en blöja bakfram eller snett nån gång, eller så kanske bebisen fåront i magen ibland. Men bebisar i sverige har det nästan undantagslöst jättebra, och de är tuffare än vad vi nyblivna föräldrar inbillar oss. De överlever liggandes i träsängar utan kläder i Afrika, klart de har de bra här! Älska din bebis så mycket du kan, sen kan det inte bli så fel. Och du, ingen vet hur de ska göra med sina nya bebisar, men på nåt sätt lär man sig, bebis och föäräldrar tillsammans.
Lycka till!