Med första barnet krystade jag i 1 timme. Han satt fast en lång stund i hålet liksom och det var ganska obehagligt. Var också väldigt trött efter 2 dygn med värkar innan.
Men med andra barnet hade jag krystvärkar i 3 min 
Gjorde satans ont men det gick fort över. (hade regelbundna värkar sen 06:00 på morgonen. kom in till förlossningen 09:00, var då öppen 10 cm. de tog hål på fosterhinnan 09:58 och 10:05 kom vår dotter ut.)
Det som hjälpte mig under andra förlossnignen var att jag andades igenom värkarna. Med första visste jag inte hur jag skulle andas, fick ingen hjälp heller. Bara låg och skrek och kved tills jag fick epiduralen.
Med andra bestämde jag mig att försöka andas bättre, och när värkarna började komma andades jag så som jag nu läst att man ska göra. Långa andetag in och ut, och sakta. det funkade så bra att jag kunde vara hemma tills bebisen nästan ploppade ut 
Men krystvärkarna var desto värre denna gång, men det hann ju bara bli typ 3 krystvärkar så det var inte så farligt. Kan dock tillägga att min kropp chockades av att det gick så fort i slutet, så jag låg nästan okontaktbar på sidan i ca 30 min efter det att moderkakan kommit ut och de tittat om jag spruckit osv. Jag orkade inte röra mig, prata eller hålla i Isabel. Jag bara låg och tog igen mig liksom, min bm blev lite orolig men när jag kvicknade till sen så var ju allt bra.