Tala om för andra eller inte?

Eftersom vår Äd beror på att jag inte har några äggledare/stockar kvar pga av cystor som opererats bort fick de flesta, ja nästan alla, i vår omgivning reda på vår ÄD. Däremot har jag/vi inte berättat det för folk som kommit in efteråt i vårt liv, det har liksom inte blivit av.

Hej!

Jag och min sambo berättade för både hans och min sida av släkten .... Vänner och bekanta också faktiskt, vi har varit öppna med det till dem flesta som vi känner. Den enda gången jag ångrat det lite det är precis innan jag skulle göra grav. testet för då tänkte jag på alla som vi var tvugna till att berätta för att det misslyckats. Nu lyckades det, men även om det inte hade gått vägen så hade det uppvägt allt stöd vi fått. Nu känner du ju dina föräldrar bäst själv men oftast så oroar man sig nog i onödan för folks reaktioner..... Lycka till! Hur långt har ni kommit i planerna?? / C

Vi gjorde utredningen våren 2006. Första kontakten med IVF kliniken i Umeå hösten 2006. Började medicinering för att försöka få fram ägg i januari. Tyvärr blev det bara ett ägg. Vi avslutade ändå hela medicinkuren även med den sista sprutan. "Befruktningen" fick vi sköta hemma själva. Försöket misslyckades vilket jag hade väntat mig. Men det går ju inte att komma ifrån att det finns alltid ett litet hopp ändå.

Pga min ålder så satsar vi på äggdonation istället. Vi har stått i kör här i Umeå from februari. Pga den långa väntetiden ska vi också ställa oss i kö i Finland. På onsdag har vi tid för det första besöket i Tammerfors. Tyvärr har väntetiden där också blivit längre men vi har tre år mer på oss innan åldersgränsen går ut.

Jag tycker nog att det här är den svåraste frågan för mig. Hur långt ut i "cirklarna" av vänner, släkt och bekanta ska vi gå? För mitt eget välbefinnande skulle jag vilja vara helt öppen, men min make vill vara mindre öppen och värna om det privata. Och i slutändan är det ju barnets bästa vi måste tänka på, och då kanske det är bättre att lämna valet till barnet (dvs inte vara helt öppen med det) så att de kan välja själva vem de vill berätta för.
Men jag är inte helt övertygad ändå. Jag tror ändå någonstans att om man är helt öppen att barnet kom till via ÄD så upplevs det inte som något tabu för barnet att prata omd det. Om bara några känner till det så kanske barnet känner att det är hemligt och kanske tillför negativa känslor inför det?
Ja, det verkar inte finnas något enkelt svar på detta enligt all litteratur jag plöjt igenom vad gäller äd.
Vilken bra tråd att det är en sådan tillgång att få diskutera det här med er.
Lycka till alla därute.

Mitt tips tala bara om för såna som förstår och stödjer, de andra kan stjälpa med dumma kommentarer och intriger i värsta fall. Många som jag känner skulle öppna munnen med en suck och säga lilla gumman har du inte slutat tänka på sånt, i din ålder, du får väl ta det lite lugnt i livet också och inse. Jag är en fighter och vill inte hör sådant. Sen kan de beundra mig om jag lyckas och säga ja hon som alltid klarar av allt i motgång!

Skönt att veta att det är fler som brottas med samma fråga. De vi redan talat om det för än personer vi litar på och känner bra. Jag håller med om att man nog ska vara lite försiktig med dom man inte känner så bra.

Jag tror också att det kanske kommer att lösa sig senare med mina bröder och föräldrar. Om inte annat så är det väl lättare att tala om efter några resor till Tammerfors varför vi åker just dit.