En kram till dig Wolfie som tog dig tid att göra en ny tråd till oss! 
Jag undrar varför dom inte tillämpar det perinealskydd som man gör i Finland? Det finns att läsa om i länkarna från gamla tråden. De har ju inte alls lika många fall rapporterade som vi i Sverige.
Jag var inte kallad till något återbesök. BM var den enda som kollade vid den vanliga efterkontrollen.
Grattis Fraxinus! Va skönt att allt gick bra.
Hej Mimer och Madelen21, välkomna till tråden! Grattis också får jag säga till dottern. Mimer vad blev det för dig?
Här finns mycket tips och stöd att hämta av oss som fått SR. Fråga gärna om det är något.
Inolaxol finns i pulver eller granulat (grövre typ flingor) att strö över filen /yoghurten. Smakar ingenting just. Jag tar hellst granulatet med de första skedarna yoghurt och dricker sen ett glas med vatten. Pulver är ibland svårt att blanda ut riktigt så det har jag inte klarat av. Nu äter jag det för att jag är gravid igen i v.20. Annars höll jag på kanske två månader efter min SR (3 år sedan) för att vara säker på att det skulle gå bra att göra nr 2.
Mimer, jag åt som vanligt fast med extra fibrer. T ex torkade plommon och linfrön. I min blogg har jag lite samlade tips som man kan ta del av efter en sfinkter. (Förstår inte varför den har fått rubriken Pyssel och sånt i hemmet, men, men)
Mimer, oj och ursäkta. Men hur jag än trycker så får jag inte över blogg till högra sidan i inställningar. De bara hoppar tillbaka till vänster. Varför är det så?
Grattis Unika! Skönt att allt gick bra! Berätta gärna med om hur det gick till. Var du vaken under ditt ks? När orkade du kliva upp och gå efter?
Jag är i v.23 och tror inte jag klarar av att föda normalt. Jag litar inte på min kropp helt enkelt. Sist så lossnade inte moderkakan heller så jag blödde 2,5 l förutom sfinktern som behövde sys. Varför ska så många snubbla på mållinjen? Varför är inte kvinnokroppen bättre rustad för att sköta även det sista i en graviditet. Att få ut barnet? utan att man ska riskera livet nästan???
Klematis, I min journal står det att jag sys fyra stygn på själva sfinktern med end to end teknik. Sedan byggde läkaren upp mellangården. Jag ryser när jag tänker på det.
Hej,
jag trodde att alla blev sydda med självupplösliga trådar. Några trådar hittade jag redan på BB och sedan såg jag aldrig skymten av dem. Ring och hör med Mvc och boka en tid där för att kolla så läkningen går som det ska. Det är alltid skönt att få svar.
När man ska börja knipa är nog individuellt. Jag följde råden som de gav på BB. Sen så länge det inte gör ont eller ger tyngdkänslor ska man knipa. Det ger bättre cirkulation med i såret.
Hoppas det känns bättre snart!
Fortsätt att ta smärtstillande också. Det är viktigt. Man ska inte ha ont.
Okej nu har jag fått till min blogg. Där har jag lite tips på vad man kan göra efter man fått en sr. (Efter den kortfattade förlossningsberättelsen)
Imorgon ska jag till specialmödravården och prata igenom nästa förlossning. Jag känner mig så nervös. Tänk om hon inte förstår mig alls.
Nu har jag vart och planerat förlossningen och det blir snitt. Kändes som all oro bara rann av mig när jag gick därifrån. Fick prata med en jättebra överläkare som inte tyckte att jag skulle utsätta min bäckenbotten för mer påfrestningar. Jag får idag stålsätta mig om jag ska hålla avföring, om jag är långt ifrån en toalett. Det tränger på så mkt att jag behöver gå ifrån t ex affären och uppsöka en toalett. Är det fler som känner så?
Sen är det ju den psykologiska biten då jag känner oro för att tappa kontrollen och rädsla för komplikationer igen. Vill bara att det här barnet ska komma ut lugnt och säkert.
OloveO, kan du inte be att få bli igångsatt tidigare så barnet inte hinner bli så stort? Jag har förstått att du gärna vill föda vaginalt igen, men har inte barnmorskan nu föreslagit snedklipp eller något annat för att förhindra att det händer igen?
Tack Unika för all info. Ja det känns betydligt lättare att gå igenom en till förlossning fast på det här sättet. Äntligen kan jag se fram emot förlossningen inte bara längta tills allt är över då jag har mitt barn i famnen.
Kateter fick jag sist då jag behövde ta ut moderkakan. Jag minns inte att det kändes ngt när de satte in den. Endast att jag var liksom bedövad länge efteråt och kände inte när urinblåsan var full. Kunde gå flera veckor innan jag fick ordning på det.
Är ryggbedövningen ungefär som att sätta en Eda? Isåfall tror jag att jag kommer jag klara det. Det svåra är att ligga still och ihopkurad med magen ivägen.
Smärta kommer man inte ifrån oavsett förlossning så jag är beredd på att ta smärtstillande. Kan ju även va bra då avslaget kommer. Det gör ju ganska ont när det kommer ut.
OloveO, Brukar du skriva förlossningsbrev och ta med? Där kan man ju skriva att man vill att de ger stöd åt mellangården när barnets huvud tränger fram. Hoppas det går bra och du slipper få det igen. Lycka till!
Zorn, välkommen hit och grattis till dottern! Här finns mycket råd och tröst att hämta kan jag säga. Trist att du inget fick veta innan operation. Det känns ju så snopet att inte få va med sitt barn. Jag fick min son för drygt 3 år sedan och har hängt i olika trådar sen dess, fick en grad 3 och 4. I min blogg har jag lite samlade tips på vad man kan tänka på efter en sfinkter.
Till en början har man besvär att få avföringen mjuk. Men det finns Laktulos t ex som man kan ta ganska mycket av. Jag hade också svårt att hålla mig när jag skulle på toaletten, lite kom i bindan. Men det går att träna upp. Sakta men säkert kan man göra övningar. Först liggandes i sängen när man ammar t ex. Så blir det också regelbundet över hela dagen. Sedan höll jag i spjälsängen för att få stöd till övningarna. Helt bra kände jag mig först efter drygt ett halvår då jag började rida igen.
Och sex, ja hör till dem som väntade över ett halvår. Låter trist, men jag ville känna mig redo först. Sen gör hormonerna att man ibland är lite torrare dessutom och har minskad lust. Bättre blev det för mig när jag slutat amma.
Spritza, Grattis till plusset, jag är i v.25 nu. Känner mig inte nämnvärt slappare, men det kan ju bli... Däremot känner jag som de flesta som får tvåan, tyngdkänsla när jag står länge. Det bränner som om jag inte får blod till bäckenbotten. Och om jag nyser eller hostar så är det svårare att hålla emot.