Tråd för oss med sfinkterruptur, del 6!

Har inte skrivit på ett bra tag men kan rapportera att jag nu fått barn nr 2 med planerat KS denna gång (p g a total SR vid förra förlossningen). Jag är så LÄTTAD för allt har gått bra. Det var skönt att få gå på toa efter förlossningen utan att ha ett helt garnnystan i underlivet. Jag tycker också att det faktiskt är enklare att bära bebisen nu efter ett KS än efter SR´n. På det hela taget är jag förbluffad över vilken skillnad det kan vara mellan olika förlossningar. Det är som att jag nu inser att förra förlossningen var grymt tuff. För om det kan vara så här enkelt så förstår jag kvinnor som verkar ha mycket lättare att gå vidare efter en förlossning än vad jag har haft. Lycka till alla!

Klematis: Det var helt klart tiden efter förlossningen som var jobbigast med första förlossningen. Det är ju fortfarande jobbigt. Jag ska opereras om inom ett par månader och hoppas att jag ska kunna lägga det bakom mig efter det.

Allt är ju relativt och jag misstänker att jag hade upplevt mitt KS mer dramatiskt om jag inte haft första förlossningen att jämföra med. Visst har det gjort ont efteråt (värst första två dagarna) och själva ingeppet var lite obehagligt för jag fick ett blodtrycksfall. Men det gick snabbt över och kan liksom inte jämföras med att inte kunna kontrollera avföringen på två månader och all oro för för att sfinktern inte skulle läka m.m. Nu har det gått tre veckor sedan KS och det ömmar men det gör inte ont. Tunga lyft känns inte OK men jag gick en rask promenad på en timme i förmiddags och det kändes bra efter det. Jag slutade helt med smärtstillande medicin två veckor efter förlossningen efter att gradvis ha trappat ner dosen till tre Panodil om dagen. Toabesöken har varit helt OK. Värsta besvären förutom smärtan har varit ymninga svettningar och att det var svårt att komma ur sängen utan att använda bukmusklerna första dagarna.

Summa summarum är att jag tror att många kvinnor med erfarenhet av en total SR är rätt rejält luttrade och att ett KS utan komplikationer är ingenting i jämförelse.

Lilla Näktergal: Jag håller tummarna för dig.

Grattis till alla nytillkomna mammor med bebisar.

Torkade fikon, linfrö, massa vätska, kaffe och Dufalac (tror jag det hette) satte fart på mina tarmar.

 Grattis Unika!

Spritza: Jag hade lite, lite avföringsläckage när jag var höggravid men det försvann efter förlossningen igen. Annars kändes det som vanligt; inga speciella smärtor eller tyngdkänslor.

Zorn: Grattis till bebisen. Min erfarenhet är att första månaderna efter SR är jobbiga för man oroar sig mycket och man vet inte hur bra läkningen kommer bli. Det enda jag kan säga är att stå ut och försök att tänka på annat som är kul så att inte oron får förstöra för mycket för dig. Man kan ändå inte göra mycket mer än att vänta...