Tråd för oss med sfinkterruptur, del 6!

Jag tycker att det verkar vara ganska olika beroende på var i landet man bor också. I Lund verkar man vara benägna att rekommendera kejsarsnitt efter (totala) sfinkterrupturer. Även den kirurg som är specialiserad på rupturer i Malmö (och som jag fick remiss för efterkontroll hos) ansåg att kejsarsnitt var att föredra. Och då har min ruptur läkt mycket fint.

Är det för mycket begärt att det ska finnas en nationell rekommendation (som man naturligtvis kan rucka på beroende på individuella fall)!?

Lilla näktergal - jag minns inte namnet men kan be att få kolla det i min journal när jag ska till BM nästa gång. Det var i alla fall en kvinna och hon tog emot mig på anorektallaboratoriet på MAS. De känner till henne nere på kvinnokliniken - så skulle du vilja ha kontakt med henne så kan kvinnokliniken remittera dig dit.

Den undersökning hon gjorde på mig och de uttalanden hon togs med i bedömningen inför min nästa förlossning.

BM har inte kompetens att bedöma eventuella sviter efter en sfinkterruptur. framför allt kan de inte se från utsidan hur funktionen har påverkats. Det kan man inte med "fingret i rumpan"-tekniken heller (om det är fler än jag som blivit utsatta för det). Eventuella defekter på inre eller yttre ringmuskeln ses bara med ultraljud. Och vad gäller funktionen så finns det en apparat som utför tryckmätning och kan med exakthet säga vilken funktion man har.

Kräv ordentliga återbesök/bedömningar så att ni har bättre underlag inför beslut kring kommande förlossning osv.

Thösen - som jag skrev ovan - kräv ett ordentligt återbesök. Nöj dig inte med att BM kollar lite snabbt... Angående Lactulosen så drack jag också den ganska länge. Sen gick jag över till att svepa ett ordentligt glas med psylliumfrö varje mogon (som hade fåt stå i minst en timme). Det höll magen i schack tills att jag vågade riskera att jag var hård i magen.

Ett bra tips mot "taggtrådskänslan" som kan komma i samband med toalettbesök är Xylocain-salva. Det är en bedövningssalva som man kan köpa reeceptfritt på apoteket. Ta på den en stund innan och var försiktig med krystandet (låt magen sköta det själv, låt det ta tid). Eftersom den milda bedövningen sitter kvar en stund efteråt så kände i alla fall jag ett minskat obehag. För mig satt det nog mycket i huvudet också, och minsta lilla svid gjorde att jag trodde att nåt skulle gå sönder. Så är naturligtvis inte fallet.

Lilla näktergal - det är säkert hon. Jag minns inte hur länge jag fick vänta på min kallelse - kanske någon eller några månader. På kallelsen kommer att stå vad du ska göra, men jag tippar att det är UL i ändtarmen samt tryckmätning. Inget skoj, men absolut inte ont. Och framförallt jätteskönt att ha det gjort.

Glidmedel! Då funkar det. Och efter några träningsomgångar så vips så är man "van" igen och fungerar som vanligt.

Jag förstår inte riktigt varför du inte ser till att bli ordentligt kollad innan du väljer att föda vaginalt igen. Jag vet att du har skrivit tidigare att det inte finns några alternativ för dig - men skulle det inte vara skönt att få en ordentlig undersökning ändå? Så att du vet vad du ger dig in på (ifall du skulle spricka en tredje gång) så att säga.

Okej.

Lilla näktergal - jättetråkigt att höra om nervskadan. Ta upp det på ditt besök hos Gisela (om det nu var så hon hette). Eftersom hon är kirurg så kanske hon har en annan infallsvinkel och kan föreslå nån åtgärd.

Ett tips inför tryckmätningen är att vara beredd på att det känns som att man ska bajsa på sig (men det gör man såklart inte). Man luras att tro det eftersom lilla maskinen drar ut "tråden" ur gumpen medan men kniper. Jag tyckte att det var svårt att knipa när det kändes så, så det tog ett antal försök innan jag fick till det. Jag säger bara KNIIIP för allt du är värd.

Marianne Starck!!! Så hette hon!! Det kom till mig nu när du skriver Marianne. Det är i varje fall samma kvinna som jag blev remmitterad till. Att ha hennes utlåtande på papper var ovärderligt i samband med att vi skulle bestämma förlossningssätt i denna graviditeten.

Nu är jag tillbaka - nu som tvåbarnsmor. Mitt planerade snitt var rena rama drömmen och i princip smärtfritt (jo det är sant!!). En total sfinkterruptur är betydligt mer handikappande än ett kejsarsnitt.

Och nytillskottet är verkligen underbart. Allt känns så mycket enklare denna gången.

Duttan - Efter kejsarsnittet är du uppe på fötterna samma dag. De tar nämligen ut katetern efter några timmar och sen ska du kissa minst 300 ml innan de "klarskriver" dig efter snittet. Första natten så ringde jag på klockan när jag ville ha min bebis till mig. Men efter det klarade jag mig helt själv. De erbjöd mig morfinsprutor - mn det fanns det definitivt inget fog för att ta. Egentligen tyckte jag att det var onödigt med naproxen också, men jag unnade mig lyxen att vara i princip smärtfri.

Kateter var obehagligt att sätta (kändes som att kissa på sig), men gjorde inte ont. Ryggbedövningen var inte skön att sätta - men gjorde inte ont. Under själva ingreppet så kunde jag känna att de var igång, men det känns precis som när man killar ett avdomnat ben, dvs ingenting. Toalettbesöken var besvärsfria redan från dag 1.

Framförallt - Lyckan över att höra mitt barns första skrik, och att få honom på bröstet var precis lika stor som efter min vaginala förlossning (kanske till och med större).

Jag är väldigt glad att jag fick rekomendationen att välja snitt denna gången. Men jag inser att alla är "unika" och därför ska jag inte uppmana någon annan att göra detsamma. Dock kan jag säga att jag tror att vi har varit med om något av det mer smärtsamma som man kan efter en förlossning, och därmed kan det bara bli lättare andra gången. Jag hoppas verkligen att alla vågar bli gravid igen, för det finns alternativ till att riskera sfinktern igen.

Är epidural och spinal samma sak? Jag vet inte vilken variant jag fick. Men hur som helst så var det obehagligt men inte smärtsamt. Kanske upplever man det annorlunda när man får den under pågående vaginal förlossning då man är trött och slut och har jätteont.

Jag tycker också att det är knepigt att läkarna ser så olika på vilka rekomendationer som ska ges efter en sfinkterruptur. jag menar, det är ett ganska stort beslut att ta. Och tycker personligen att det är nåt man ska slippa bestämma själv (om man inte vill såklart).

KG76 - När ni väl bestämmer er för förlossningssätt så går det väldigt snabbt för dem att boka tid för eventuellt kejsarsnitt. Men jag förstår precis hur du känner. Man vill har beslutet taget så tidigt som möjligt så att man slipper oroa sig och fundera på det. Man vill ju fokusera på graviditeten som sådan. Jag var i precis samma situation i somras och jag kan inte beskriva vilken lättnad det var när beslutet var taget.

Mitt råd till dig är att du pratar med din barnmorska och beskriver din oro. När hon förstår hur du känner så bokar hon säkert upp ett förlossningssamtal med läkaren tidigare än v35.

Spritza - Grattis till plusset!! Jag födde min andra son med planerat snitt i september. Den första förlossningen slutade med total sfinkterruptur. Jag gick hela denna graviditeten och väntade väntade på att analinkontinensen skulle starta. Men det gjorde det inte. Jag vet inte om någon annan har tänkt på det, men jag blir lite slappare i underlivet under mens (förmodligen hormoner?), och det är lite den känslan jag hade under graviditeten också. Men mycket värre än så blev det faktiskt inte trots drygt 16 kg plus. Med andra ord gick det väldigt bra.

"Formell ansökan" för snitt gör du genom att ta upp det med din barnmorska så snart som möjligt. Hon bokar senare in ett samtal med en läkare som du tar beslutet tillsammans med. Angående oron för snittet - är det nåt speciellt du funderar på? Jag kanske kan svara på en del frågor? Eller talar vi riktig rädsla?

Zorn - Grattis till din dotter! Och beklagar rupturen... Det är så kort tid sedan din ruptur att det inte går att sia om framtiden ännu baserat på hur du känner nu. Så ha förtröstan även om det kanske känns hopplöst just nu. Det tar lång tid, men det blir bättre!! Några råd på vägen:

* Undvik alla preparat som påverkar tarmen. Använd istället Lactulos som är "ofarligt" och mycket effektivt. När du blivit lite tryggare i sitationen så kan du börja trappa ner och istället prova 2 rejäla msk psylliumfrön i ett stort glasvatten (ska svälla i minst en timme före intag). För mig var det en stor milstolpe första gången det ploppade i toaletten efter rupturen. Konstigt att man skulle vara glad för en sån sak.. ;)
* Om det svider och du känner dig svullen i såret så kan man dränka in en kompress i alsollösning (inte sprit) och gå/ligga med den en stund mellan skinkorna. Det är avsvällande och hjälper till att hålla rent.
* Toalettbesöken kan kännas som att bajsa taggtråd ett bra tag. Pga att man håller magen i bra trim (viktgt att inte blir förtoppad eftersom det är jobbigt och gör ont) under den tiden så vet man oftast när det är dags att gå på toaletten. Smörj in ett lager Xylocainsalva en kvart före toalettbesök så lindrar det litegrand.
* Se till att bli ordentligt undersökt i samband med återbesök. Nöj dig inte med ett samtal och en snabb gynundersökning.
* Lyft inte tungt! Börja träna bäckenbotten 2-3 veckor efter förlossningen. Om du känner trötthet i bäckenbotten efter en promenad så har du tagit i för mycket. Ta det lugnare nästa dag. * Ta med nåt att sitta på om du skulle bli trött eller tvingas amma när du är ute. Det kan vara obehagligt att sitta på hårda parkbänkar ett tag..

Jag syftade på att Laktulos är ofarligt i den bemärkelsen att den inte pvåerkar tarmarnas funktion vid regelbunden användning som exempelvis många lavemang gör. Till och med små barn med problematiska magar får Laktulos "utskrivet" till sig.

Dumt att det inte står i bipacksedeln att man ska vara försiktig med det om man är laktosintolerant.

Jag börjar bli riktigt förbannad över all mörkläggning och allt slarv som så många bivit utsatta för! Som om inte själva skadan är nog så ska det dessutom knusslas kring operationer, mörkas i journaler eller att information missas att ges osv. Riktigt dåligt!