Sterna igen, glömde en sak: Bebisen kanske inte alls har nån vakenperiod de tiderna när h*n väl är på utsidan... Jakob var totalt sjövild i magen om kvällarna och framåt småtimmarna. Sen var han helvild mest hela dagarna också, BM skojade och sa attvi nog skulle försöka vila upp oss så mycket som möjligt innan vilden tittade ut. Men väl på utsidan så ville han bara sovasovasovasova. Sov 18-19 timmar/dygn första månaden, hela nätter från första början...
tinna
Minns första tiden med Rebecca - duscha vad är det???
Var det inte det ena barnet så var det alltid det andra som behövde en och sov båda två samtidigt så var man tvungen att vara social med gubben för annars blev han stött och kände sig åsidosatt... *suck*
Undrar vad jag egentligen gett mig in på - får man ångra sig så här 2 veckor innan bf?
NK80 - jag tror att det Gunwald behöver mest inte nödvändigtvis är mer disciplin, för där verkar ni ju ha verktyg, men rörelse o stimulans. Det vill säga; det mer krävande för er del. Ni känner ingen som kan avlasta er nån timme per dag el varannan? (Typ en hundnanny?) Nån som inte är "arg" på honom? Som kan promenera/cykla länge varje dag. Kasta pinnar. Spåra. Träna sök. BADA/simma. Lära honom välta hinkar osv...
shamboo, nej alla som vi känner avskyr Gunvald 
Eller ja, utav våra föräldrar iaf. Den enda som jag kan tänka mig ha honom och är lydig och snäll mot är en kompis men hon har en son på 2½ månad och hjälper redan till med en häst - så det var det. Synd, annars var idén suveränt bra! Vår bekantskapskrets är tyvärr inte så stor.
Sterna, hoppas att du kommer in i en bra sömn rutin - Tinna säger så himla bra saker så jag kan bara hålla med 
tinna, Tv-spel är bra 
Colin älskar att sitta bredvid pappa som spelar bilspel. Misstänker att Colin kommer att få spela lite hemma när han har åldern inne.
NK
Kom på, en sak vi gör med Indra öfr att stimulera när vi inte har tid.
Jag tar skålar i plast (från IKEA i färgglada nyanser) och lägger hundgodis i, uppochner på golvet 3-4 stycken så får Indra försöka komma på hur hon ska ävnda skålarna rätt så hon kommer åt godiset.
I början tog det ett bra tag innan hon kom på trixet och hon var helst andfådd efteråt. Nu går det snababre och är inte lika mentalt krävande för henne men hon tycker fortfarande det är superkul.
En annan variant är att sätta henne på tomten, gå ett varv över gräsmattan (gärna oklippt) och sen lägga ut hundgodis lite här och där som hon sen ska spåra.
Tar ingen tid för mig men hon är upptagen ett bra tag och är nöjd efteråt för hon har fått lite stimulans.
I em kommer min systerdotter hit. Hon har börjat på ett hundgymnasium ooch vill såå gärna träna Iza 
Vem blir gladast? Jag eller hunden?
Sterna: Att gå från ett till två barn är världens jätteskilnad ju! Men nu är du ju redan van vid att ha hand om flera på en gång. Därför upplever inte jag skillnaden till att ha tre riktigt lika omtumlande. Jag sa till mamma häromdan att det var nästan läskigt hur hjärnan och kroppen var inställd på att räkna till tre hela tiden numera.
Nu har min man aldrig haft några krav på att jag ska var social med honom om man mot all förmodan får en liten paus så hur man löser sånt vet jag inte alls. Däremot så kan han säga till mig när han kommer fårn jobbet att jag ska gå och vila en stund så sköter han om alla kidsen ett tag.
Sen har jag hört av flera att trean verkligen blir ett barn som liksom bara hänger med. Ser på E hur mycket han förändrats under dom tre veckorna han varit här. Han har fattat att han inte kan få ständig service och bli ständigt uppassad. Istället för att skrika när något är i vägen så kryper han runt t ex. Han kan vänta på gröten när han ser att jag måste torka upp Almas spillda mjölk istället för att skrika för att jag är för slö med skeden från munnen-tallriken-munnen osv. Men som sagt, han är ju lite äldre men jag tror även att riktigt små barn kan lära sig sånt här, jag menar Alma har ju aldrig nånsin haft samma service som Jakob hade första åren...
*suger åt mig allt jag läser om att ha fler barn hemma*