Att det aldrig ska flyta på lite... 
Hej alla tjejjer, och speciellt hej och välkommen sagogrynet!! Här hör du hemma!
Din sjukdom låter rätt så lik min, iaf i HUR den ärvs vidare - bara pojkar som blir sjuka (fast mina överlever inte alls länge, ett par år max). Man kan då inte PGD:a för sjukdomen utan gör en könsbestämning istället, men det är guld värt att kunna vara gravid utan ångesten som det innebär (fick avbryta en graviditet med en sjuk liten kille, i vecka 18 för ett par år sedan).
NU sitter jag här med två flickor, vet inte om de är bärare eller ej, men friska är de!
Önskar dig massa lycka till
Annhan - hur går det med allt?
Det går bra men jag är lite sådär slutet-på-veckan-trött-på-att-vara-hemma-ensam-med-barnen-deppig 
Sogo - det räcker med barn för er eller? Jag tror det räcker för oss, iaf massa år framöver...känns lite sorgligt på något sätt 
men vi får väl se.
Jag har packat ihop en massa kläder, som kidsen vuxit ur - tänkte skicka lite med barnens bonusfarfar som jobbar i Afrika...känns fint. En hel del sparar jag (utifall att FD får en flicka ) och en del ger jag vidare... Nu börjar det sina i förrådet så jag hoppas vi får en hel del till dopet, annars får mamma Malla ut å shoppa 
annhan - imorrn gäller det! Jag håller tummen
). Jag har testat en gång, misslyckats och det tog nästan knäcken på både mig och min relation till pappa M 
Jag blev gravid innan vi fått provsvaret - när vi fick dom så var jag ju bärare av sjukdomen. Då kändes det som om att ja, vi chansar! Men FY vad tiden fram till den sena aborten sniglade sig fram. Jag fick inte till något moderkaksprov förrän vecka 16 (var å testade två ggr innan men det gick inte ), men i regel så får man till det tidigare och kan också avbryta tidigare (men det rör sig oftast om en "tvåstegs").
Jag skulle inte välja, efter detta, att aktivt bli gravid spontant, då jagvet hur man kommer må då... Konstigt att han rekommenderar det (fast de sa detsamma till mig på den genetiska rådgivningen - att vi inte borde lägga "den naturliga vägen" på hyllan helt å hållet då det faktiskt är 75% chans att få ett friskt barn - statistiskt ja )...
Oj, vilket morgonsvammel
För er som är intresserade så har jag skrivit en hel del blogg om vår resa - hojta till om ni vill läsa så lägger jag till er i adressboken
Tess - aha, så spännande!!
Jag har ju genomgått både "en chansning" och ett misslyckat PGD-försök och tycker helt klart att det senare är enklare att ta, men det är ju så olika beroende på vem man är. Hade jag inte fått fler försök finansierade (till oss sa de att man gör en bedömning efter varje misslyckat försök) så hade vi såklart chansat på egen hand... Det är ju inte sååå jobbigt om man jämför med att förbli barnlös.
iliaca och ingenting - nu kan ni läsa blogg och se lite mer bilder inne hos mig Välkomna!
Jag läste igenom bloggarna tidigare idag - rätt så känslomässig läsning även nu...ja, för mig såklart!
Undrar sååå hur det gått för annahan
Ojojoj, ibland är det verkligen helt dött härinne och nu är det världens aktivitet - inte kul (ja, ni vet ju hur jag menar) men ja, vi har ju varandra!
FD - hmm, ajjabajja - är man PGD:are måste man vara liiite mer flitig härinne Kidding!! Hur går det? När är det provtagningsdax??
Annhan - åhh, bra att det gick bra med cystan, men f***n vad segt för dig. Men, allt detta kämpande MÅÅÅSTE ge resultat, typ ett plus om någon månad sisådär Jag hoppas!
Mest jobbigt tycker jag är den tiiid det tar, varje försök tar i regel 2-3 månader... ) så är ju väntan och ovissheten värst.
Tiden går ju så långsamt när man "är där" men sedan så VIPS har det gått ett halvår och då kanske ni påbörjar ert första försök (alltså, jag gissar lite bara).
men jag var på Ikea på eftermiddagen så olika det kan vara. Men, det är bra att vara förberedd!!
sagogrynet - vill inte vara neggo, men det kan dra ut på tiden. Som sagt, det tar 2-3 månader för VARJE försök, och så kör man oftast (vad jag vet?) inte på direkt igen vid ett misslyckande heller... Vi körde ju ett försök innan sommaren, och ett efter sommaren... Hade iofs tur som fick ett försök innan sommaren där - alla ska ju planeras in, man ska få plats vid plock å sådant...
Hur som helst, du behöver ju inte berätta för chefen förrän du är gravid, så det så!! Å grattis till toppenjobbet!