IVF/PGD-tråden nummer 5!!!

Malla:
Grattis på tvillingarnas födelsedag! Ja må va leva ja må va leva

Ja det är otroligt vad tiden går på måndag blir Buster 15 månader och det är alltså 15 månader man trampat i sorgetofflorna

FD:
GREAT och GRATTIS Jag släpper inte Pluralis tanken ännu. Men det innebär att jag nu måste gå och vänta och fundera och längta och nästan gå åt av spänning tills nästa fredag Oj oj oj stackars mig!

Zanilla:
Jag har sparat en drypande kommentar till någon som säger sådana dumheter:
- Jaha, kära du det är ju synd att man inte kan göra PGD mot dumhet för då hade du inte behövt riskera att dina barn skall ärva din!

Dessutom kan du ju fråga om hon skulle välja att "inte mixtra med naturen" genom att inte låta hennes barn få medicin om de blev sjuka? Det är ju liksom de allt handlar om vi vill att våra barn skall bli friska precis som förmodligen hon vill. Dessutom är det ju så att det finns ingen människa på hela jorden som inte har någon genetisk åkomma i sina gener.

Det är så j-vla enkelt att sitta på sina höga hästar och fördöma andras val i livet. Vissa människor lever ju ett liv som är så otroligt skyddad från olycka att de har så svårt att förstå de som drabbats och hur hård det slår. Jag har t ex en vän som säger att hon får "ångest" när hennes son är förkyld och i nästa andetag säger hon att "jag har tagit det här med min sons död lite hårdare än någon annan skulle ha gjort"! Samma kvinna ringde till mig och pratade om sin "ångest" över att hennes chef hade svårt att släppa henne till ett kvartsamtal på dagis - i 20 min orerade hon över hur hemskt hennes chef fick henne att må över detta. 5 min i slutet av samtalet frågade hon hur jag mådde, jag förklarade att det var jobbigt att vänta besked på om när vi skulle få vårt nästa pgd försök. Då sa hon:
- Jamen kan ni inte bli med barn medans ni väntar då?!

Ja ni förstår ju min besvikelse över att hon inte ens har lyssnat tillräkligt för att föstå varför vår son dött och varför vi vill göra PGD!! (Ja FD det är Gåsen jag pratar om )

Hi hi nu fick javisst pysa lite också

Ja om man ville så skulle jag nog kunna stapla de dumma kommentarerna på hög. Men det tenderar ju bli så när man har barn som dött. Att folk har så svårt att ta in den smärtan att de stänger ute känslorna istället för de inte ens orkar försöka förstå vår smärta. Det kommer så nära deras innersta rädsla att något skall hända deras små. Men några kommentarer glömmer man aldrig och även om man glömmer kommentaren så glömmer man aldrig budbäraren. Jag kommer för alltid nära de som funnits där för oss närmast hjärtat och de som inte riktigt orkat eller kunnat finnas där ja de har jag helt enkelt sorterat ut. Och vet ni vad för första gången börjar jag känna det som om jag kan andas. Det har varit en ganska smärtsam process att frigöra sig från energitjuvarna och jag har vissa kvar som jjag inte riktigt orkat bryta helt med men inser alltmer idag lever mitt liv efter det motto som så många av mina vänner alltid gjort - vad är bäst för mig?! Nu säger jag nej till saker jag inte vill göra eller hör inte av mig till de jag inte vill ha kontakt med bara för att man bör. Detta har nog varit svårt att ta in för många av mina vänner för jag är den som de alltid kunnat lita på. Att helt plötsligt prioritera mig i mitt liv känns underligt befriande

Nej nu skall jag ut och leta stövlar Höga, svarta skall de vara OCH bekväma går det att kombinera

Nej men vill göra mig lite fin för Mike. Vill hitta tillbaka till den där pinglan han en dag förälskade sig i. Är det något jag liksom glömt bort detta senaste 1.5 åren så är det att prioritera hur jag ser ut. har liksom bara känts ytligt och ointressant. Men så för en tid sedan köpte jag en klänning i den stil som jag egentligen älskar men har liksom glömt bort. Det fick mig att inse att jag gillar att göra mig fin och att Mike är stolt över mig och tycker att jag är vacker. Så häromveckan så förgade och klippte jag mig - visserligen själv men det blev helt OK. Och så idag skall jag försöka hitta ett par coola stövlar...så nu skall denna chick ge sig ut i shoppingdjungeln.

Ha ha känns skönt att vara så där lite ytlig för jag tolkar det som att det är ett steg i rätt riktning...hmmm så sneglar jag på tv'n och där stirrar ett litet barnansikte tillbaka på mig med apatisk blick och full av flugor - en barnsoldat. Helt plötsligt känns det inte lika skönt att vara ytligt shoppingtokig usch varför skall livet vara så orättvist för så många och vad är meningen med att vissa barn dör medans andra växer upp i ren missär. Ja de som tror på gud kommer aldrig få mig att förstå meningen med att livet är så orättvist att gud har en plan för oss alla ÄVEN barnsoldater i Tanzania!!

Nizen:
Förstår din oro. Jag har ju inte gjort MKP men väl FVP och jag inbillar mig att det är ung. samma sak. Jag var inte så nervös innan men precis när jag skulle in kom en snabbt övergående panikattack. Men provet gick jätte bra - kände ingenting trots att jag tittade på nålen. Men tror att den ångest man känner över provet är ju det som är förknippat med riskerna och det provet innebär det man skall ta reda på och om du inte hade ångest över det vännes så vore du ju inte mänsklig och definitivt inget mammaämne med bakgrund av vad du har i bagaget.
Förstår även dit distansierande av allt vad pgd heter, självklart är du ju det med tanke på att det lilla krypet kom till utan pgd. Desstutom har du ju nu fokus på framtid och inte dåtid. Men hoppas att du inte skall lämna oss i tråden helt för vi kommer i så fall sakna dig massor.

Kommer tänka på dig på onsdag iallafall och hålla tummen!

Nizen:
Skall inte säga att jag förstår hur stark din ångest är nu men att den finns där och att den är stark har jag full förståelse för. Att se den lilla sprattla gör ju att allt blir så verkligt, att det ligger ert älskade barn där inne och då blir ju förslusten så mycket tyngre att bära! Jag kommer hålla mina tummar för dig och att reultatet blir det ni behöver så att ni sedan kan få slappna av ända in i mål.

FD:
Ja för dig med håller jag ju tummarna. Tänk så fort en vecka går och när jag sitter och väntar nerväöst på besked om huset väntar du på ännu mer nervösa besked om det är en eller två som huserar där inne. Du vet vad jag hoppas av hela mitt hjärta att ni snart skall få komma på två namn istället för ett

ha ha FD då får väl den andra heta Kyoko Blir skoj om det nu råkar vara två små killar och höra er ropa på Mallamojs och Kyoko till två små buspojkar! Håller tummen nu tjejen för att det blir som vi alla hoppas, hoppas HOPPAS!

Nizen:
Har läst att lillebror är frisk med tårar rinnande utför mina kinder. Tänk vännen ibland vänder motgångarna faktiskt och även om du har kommande svårigheter att vänta med din man så kan ni iallafall nu slappna av och veta att han inte bär på samma förutsättningar till sjukdom. Så otroligt glad för din skull och du förtjänar verkligen en medgång nu Ibland är verkligeten vackrare än ens egna farhågor!

Annhan:
Hur har det gått har tumhållningen lyckats?

Ingenting:
Tror att det är samma sak en probe är en slags spårmarkör som är designad för att söka upp just de kromosomer man behöver kontrollera. I vårt fall så har ju jag en enkel translokation och då finns det redan prober färdiga men i vissa fall med mer sällsynta fall så måste man prova ut nya vilket kan ta ett par veckors tid om jag inte minns fel. Hoppas det går så fort som möjligt!

Själv går jag och väntar på mensen just nu som skulle ha dykt upp i fredags eller lördags. Det är så typiskt att bara för att den måste komma så är den sen. Dessutom är jag lite deppig för det blev inget hus. Det gick upp från 750 000 till 1 650 000! En helt sjuk utveckling blir så arggggg att vi aldrig är de som går vinnande ur budgivning. Ja suck idag är det deppigt värre hoppas ni andra mår bättre!

Annan:
Tack, det är ju så jag försöker säga mig men eftersom jag är uppe i ca 20 budgivningar som vi förlorat så börjar det bli ett lite urholkat argument

Men du till din sprayning. Jag hade precis som du långa sprayningar. Tror de varade i 5 veckor och var uppe i 4 ggr/dag till slut och jag var så trött på det till slut. Fick ju monofolikel första ggn och fick avbryta, andra ggn så tömde de en störande äggblåsa och då gick det ju bra och vi fick till slut fram 15 st ägg vid ÄP.

Denna gång skall jag få börja med p-piller sedan går jag direkt på sprutor. Hoppas det går bättre med nedregleringen då.

Hoppas att din kropp snart reagerar som den skall och att du får ut många många ägg!

Nizen:
Åhhh vad skönt att ni nu kan pusta ut ordentligt - är ju skönt att få det på papper.

Här händer mycket lite. Jag käkar mina ppiller och räknar ner tills det är dags att börja spraya.

annhan:
Känner så väl igen mig men om det kan vara någon tröst så fick jag ju punktera senast men fick iallafall ut 15 ägg! Så det behöver inte betyda något annat än att du får en lite besvärligare väg framt ill ÄP. Men jag vet ju hur det känns som att allt skall bråka med en. och kan inte något få gå lite smidigt Så jag kramar om dig och håller tummen för att det rett ut sig tills nästa besök.

annhan;
Så väl jag känner igen mig i ditt resonemang. Fick ju även jag spraya massor av veckor för jag inte ville nedregleras och sedan blev det cycstor och man kände sig som världens besvärligaste kvinna Men jag kan ärligt säga ang. att tömma cystan att jag fick bestämma mig vid ett besök, på plats och var ensam när jag gjorde det eftersom Mike var borta. Jag frågade läkaren om det skulle göra ont? Han sa självsäker...nej inte när jag gör det! Och faktiskt, tror inte jag fick någon bedövning (om de inte satte någon i livmoderstappen) men det var inget morfin och det gjorde inte ont alls! Han sög ur vätskan ur de 2 cystorna som bråkade. Och det kändes inte ens - hann liksom aldrig fatta att han var färdig innan han visade mig en full spruta och sa:
- kolla här är din cysta!
Kändes inte heller något efteråt. Man tack vare detta så så kom de andra blåsorna igång och jag kunde plockas enligt planen. Om det händer samma sak igen så kommer jag utan tvekan be dem att tömma de bråkiga cystorna!

Visst får man gnälla ur sig här Det är ju det vi är till för. Jag har heller inte berättat att vi är på G igen för jag orkar inte förklara för en omgivning som inte förstår eller ens orkar bry sig. När man själv hanterar kris på kris. Så forts'tt du att komma hit och gnäll av dig så är det lättare att vistas i verkligeheten

kram tjejen!

annhann:
hur har det gått med cystorna?

sagogryndet:
Välkomment till tråden som egentligen inte vill ha fler medlemmar - så att fler skall tvingas gå igenom det vi gör. Dina känslor kan nog flera av oss skriva under på. Men du berätta gärna lite mer om din bakgrund - men bara om du har tid och lust. Kram iallafall som ajg hoppas värmer mitt i deppigheten.

Ja som sagt välkommen och här hör du hemma bland likasinnade. Själv är jag en mutant dvs. bärare av en balanserad translokation som orsakade min sons död direkt efter födseln och vi är många liknande öden här inne, alla med sin tragiska historia. Men här tillsammans lyckas vi hitta stöd genom varandra. Du det här med Norge låter intressant för jag fick dör mig att samtidigt som mig på KS gjorde en tjej från Norge PGD där. Så det tål att kollas upp. Har du kollat att det går att göra PGD på din sjukdom? Hoppas att det kommer lösa sig och som sagt här kan du ställa frågor, inga är för dumma eller intima för att inte ställas.