IVF/PGD-tråden nummer 5!!!

Mallamojs och Nizen, tack för tummarna.

Kyoko, då har jag nog fattat rätt. Tydligen fanns det prober för sambos translokation men de ville ändå prova ut dom på bådas kromosomer innan vi drar igång något. Och huspriset nuförtiden är helt galna. Jag fattar inte hur vi nånsin kommer kunna hoppa på boendekarusellen eftersom vi idag bor i hyresrätt och alltså inte har något att sälja.

Idag fick vi en kallelse till ett besök hos en läkare på mottagningen som vi inte träffat förut. Det står inget i kallelsen om vad besöket handlar om så jag är rädd att de gått om varandra igen. Vi skulle ju vänta på resultatet efter våra prover som vi ska lämna i morgon innan vi skullle bli kallade igen. Jaja, jag ska fråga i morgon vad det besöket är tänka att handla om.

annhan, det låter verkligen jobbigt med alla hormonbehandlingar. Jag har ju inte kommit dit än men jag bävar. Hoppas att det inte dröjer för länge för dig nu.

iliaca, åh så skönt.

Jag läser vad ni skriver och försöker samla på mig kunskap om vad som kan hända på vägen. Det är annars så lätt att ha en fantasibild av den raka vägen genom behandlingarna som slutar med en liten bäbis. I förnuftet vet jag ju att vägen inte är så lätt. Men jag har inte varit där än, och vet inte hur jag kommer må av sprayer och sprutor. De enda jag har fått prova i hormonväg är pergotime, innan vi visste nåt om sambons få spermier.

Annhan, jag blir nervös åt dig för cystan. Tur att Kyoko har så bra erfarenhet av det och kan lugna lite. Hoppas att det känns lika lite när de tömmer din.

Jag vågar inte tänka så långt som tre försök. Brukar man få veta i förväg att man får ett visst antal eller bestämmer de efterhand beroende på hur det fungerar?

Hej Sagogrynet, jag är också ganska ny här i tråden och har inte påbärjat några behandlingar ännu. Min sambo har ett kromosomfel som gör att vi inte kan göra barn själva. Just nu väntar vi på att få sätta igång.

zanila, man hoppas ju att det ska gå bra redan vid första försköket så att man itne behöver bekymra sig om hur mång omgångar det kan bli.

Jag kan nog bara se en behandling framför mig. Funkar inte det så får vi ta ställning då till hur vi går vidare. Jag är rädd att jag kommer må väldigt dåligt av det hela, men man vet ju aldrig i förväg. Det finns ju andra sätt att bli föräldrar. För oss är första alternativet donerad sperma om inte PGD lyckas. Men den sista tiden har jag börjat läsa på om adoption. Idag känns inte det som ett alternativ för oss men jag tror att vi kan ändra oss på den punkten.

Sagogrynet, hårt att rekommendera någon att chansa när det finns alternativ. Jag skulle inte vilja chansa, men hade jag inget alternativ så kanske jag hade gjort det ändå, så som flera här i tråden har fått göra. Nu kan inte vi bli föräldrar utan IVF ändå så att försöka själva är inte möjligt. Hoppas det går att övertyga er läkare om att ni borde få göra PGD.

sagogrynet, det är mannens kromosomfel som (förmodligen) gör att han har väldigt få spermier. Han har en balanserad translokation och om vi blir gravida utan PGD så är risken lite över 50% att det blir ett embryo med fel och då högst sannolikt missfall. Men det finns även risk för trisomi 13, och då ett väldigt sjukt barn som inte överlever så länge.

sagogrynet, vi får PGD om den sista kromosomanalysen går bra. Vi lämnade prover för 2veckor sedan och väntar otåligt på besked. Om allt går bra ska de kalla oss till ett första besök inför behandling. Vi bor i Göteborg och går alltså på Sahlgrenska.

Sogo
"De dubbla ligger och sover i vagnen just nu. De små pluttarna. "

Just sådana meningar gör att man får en extra dos hopp och målmedvetenhet. Tack!

Nizen, jag tror som du säger att man har ingen aning om vilka vägar man klarar av förrän man är tvungen att ta ställning. Själv är jag idag helst säker på att jag inte skulle klara psykiskt att behöva utsätta mig för en abort efter mkp men så har jag ju inte ens påbörjat behandlingarna heller. Psyket kan överraska åt båda hållen. Hade jag ens anat för två år sedan att det skulle ta två år utan att vi ens blivit gravida hade jag nog trott att jag skulle vara helt knäckt nu, men det är jag ju inte.

Nu blir jag snurrig när vi är många som pratar på en gång så jag vet inte vems namn jag ska skriva till, alltså skriver jag hullerombuller. Vi har ju två alternativ till PGD, donerad sperma eller adoption. Försöka själva kan vi inte eftersom Sambo har så få spermier att chansen är minimal att lyckas. Spermiedonation är vi båda inställda på att det kan bli, men vi vill så klart ge PGD minst ett försök först.

Nizen, jag förstår verkligen att ni försökte på egen hand när beslut om fortsatta försök dröjde.

Mallamojs, jag läser väldigt gärna din blogg om jag får.

sagogrynet, det är svårt att s'ga exakt hur lång tid det har tagit att få godkännt att göra pgd. När vi först fick veta att Sambo hade få spermier så sattes vi på väntelistan till IVF och nånstans efter halva tiden fick vi beskedet om kromosomfelet och det var i juni/juli. I september hade vi blivit kallade till IVF-info och planering av behandlingar om vi inte haft kromosomfelet och då hade vi stått i kö 4 månader. Men det har från det att vi fick veta om felet mest handlat om huruvida det går att göra pgd, och inte om ifall vi får tillstånd att göra det.

Mallamojs, tänk att man kan längta efter alla de där biverkningarna man kan få av sprayer och sprutor. Däremot längtar jag inte efter väntetiden efter ET om man nu kommer så långt. Jag har en känsla av att jag inte kommer fungera då.

zanila, du skräms inte. Jag tycker det är jättebra att få höra från er som faktiskt har gått igenom det hur det verkligen känns. Alla reagerar ju olika och man vet aldrig förrän man är där hur det blir för just mig, men jag tror att det är bra att veta hur det kan bli.