IVF/PGD-tråden nummer 5!!!

Hej hopp FD!
Det verkar ju väldigt bra det där FD, jag hoppas hoppas hoppas hoppas det går vägen!

Kramisar
Tess

Hejsan på er igen!
Nizen, håller förstås tummarna för dig också även om du inte är här och hänger så mycket :)

Kyoko: Hur är läget med er?

Kramisar
Tess

Kyoko, vilken fin dikt!

Jag känner verkligen för dig och Mike... och alla som har haft det tufft här i tråden förstås. För tillfället så känns den ångesten som vi hade medan Tille levde och efteråt väldigt långt borta. Men den finns fortfarande kvar så pass mycket att man förstår hur tur och hur lycklig lottad man är att man får ha ett friskt barn hos sig. Man tar liksom inte något för givet något mer.

Nu ska jag bara ta och lägga mig och slappa... Nicklas är borta kurs i Stockholm och lilleman ligger och sussar!

Kram
Tess

Yihoooooooooooooooooo FD!!! Grattis!

Erka: Låter som hon inte har så stor koll. Har svårt att tro att dom bara ska bekosta PGDn. Vi fick ett försök bekostat + ett FET. Men om vi nu inte hade fått barn på egen hand och misslyckats med PGDn så kunde vi diskutera fler försök utifrån hur jag hade svart på behandling och sånt.

Tess

Erka, jag var lite orolig att dom skulle tycka att jag behövde gå ned när vi gjorde infon. Men dom frågade inte efter vikten.. då låg jag väl på BMI 32 ungefär. Men jag gick ned till ett BMI på ca 27 bara månaden efter så hade dom sagt något så hade jag varit "safe". Men dom gjorde inte det. Dock så blev jag gravid på naturlig väg precis samtidigt som vi skulle börja med behandlingen.

Tess

Erka, vad tråkigt att det var så då. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om att man inte skulle få IVFen betald när man gör PGD. Men så har jag inte varit i den här svängen jättelänge heller. I Sundsvall så var det bara ett par innan oss som hade gjort PGD så jag tror inte dom hade några riktlinjer klara. Kanske därför vi fick allt. Det ändras säkert om det blir många som ska göra PGD.

Jojo01, usch så jobbigt att behöva avbryta graviditeten. Det var verkligen min livs mardröm när vi gjorde MKP. Men vi hade tur, vi hade också 1 på 4 att barnet skulle drabbas av en genetisk sjukdom. Jag håller tummarna för att ert nästa försök lyckas.

Therese

Zanila: Grattis så jättejättemycket... vilken tuff resa du har gjort. Vad skönt att det faktiskt kan lyckas ändå fast man har gjort massa försök innan.

FD: Jag håller tummarna stenhårt för att det har gått ävgen den här gången för er....

Med oss så är annars allt bara finemangs. Lilleman har gått från att vara värsta storätaren till att inte äta så mycket i två dagar. Men han verkar glad och pigg så han får säkert i sig det han behöver ändå kan tro.

Jag ska på information för xtravaganza idag. Dietgrunka som ger en jumpstart. Det kan jag behöva. Jag är väldigt duktig på att träna själv och äta rätt. Men efter den här graviditeten är det så mycket jag måste bort med så det känns som om jag behöver en riktig kickstart för att orka engagera mig till 100% det ska bli spännande i alla fall.

Kramar på er alla!

Tess

Godkväll på er.
Erkan, ring och försök få dom att förstå varför ni ska ha IVF  också, min erfarenhet ifrån Sundsvalls Sjukhus är att man kan diskutera sig till vad och hur sakerna ska gå till. Tycker det låter sjukt att dom lämnar så luddiga svar.

Idag var det 2 år sedan Tille föddes. Han skulle alltså vara två hela år idag. Det känns som en väldigt konstig tanke att tänka. Jag försöker tänka mig hur han skulle vara om han blev så gammal. Men det går inte, det enda jag kan tänka på är hans blå lugna ögon som spanade på oss. Jag har inte känt mig deppad idag utan Tille har varit i mina tankar under hela dagen på ett väldigt positivt sätt.

Men tillbaka till er tjejer. Jag hoppas ni har det megabra! Nu ska jag ladda för golftävling imorgon och för lite partaj. Jag har ju födelsedag imorgon.

Kramisar
Tess

Grattiiiiiiiiiiiiiiiiiiis, vilken lättnad.
Men ni fick alltså veta att den var bärare av translokationen. Det ville dom inte berätta för oss av estitiska skäl. Fjantigt tyckte jag men köpte det. Men får andra reda på det så känns det ju som om vi också kunde få det. Skulle ju vara bra att veta så Troy får veta i framtiden om han är bärare och kan få sjuka barn eller om han inte är bärare och inte behöver oroa sig.

Vart gjorde ni ert MKP?

Tessilessan.

fia72...
Till oss sa dom att barnet själv måste kolla när det är 1 år om barnet då vill veta... skumt att det är olika.

Mangolian:
Under förutsättning att det finns något friskt ägg att sätta tillbaka så är det ca 30 % chans att lyckas. Men sedan så beror det på hur lätt ni har att få friska befruktade ägg.. i vårt fall så är 75% av embryona friska och det är rätt mycket.. men det finns dom som kanske bara har 10% chans att embryonen är friska och då hänger det förstås på det.

tess

Oj här var det verkligen fart i tråden!

Nizen, jag förstår precis din känsla och jag håller inte riktigt med psykologen när hon säger att man tar för mycket avstånd. Om man får ett positivt besked så har man faktiskt sex månader på sig att få in rätt känsla. Bortträngningen tar man ju till för att man inte vill bli knäckt av ett negativt resultat. Så var det för mig i alla fall och jag hade då inga problem med att ställa om till att bli glad och lycklig.

FD: GRATTIIIIIIIIIIIS!! du ska nog  se att du kan slappna av och känna dig glad och lycklig tids nog.

Kyoko... ¨finemangs, med positivt besked.

Tess

Grattis FångaDagen! Härligt att kunna se ett hjärta som slår..

Nizen: Nu har du fått många svar sedan jag var in sist. Men vi fick vänta 5 dagar på resultatet ifrån vår MKP och då ringde dom direkt till oss. Det var ju positivt besked så jag vet inte om det hade blivit annorlunda om det var ett negativt besked.

PDD har ju inte använts så länge än. Så det finns ju inte så jättemånga PGD barn i världen än.

Tessilessan

Hehehhehe Kyoko... bra svar :)
Det är nog bara till att inse att människor som inte har gått igenom det vi har gått igenom får en väldigt onyanserad syn på PGD. Dom är nog mest rädd för att folk ska "designa" sina barn så dom blir "bättre" än deras. Någon slags avundsjuka måste det ju ligga bakom känns det som. Känner själv att jag går igång på morgonkvisten av såna där diskussioner.
På något sätt måste man ändå i sitt sinna ha förståelse för dom människorna. Dom har inte varit med om något tufft och har inte kapaciteten att sätta sig in i andras situationer. Vilket på något sätt tycker jag gör dom till vädligt oempatiska människor. Trots att det inte förstår det själva. Mmmmm blev lite flummigt det där.

Jaja, jobba på alla i tråden. Nu ska jag ut och vålds dra vagnen i backarna så jag får lite träning.

Tess

Hehehhehe Fånga Dagen. Jag är nog rätt så förstående även för dom mest trångsynta.. jag tycker mest synd om dom. Det är i alla fall så jag försöker tänka. Jag har haft många lägen där jag nog skulle kunna kliva in och bara avbryta diskussionen genom att säga... JAHA hur många döda barn har du i bagaget då??!!!!  Då skulle det nog bli lite tyst. Men jag har inte behövt tagit till så drastiska metoder än. Men jag håller förstås med FångaDagen. Att människor som inte kan eller vill förstå är väldiga irritationsmoment.

Kramisar på er alla... Nu ska jag iväg och spela innebandy.

Tess

Nizen: Jag tyckte inte MKP gjorde ont över huvudtaget, men däremot den psykiska pressen som infann sig direkt efter som det blev så konkret liksom var oerhörd. Jag fick gråtande fråga om dom inte kunde ringa till Nicklas med resultatet istället för mig för jag kunde inte med känslan att veta att det var labbet som skulle ringa.. varken vid ett positivt eller negativt besked.

Veckan efter MKP kändes som om den var 100 år. Jag vill förstås inte låta negativ, men för oss var det bara en lång tuff väntan. Men själva provet gjorde inte alls ont tyckte jag i alla fall.

Tess

Grattis Nizen. Jag sitter här med tårar i ögonen.. vet själv hur tufft det är att vänta på att dom ska ringa.. precis som för dig så tänkte jag bara i negativa banor.. det är nog ett sätt att skydda sig själv om det blir ett negativt resultat.

Jag är i alla fall så himla otroligt glad för er skull!

Tess

Hej hej på er alla!
Kyoko: vad tråkigt att ni inte fick "vinna" en budgivning den här gången heller. Det har varit helt sjuka huspriser.. Här i Sundsvall har det typ varit dubbla utgångsbudet nästan varje gång något hus ska säljas. Men nu har det faktiskt lugna ned sig. Behöver jag säga att jag tackar vår lyckliga stjärna att vi köpte vårt hus när vi gjorde det. Vi fick köpa det för 1.2 miljoner, då hade vi dessutom prutat ifrån 1.5 miljoner... nu är det värderat till 2 miljoner..... Någongång ibland så har man tur. Du ska se att det säkert löser sig Kyoko.

Annhan: Vad trist att det inte funkar bra. Kan tro att det är jobbigt att "leka" med hormonerna på det sättet. Håller tummarna för att det går vägen till slut.

Nu måste jag kila iväg.
Håller tummarna för er andra också som ligger i startgroparna.

Tess

Anna73... ger dig en varm kram.

Tess

Goddag tjejer.. jag har inte skrivit på ett tag, men jag följer tråden med spänning. Det är många nya här. Jag hoppas och håller tummarna för er också att det ska gå bra.

Nicklas och jag funderar på att möjligtvis skaffa ett barn till, men vi vet inte om vi ska göra PGD eller chansa och ha tre månaders ångest innan vi får provsvar. Det är ju liksom jobbigt på olika sätt... Att gå igenom PGD är ju inte en dans på rosor det heller, men det besvarar ju en oron att embryot inte ska vara friskt i alla fall. Mmmmmm vi får se i framtiden hur vi gör som.

Jag hoppas att det går bra för alla er som ligger i behandling och att det slutar i massa fina små bebisar.

Kramisar
Tess

Oj så många inlägg det har blivit på bara någon dag.....

Sagogrynet och ingenting... Vi tillhör dom som "chansade", vi var dock mest klantiga för vi hade fått tid för behandling och allt som rör PGD. Men vi lyckades som sagt var klanta till oss precis samma månad som vi skulle påbörja behandlingen. Den psykiska pressen man bar på innan man hade gjort MKP och allra helst väntan på provsvaren var så himla tung att bära att jag blir ledsen bara jag tänker på det. Men vi hade tur och vi fick en frisk son.

Nu så känner jag efter att ha följt många i den här tråden att det inte är helt lätt att genomgå PGD heller så om vi nu vill ha ett barn till så vet jag inte riktigt hur vi gör. Antagligen chansar vi igen en gång och hoppas att det går vägen. Men går det inte vägen så försöker vi med PGD. Jag tror det i alla fall.

MallaMojs: Ett till barn ligger inte alltför långt in i framtiden då både Nicklas och jag inte vill vara sittande med småbarn när vi blir alltför gamla :) Men vi får ta det som det kommer.

Kramisar
Tess