Inlägg från: Magnolian |Visa alla inlägg
  • Magnolian

    IVF/PGD-tråden nummer 5!!!

    Hej tjejer,
    jag kikar in hos er med en liten presentation. Jag har en balanserad translokation (11-22) som upptäcktes vid en mf-utredning 2004. Efter det fick vi en dotter som nu är 2 år, mkp visade att hon ärvt min translokation. Nu försöker vi få syskon och har haft ett mf och senast ett MA i v12 förra veckan. Jag börjar fundera på IVF med PGD.. min man är inte så pigg på det hela. Vi har i alla fall en tid snart på en klinik i närheten (vi bor utomlands) för att få lite mer information.

    En sak som jag skulle vilja bolla lite med er är chansen att lyckas med PGD jämfört med att försöka själva. Jag har turen att bli gravid väldigt lätt, nästan alla 6 graviditer på första försöket, och försöker vi tillräckligt länge borde det ju bli ett till barn till slut. Men hur länge orkar man försöka och oroa sig för mf? Hur tänker ni om detta? Min man lutar åt att vilja ge upp eftersom vi har en underbar dotter, men jag har själv 3 syskon och vill gärna ge ett syskon till henne...

  • Magnolian

    Hej MallaMojs!
    Nej problemet är ju inte "bara" att få mf, jag riskerar ju också att få ett barn med obalanserad translokation så att graviditeten måste avbrytas. Men eftersom jag inte varit med om det är det liksom mf:en jag plågas av, och oroar mig för, om du förstår.

    Nu kom jag på en fråga till er med translokationer: har vi egentligen "friska" ägg. Kan vi få barn med en helt normal kromosomuppsättning eller är en barn som ärft den balanserade translokationen det bästa som kan hända?

    Grattis till dina små tvillingar!

  • Magnolian

    Vi har ju antagit att mf:en beror på att embryot är sjukt, men det har aldrig kollats. Jag skrapades i lördags efter MA:t och det embryot kommer att analyseras så om drygt en månad får vi veta hur dess kromosomer såg ut.

  • Magnolian

    Tess och Sogo: tack för era svar. Jag har kikat runt lite i denhär tråden och läst många sorgliga berättelser. Vad starka ni alla är som kämpar på och orkar stötta andra också.

    Jag har för mig att de sagt att vi har 25% vid varje graviditet att få ett friskt barn. Att en obalanserad translokation skulle lyckas "överleva" och inte bli mf är så hemskt att jag inte ens orkar tänka på det, det är nog därför jag av ngn knäpp anledning inte räknar med det som en risk... det låter nog lite korkat. Jag kommer att ha en massa frågor när vi ska på informationsmötet.

    Ni som gjort PGD: hur mycket prover tas innan man kör igång? Jag antar att de behöver veta 100 andra saker än just vilken kariotyp man har?

  • Magnolian

    Hej tjejer,
    igår var vi på informtionsmöte på en ivf klinik i Schweiz. Och mkt riktigt sa läkaren att enligt deras erfarenhet så är det runt 10% av äggen som är friska på de flesta patienter med translokation, men det varierar från person till person. Med andra ord känns det rätt hopplöst att fortsätta försöka själva, vår dotter måste ha varit ett riktigt tur-ägg.

    Han sa också att varje mf är ett litet trauma för livmoderna som kan medföra att nästa graviditet har svårare att fästa. Så han var inte förespråkare för att testa själv 10ggr och sedan göra IVF m PGD. Har någon av er hört detta påstående förut?

    Vi måste nu fundera igenom om vi orkar med en IVF m PGD. På nätet finns ju en hel del information om den tekniska biten, men jag saknar info om bi-effekter och sånt. Vi har, som alla andra barnlängtande par, haft några tuffa år och det är inte självklart för oss att kasta oss in i en IVF. Länkar är jättevälkomna!

    Håller tummarna för er som ska på Ul, göra mkp, väntar på att få börja.. Kram Magnolian

  • Magnolian

    Iliaca,
    det låter ju som jättetur då att de första barnen kom till utan problem. Läkaren sa alltså till mig att han heller har en patient som haft 1 mf än 3, och hellre 3 än 10 just pga risken att livmodern påverkats.. Om vi bestämmer oss för att försöka med PGD så kommer han först göra en undersökning av livmodern för att se att den är ok. Jag gjorde en under mf utredningen men det var bara med vul och inte lika omfattande som den han har tänkt göra.

    Nu har jag en annan knäpp fråga: vet ni hur många PGD bebisar Huddinge eller Sahlgrenska lyckas få fram per år? (hittar inte ngt bra ord, producera låter inte heller så bra..) Den här kliniken i Schweiz är väldit ny, de öppnade i Jan-06, och jag läste just på deras hemsida att den första PGD bebisen föddes förra månaden.. Chansen att lyckas borde ju också bero på hur mkt erfarenhet personalen har, så jag blev lite tveksam till deras expertis på det området. På ivf:er i allmänhet ska de vara väldigt ansedda.

  • Magnolian

    Ingenting, tack för länken! Jag kollade en gång till på klinikens hemsida och det var den första PGD bebisen i hela landet som fötts. Det kanske inte har varit tillåtet så länge, vad vet jag. Deras metod är tydligen lite annorlunda, det är inte tillåtet att ta en cell av embryot så man tar en cell av något som kallas "polar cell" som jag inte har riktigt koll på vad det är.

    Jag hittade tom lite statistik på klinikens hemsida när jag klickade runt riktigt ordentligt:
    antal patienter: 25
    antal cykler: 32
    medelålder kvinnan: 39
    antal transfer: 30
    antal kliniska graviditeter: 8 (32% per patient, 27% per transfer)
    implantationsindex (fritt översatt): 14,8%
    Nu förstår jag inte skillnade på implantationsindex och klinisk graviditet, men förhoppningsvis väntar 7 bebisar till på att få komma ut. Det känns mer hoppfullt.

    Tack för att jag får ventilera och fundera med er! Jag hoppas att jag inte kliver någon på tårna med mina tvivel. Det är ju en lyxsituation att vela över om man "orkar" göra pgd för att få syskon. Jag har dessutom turen att kunna gå privat och att ha ett arbete vars försäkring 85% så jag känner mig bortskämd när jag läser om borttappade remisser och väntan på besked.

    Stora kramar till er alla, jag är glad att Kyoko visade mig denna tråden!

  • Magnolian

    Iliaca- vad spännande att ni ska på ett första möte. Det är ju bara en vecka till den 23e.

    Nizen- jag gjorde mkp med dottern och jag tyckte inte att det gjorde ont alls. Jag såg inte vad doktorn höll på med, så det var snarare värre för sambon som såg nålen och hur doktorn koncentrerade sig. Väntan efteråt kändes som 7 svåra år, och jag hoppas att du snabbt får svar och att allt går bra.

Svar på tråden IVF/PGD-tråden nummer 5!!!