jaa he e som ni säger..man får int nå gjort...
å tårarna rinner ännu...
ha just vari me anton ti läkaren å han har ögoninlamation, till å me läkaren fråga att kanske vi ska koll mammas ögon å för ja tycker di sir så vattniga å glansiga ut...
kuna bara svara
"tack, men d e nog igen ögoninflamation i dem, d e bara tårar"
ska gå å vil ja nu me anton...å skick ett sms åt issas mamma å säg att ni tänker på dem!
som ni säger så ere väl no att man e ett stort stöd fast man bara finns där å lyssnar...
då issas mamma sa leukemi så kom tårarna i ögonen å ja blev helt tyst....
ja bara sa ti henne ja vet int va ja ska säg...å så börja vi gråt tisammans i telefon...