Hallå Hur förbereder man sig mentalt på förlossningen??!!
Väntar tvillingar, är i v. 32+1 och börjar få riktig panik, vill liksom slippa den där slutdelen men det går ju inte va, Så vad ska jag tänka och fokusera på för bästa possitiva inställning?? 
OCH har jag egentligen något att oroa mig för?
Du ska fokusera på den allra sista slutklämmen (eller slutklämmarna för din del) När du får upp dina barn på bröstet. Det är den absolut underbaraste käsla man kan uppleva. All smärta är som bortblåst när man möter den lillas blick för första gången. Ryser av vällust vid tanken. Jag har fått uppleva det två gånger och jag sörjer lite att jag aldrig får uppleva det igen. (Eller får och får, jag vill inte ha fler barn)
Du har det framför dig! Lycka till och njut av dina små.
Indra o Tilde skrev 2007-07-26 19:45:55 följande:
Lycka till också, härligt med tvillingar! Har killar som hunnit fylla 9 år själv!
jag tycker att du ska försöka få fram vad du är rädd för
så att du kan bearbeta det...
och sen läsa så mycket positiva förlossningsberättelser som möjligt
vad exact är du orolig för?
kommer du föda vaginalt?
ligger dom som dom ska?
jag väntar själv barn nummer 5 och har fött alla mina barn vaginalt med vattenavgång som förlossningsstart
dom sista är tvillingar födda 2004 och dom är födda på fem timmar... med lustgas och jag födde dom själv...
en förlossning är mycket individuell och en sak som är bra att tänka på är att du inte kan styra den glatta muskulaturen som finns i livmodern själv
tillexempel som du styr att du vill böja armen
så jag brukar säga så här...
det är bara att go with the flow
Fokusera en bild på när du sitter med båda barnen i famnen efter förlossningen... att föda barn är egentligen en häftig upplevelse 
jag hade egentligen en rätt jobbig förlossning, 113 timmar med värkar, sovdos och värkarbete som försvann... slutade med täng, men jag tycker ändå det var en häftig upplevelse!!
Instämmer med de andra. Fokusera inte på smärtan eller hur jobbigt det kan vara utan de som är att komma. Två vackra varelser. Personlaen är väldigt kompetent.
Jag har fött en liten tös och det gick på nio timmar från det att vattnet gick. Pratade mycket med min man och han höll kommunikationen med BMs så jag slapp "hitta kemin" med dem, det kändes väldigt bra. Vi hade tur ändå med våra BMs och de kom bra överens med min man med
LYCKA TILL!
Glömde säga att avslappningsövningar, andningsövningar gjorde susen för mig innan förlossningen. Du kan använda vilken som helst i princip. Jag lånade en som för idrottsmän/kvinnor. Mannens röst var väldigt behaglig och jag mådde väldigt bra.
//Semlis
Helt allvarligt, det går inte Det gjorde det inte för mig i varje fall. Det blev planerat snitt och när de körde ner mig till operationssalen hade jag lust att springa därifrån...men det var lättare sagt än gjort.
Skakade under hela snittet tills min lilla son tittade fram. Sen kom dottern och när jag hade dem på mitt bröst då de sydde mig stannade tiden. Jag var bara SÅ LYCKLIG!
Det kommer att gå bra. Ut ska de ju!
Lycka till!
Tack för alla svar! Försöker hela tiden koncentrera mig på att tämka possitivt och det har hjälp att lösa att folk skriver att det inte var så illa som man ofta föreställer sig....
Jag vet egentligen inte vad jag är rädd för, att det ska vara outhärdigt och "aldrig" ta slut kanske....
Men va fan det ska gå och det är ju en "once in alife time" så jag ska väl passa på att NJUTA tillochmed egentligen
// Veroniva
Jag tycker nog att när man väl var där i förlossningsrummet så hann man liksom inte med att vara rädd. Iom att det var en tvillingfödsel (som är lite av en riskförlossning) så vimlade det av folk runt ikring en hela tiden. De kontrollerade än det ena, än det andra. Och alla var så positiva och glada runt ikring oss (det är ju lite speciellt med tvillingar) så det smittade liksom av sig på mig.
Lycka till!
Lite tips:
Skriv ner din drömförlossning inkl en "målbild" som du kan ha som fokus när det är som tyngst. Berätta målbilden för din partner så han kan påminna dig under tiden värkarna stormar.
Skriv även ner din mardrömsförlossning för att undersöka _vad_ du är rädd för och försök sen att hitta lösningar på de problemen som du hittar i mardrömsförlossningen.
Ta även din BM till hjälp så du får förklarat vad läkarvården gör i vissa situationer.
Träna avslappning för ju mer avslappnad du kan vara när värkarna kommer, ju mindre ont upplever man värken. En spänd muskel gör ondare än en avslappnad.
Lite tips och råd hur din partner stöttar dig hittar du i Signekursen som är framtagen tillsammans med Profylaxgruppens grundare Anna Wilsby (Annas andning) www.barnmorskeforbundet.se/images/content/documents/signekursen.pdf
Fundera även på vad du har för "sklett" i ditt bagage, hur ser du på din kropp? några övergrepp? kommentarer/händelser om din kropp eller självkänsla som kan ha påverkat?
Själv fick jag panik när vattnet gick med första barnet och min enda tanke var "Nu dör han". Först 6 månader senare kom jag på att jag var med när mammas bästa väninnas vatten gick i v32 när jag var 6 år, hon fick åka in med ambulans för att navelsträngen inte skulle "ramla ut" och 5 dagar senare kommer de hem utan bebis som dog pga ett hjärtfel.
För mig blev det "Vattnet går = bebis dör" känslomässigt även om jag _vet_ mentalt att så inte är fallet.
Skriv ner allt su tror kan ha påverkat dig i ett förlossningsbrev så kan BM hjälpa och stötta dig lättare.
Jag brukar använda www.bbstockholm.nu/docs/Fodelseplan.pdf som en bra grund till föärlossningsbrevet.
Låter säkert som en klyscha, men det var fantastiskt hela tiden. Barnmorskorna hade full koll på både mig o bebisen. Och precis som jag hört och läst, när man känner att "nu får det väl vara över", då helt plötsligt känner man hur bebisen rinner ut och i nästa sekund är bebisen på magen.
Jag koncentrerade mig på andningen hela tiden. Till slut gick det av sig själv. Avslappningen kom också automatiskt genom det.
Jag kan rekommendera boken "Innan du föder" av Anna Wilsby. En jättebra bok som handlar om att skapa sig positiva målbilder och att lära sig andas och att slappna av.
Lycka till!