lolou, fattar precis! Nu har jag ju bara två grabbar och vet inte om jag ska ha en tredje, men jag har båda gångern i hemlighet önskat mig en flicka - som Spaceray säger - "en som jag"! Och bägge gångerna blev jag faktiskt hemligt besviken - (bara min man vet det). Och speciellt med nr 2 blev jag så chockad! eftersom det inte var planerat hade vi haft sex fem dagar innan ÄL och därför trodde jag att det var en tjej. Kände mig faktiskt LURAD av den lille stackaren i några dagar! Först bara blev han till utan att jag planerat och sen är han inte ens en tjej!!!
Efter nån vecka hade jag bearbetat det hela och var faktikst framför allt glad för barnens skull, för jag tror de kommer ha det jättefint och kul ihop , våra två bröder. Och visst sätter man ju barnens lycka främst och jag älskar dem mer än mitt liv. Jag menar absolut inget annat. Men det är skönt att få skriva av sig lite, finns ingen jag kan prata rent ut med det om - skulle aldrig vilja att någon visste och att det kom fram till barnen på ngt dumt sätt. Inte ens min man pratar jag med om det längre - bara i början innan första chocken lagt sig.
Jag älskar min pojkar (och SPECIELLT lillkillen just nu för han är i en så underbar ålder!), tro inget annat!
Så jag är en av dem som ville ha BARA 2, men nu funderar på att skaffa en till iallafall. Och gör jag det och det blir en grabb så ska jag älska honom mest i världen. Men jag kommer försöka få en flicka först...
Varsågoda, ni som vill fördömma mig. Skönt att några förstår!