Hoppet börjar tryta. Är jag verkligen en sånn som inte kan? Kan fortfarande inte tro det. Alla värden bra osv, kämpat i 5 år, börjar bli gammal (kan man fatta det?). Ska dock antagligen göra ett 5:e IVF (är det verkligen jag som skriver denna siffra?) i höst. Är det någon mer som ska våga sig på ett 5:e IVF eller möjligen någon som redan vågat sig på det? Känner mig numera rätt ensam i detta tokiga lotteri...
Du vet väl om att chanserna minskar drastiskt redan efter 3IVF-försök?.
Iris säger att efter totalt 6st ägginsättningar så är det = obefintligt att man kommer att bli gravid med hjälp av IVF.
Men visst finns det dom som lyckas.
*puffelipuff*
Hej HoppasLina.
Har du gjort 4 IVF med 4 äggåterförande?
Jag har gjort 4 behandlingar men det har bara lett till 2 ET,de andra gångerna har det inte blivit något ET pga långsam celldelning.
Önskar dig lycka till.
Jag skall göra mitt 5:e ivf till hösten. Har inte gjort något ET, bara FET. Min läkare säger att jag bara haft "otur"... Har haft olika behandlingar varje gång, blev gravid vid första försöket, men fick missfall v. 7. Även om min läkare ställer sig positiv efter ivf 5, om det inte lyckas, så vet jag inte om jag orkar göra mer, det är ju så psykiskt jobbigt... Då blir det nog adoption för vår del, har redan bokat in mig på föräldrautbildning. Har du någon plan b? Hur gammal är du, jag är 29.
Hej Olearia och challis77!
Har gjort 4 fulla IVF och två FET, alla med "fina" embryon. Trist statistik, men framtill senaste försöket menade läkaren att vi kanske bara drabbats av otur. Har kämpat i nästan 5 år och är nu 40. Efter senaste misslyckade ivf, har nu sambon äntligen blivit intresserad av adoption som en möjlig plan b. Känns hoppfullt. Blir spännande med ditt 5:e ivf,challis77! Ska ni göra fler Olearia?
Vi gjorde 5 ivf/icsi (et,fet,et,fet,et). Fick precis som challis missfall efter första försöket och våra läkare sa att det ändå var ett gott tecken att jag blivit gravid. På sista försöket blev det tvillingar. Vi hade nog försökt igen om det inte funkat då, dels eftersom vi bor i USA och det skulle varit lite krångligare för oss som svenska medborare att adoptera här och min man var väl inte mentalt redo för det heller. Men det är klart att det var jobbigt att ladda om mentalt varje gång. Skall tilläggas att den gång det blev något såg det inte bra ut på pappret eftersom det bara blev två embryon totalt varav ett bara var "ok" snarare än bra, så det är ju inte bara upp till embryo kvaliteten. Tyvärr är det ju inte lika enkelt att få svar på hur "beredskapen" ser ut i livmodern.
HoppasLina-Ja,det blir iaf ett försök till,till hösten.
Frågan är ju bara hur länge man orkar försöka det tar ju så på en,tycker jag. Men än så länge har jag lite ork kvar.
Lycka till!
Hej,vi har gjort 8 st icsi där dom 3 senaste försöken innebar att jag blev gravid. Tyvärr har alla 3 slutat med missfall men trots allt så har våra odds att få biologiska barn egentligen ökat snarare än minskat.
Efter senaste missfallet så har vi dock bestämt oss för att göra ett uppehåll, låta kroppen få landa osv osv. så vi ska i höst skicka iväg papper för en adoption till Sydkorea och sen får vi se om ett biologiskt barn känns viktigt eller om vi stannar vid det adopterade.
Känns lite skönt att ha landat i detta för det har varit 8 jävulska år med inställa fester, falska leenden vid andras graviditeter, frustration, ångest, smärta och ett konstant anpassande efter kurvor, vul och utplockningar....
Har gjort tre fulla IVF:er och ett FET...varav två pluss som dessvärre slutat i MF och MA. Ska försöka med ett FET i september igen...hoppet är det sista som överger än!
Vårt femte ICSI-försök resulterade i vår dotter! Det var egentligen en tvillinggraviditet med tidigt missfall av det ena fostret. Även det fjärde ICSI-försöket resulterade i positivt graviditetstest (tyvärr tidigt missfall där också). Så visst kan man lyckas trots många försök!
Upplevde att man vid de två första försöken gav mig för lite medicinering, fick väldigt få ägg
(som dock alla blev befruktade). Vid de nästföljande försöken (på en annan klinik) justerade man upp medicineringen och det gav mycket fler ägg, även för frysning. Ibland kanske inte alla förutsättningar är optimala vid de första försöken, t ex för lite medicinering och att man inte frös in spermaprov (man hade mycket svårt att få fram levande spermier till äggen), vilket man "lärt sig av" vid de nästkommande försöken då medicineringen var högre och man hade back-up spermaprover i frysen, så jag upplever att våra chanser ökade i och med de senare försöken.
Stort LYCKA TILL till Dig!!!