Att vänta på att mannen ska separera från sin familj...

Mannen: Skönt att höra dina tankar, för precis så var det för min sambo! Det gjorde mig ofta ledsen, för det kändes inte som om han hade lämnat henne till 100 %. Men han förklarade för mig att det innebar inte det alls. Det var "VI", men de hade haft ett långt förhållande, med allt vad det innebar. Men han sa´ att det var SLUT mellan dem. De har ju barn tillsammans också, och han tyckte nog mest synd om dem.
TS: Jag behövde inte vänta så länge som du har gjort, utan "bara" 3-4 månader. Tills han hade hittat någonstans att bo, ungefär. Vi träffades alltså innan de hade separerat, men enligt min sambo var förhållandet slut mentalt sen länge. Jag kände precis som du, att jag inte ville vara en älskarinna eller "nr.2", vilket min sambo förstod. Jag förklarade det för honom tydligt! Jag grät många gånger då han var "tvungen" att åka till sitt nuvarande X! Hemska kvällar/ helger. Nu har vi varit sambo i drygt 1 år, och vi är lika kära som första gången vi träffades. Han har förändrat sitt liv, totalt, för vår skull!Det enda som fortfarande inte fungerar, är att hans tonåringar anser att jag är separationen "personifierad". De vill inte träffa mig, viket jag till viss del kan förstå. Så; vill du satsa, tycker jag att du ska pressa honom lite. Han måste sätta lite fart på sin separation, så du KÄNNER att ni strävar åt samma håll. Lycka till.

Borde väl också tala om att min sambo hade det OCKSÅ jobbigt!! Så klart. Så det gäller att man stöttar VARANDRA, att man har STOR förståelse för den andre. Både den som väntar och den som ska lämna en partner kan ju må dåligt, på olika sätt. Det som är viktigt är att man PRATAR... pratar och pratar. Inte bara om själva situationen och hur man känner inför den, utan också om hur mycket man älskar varandra, stöttar varandra mentalt.. peppar varandra med .. "det här blir bra, bara vi har lite tålamod".. t ex. Var beredd på att en skiljsmässa kan ta tid; hur ska man göra med barnen/ umgänget, dela upp bankkonton o dyl? Min sambos separation gick iofs ganska fort vad gäller det materiella och den delade ekonomin. Det som är kvar att ta hand om är en del stora verktyg/maskiner som han har kvar i sitt förra hem, eftersom vi inte har någonstans att förvara dem just nu. Men det känns som en bagatell i det stora hela.