Att vänta på att mannen ska separera från sin familj...

Hej!
Jag har varit i din precis din sits och nu har vi en liten tillsammans

Bara att hoppas att det löser sig för dig. En varning dock; vad din älskare säger till dig om deras förhållande (dött, praktiska skäl etc) var ungerfär vad mitt ex sade till sina "flickvänner" när de upptäckte att han hade sambo, men det lät väldigt annorlunda hemma och blev gråt och tandagnisslan när jag tröttnade på hans påstådda ånger och bortförklaringar och bröt upp.

Jag är i detta fallet mannen, som har slitits mellan två personer en lång tid. Min nya har nu sagt stopp och lämnat mig och då har jag insett det jag borde sett sedan länge, att jag och min fru inte haft något på länge. Jag har nu agerat och dragit igång separationen men jag är rädd att det är försent för min nya tjej. Hon är kall, avvaktande och vill inte ses så ofta. Hon säger att situationen har gjort henne förvirrad, att hon inte vet vad hon vill och hon vill ha paus. Jag vill inget hellre än att vara med henne men känner mig helt maktlös. Jag förstår att jag borde agerat tidigare men har inte förmått det. Tror ni att det är över för oss nu?

Vet att jag är rutten, men för er som är andra kvinnan, det kan faktiskt gå på detta sätt också.

Det var jag som var mannen som gärna vill ha min nya.

Samtidigt vill jag ju inte pressa henne, en pressad situation gjorde ju att hon drog öronen åt sig och om jag pressar på nu så kanske jag förstör allt. Hon är mycket självständig och har ett eget liv med egna vänner och har varit singel länge innan hon träffade mig. Jag är rädd att den situation som hon tvingats in i där hon behövde anpassa sig i oändlighet har gjort henne "fientligt" inställd till mig och jag vill för allt i världen inte skrämma bort henne.

Jag var med om samma sak, men spelade en annan roll i spelet....nämligen den som blev lämnad, bedragen och utsatt. Av min man (pappa till mina barn oxå) och min kompis. Dom blev kära o lever fortfarande tillsammans. En riktig chock kan man säga, men jag har ett bra liv idag 6 år senare, men det va en lång väg tillbaka till livet med hjälp av samtalsterapi, sjukskrivning mm,mm. Eftersom din kärlek o hans sambo verkar vara överrens om att förhållandet e slut så kommer det säkert gå bra! Men dags o sätta lite press på han, kom igen!!! Män e riktiga fegisar ibland, rullar allt på ända så e dom nöjda.
lycka till, önskar jag hade nån kärlek o vänta på!

Jag har också varit i din stuation som den nya kvinnan men i mitt fall så gick allt mkt snabbare. Deras förhållande var dött sen en lång tid tillbaks och mitt egna också. När mannen insåg att han var kär i mig så skilde han sig i stort sett på en gång, fastän jag t.o.m. bad han vänta lite, kände mig lite osäker... Men han sa att han ville inte leva med någon som han inte var kär i även om jag valde att inte bli tillsammans med honom.
Men nu lever vi lyckliga tillsammans med en liten och vi ångrar inte en dag!

Jag tycker att du ska ställa ett utimatum och lämna honom på studs. Först då kommer du veta om hans känslor är äkta.

Jag lever (och har barn) med en man som jag träffade under liknande förutsättningar som er - han lämnade henne och barnen efter 2-3 månader och jag tvivlade aldrig på att han skulle göra slag i saken. MEN

jag skulle ärligt talat aldrig rekommendera någon att ge sig in i ett förhållande med en man som har barn. Hans förlutna kommer alltid ta en mycket stor plats och du får vara beredd på en hel del upoffringar (t.ex. att inte kunna bo där ni vill).

Jag var också den andra kvinnan. Det tog lite drygt 1,5 år innan han lämnade sin fd sambo. Vid tre tillfällen sa han att han skulle lämna sambon men backade i sista stund med en lam ursäkt och då bröt jag med honom. Jag försökte mig på att dejta andra men var kär i honom så det blev inget med de andra och istället träffade jag honom igen ett tag. Tredje gången han lovade att ta tag i det så gjorde han det faktiskt. Sen tog det ytterligare fem månader innan de hade ordnat upp boende mm mellan sig och jag kunde bli officiell flickvän sas. Det var en väldigt jobbig tid men jag har inte ångrat mig för vi är verkligen helt rätt för varandra. Hans fd hade det säkert jobbigt i början med såklart men har kommit vidare hon med.

Som andra har sagt innan: Du kanske måste vara beredd på att ge upp honom och om du gör det så inser han förhoppningsvis hur han vill göra. Så länge det är bekvämt så är det inte säkert att han tar steget.

Till Anonyma mannen: Tror du inte att det är så att din nya vill se att du verkligen menar allvar med att lämna din nuvarande och att hon inte vill satsa på dig innan?

Jag träffade en kille som jag blev väldigt förtjust i. Han hade sambo. Förhållandet var "dött", han skulle göra slut osv. Jag trodde honom. När en månad gått så hade han visserligen berättat för henne att han inte såg någon framtid för dem, men enligt honom hade hon "inte accepterat" det.

Jag kan ha förståelse för att det kan ta tid att göra slut på ett långt förhållande, men jag resonerar som så att hade han verkligen känt samma för mig som jag gjorde för honom så hade han gjort slut på riktigt och flyttat ut (till sin andra lägenhet som han bodde i på veckorna)

Jag sa till honom att han fick bestämma sig och då "gjorde han slut" med mig med motiveringen att han inte var redo att kasta sig in i något nytt nu och att han trodde att det skulle förstöra för oss längre fram. Jag respekterar det, men nu, efter ytterligare två månader är de fortfarande skrivna på samma adress.

Jag är så glad att jag inte gått väntat på något som aldrig kommer hända.

Till TS!

Det verkar som att du ligger lågt, men jag vill råda dig till att ligga ännu lägre!!!

Som någon påpekade kan du inte veta vad han och hans sambo har för förhållande enbart baserat på vad han säger. Hon är ju också delaktig.

Jag vill helt enkelt att du är jävlig försiktig så att du inte får bära ansvaret för deras separation (ponera att hon inte alls har samma uppfattning om deras förhållande, kanske tom älskar honom fortfarande). Du kommer inte att orka bära det lasset när det ska vara växelvis boende, bestämmas semestrar, firas födelsedagar mm...

Tyvärr är det ganska många som behöver "hjälp" ur ett förhållande och då finns det ju viss risk att den nya inte är lika spännande längre när steget är taget.

Så för din egen skull, var försiktig! Inled inte ett förhållande innan han har separerat och ta pulsen på honom efteråt. Gör det för din skull, så behöver du inte känna skuld över något som du inte är skyldig till! Han bör ju också respektera sin sambo så pass mycket att han blir klar med henne först. Om inte, kan du vänta dig samma behandling när han tröttnat på dig?

Sköt om dig och lycka till!!!

Mannen: Det låter som att hon inte vill vara den som bryter upp ditt äktenskap och därför ligger lågt. Om du satsar på att ordna upp ditt liv på ett bra sätt utan att räkna med henne så känner hon förmodligen att det är ditt val och inget som hon har pressat fram och behöver ha skuldkänslor för.

Hoppas han lämnar sin sambo då.
Ni verkar ha det så fint, han behöveren knuff eller nåt