Jag ska föda om ca tio veckor det är mitt första abrn och jag vet ingenting om varken bedövning eller hur dom kommer att hjälpa mig är jätte rädd känner sammandragnignar och det kan göra ont ibland har lärt mig att andas när det kommer så det har jag lärt mig iaf. Är envis men i det här fallet börjar jag bli livrädd. tänk om bebisen fastnar, om jag måste opereras kejsarsnitt vill absolut inte ha kejsarsnitt. Hjälp är livrädd!!
Förstår att du är orolig och det är vanligt inför en förlossning och kanske speciellt den första då allt är "okänt".
Då det kommer till kejsarsnitt, så är det inget som du kan påverka.
Kanske kan du berätta för BM om din rädsla för just kejsarsnitt, eller om du tycker det är jobbigt så skriv ett förlossningsbrev.
Var inte orolig allt kommer ordna sig var stark för det behöver du vara under förlossningen både för din och för babyn`s skull
när allt är över var det värt allt kommer du säga
Lycka till och var stark nu mamma 
Jag fick tipset att bara fokusera all energi på värkarna o att "tänka" på att all energi ska läggas till värkarna i "magen" och försöka slappna av så mycket som möjligt med övriga kroppen. Trodde aldrig det skulle gå, men när jag väl låg där funkade det toppen och förlossningen gick jättebra. Berätta för din bm hur du känner och skriv ett förlossningsbrev där du berättar hur du vill bli bemött. För mig var det viktigt med info om allt som hände runtomkring o det följde de på förlossningen vilket fick mig att känna mig trygg.
Jag blev också rädd när det var någon månad kvar. Jag tror att plötsligt blir det verkligt att bebisen ska komma ut, att det verkligen kommer att hända. Och att saker kan gå snett.
Två saker hjälpte mig;
Förlossningsbrev. En av de bra sakerna med att skriva ett förlossningsbrev var att man var tvungen att sätta sig in i hur man skulle vilja ha det. Det var inte förrän jag satt där med pennan i handen som jag insåg att jag var livrädd för EDA eftersom jag haft spinalhuvudvärk innan.
Här står massor om smärtlindring:
www.smarta.nu/AZTemplates/Page.aspx
Profylaxandning. Det låter knäppt, men det funkar. Man fokuserar på kroppen då och låter den jobba på. Här är en bra tränings-DVD om man inte bor där det finns kurser.
growinlife.jetshop.se/
Låter som om du verkligen behöver prata med din bm om detta,det börjar bli hög tid om du bara har tio veckor kvar.Din bm har ju skyldighet att gå igenom hur en förlossning går till,smärtlindring,hur det går till på sjukhuset,oro med mera.
Att bebisen fastnar är ovanligt,det skulle isåfall vara om den är extremt stor eller ligger fel,men det upptäcker man nästan alltid innan på kontrollerna.
Jag var också rädd inför förlossningen men allt gick jättebra! Läs gärna min förlossningsberättelse i bloggen.
http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b40772.html
Den är ganska utförlig och mycket positiv och jag har fått höra av många andra att det har hjälpt dem att läsa den! Lycka till nu, för det är en ascool upplevelse trots allt! Kram!
Jag säger som min BM sa till mig. "Din kropp är gjord för att föda barn, lita på den" det bästa nån har sagt till mig
Läs även min förlossningsberättelse i bloggen, den har fått mina två systrar att inte vara rädda för att föda barn längre 
Jag var inte rädd för förlossningen, men jag kan ju berätta hur den gick till för att lugna dig.
Jag gick och la mig lite efter tolv på söndag natt. Klockan 01.45 går jag på toa och då går vattnet. Ojsan tänkte jag, redan? Så jag ringer in till förlossningen som säger att vi kan komma in på en gång. Vi är inne på förlossningen kl 03.30 och dom kopplar på CTG:n som jag får ligga med i 40 minuter. Värkarna kommer bara med 5-6 minutes mellanrum, så vi får ett rum så vi ska vila lite. Men det går inte, för nu (05.10) startar värkarna ordentligt. Jag försöke sova men det går inte. Larmar och dem kommer in och kopplar på CTG:n igen. Nu kommer värkarna med 1-2 minuters mellanrum. Dem känner hur mycket jag har öppnat mig.. 7 cm.. Oj, det var snabb, säger dem. Kl. 07.50 körs jag in på förlossningen och börjar andas lustgas. Ligger bara och småkrystar lite. Men kl 9.25 kommer krystvärkarna och kl 10.04 är Jennifer född. Allt gick bra på min förlossning. Fick sy två stygn, men det var det ju värt.
Ut kom Jennifer 2686 gram och 45 lång. Fast det glömde jag skriva. Hon är född i v.36+4. Förlossningen tog dryga 6½ timma.
Gå en profylaxkurs så får du handfasta tips hur du lär dig att fokusera och tänka positivt på förlossningen! Finns en bok av Anna Wilsby också och en som jag inte vet vem som skrivit som handlar om just förlossningsrädsla! Våga föda kanske den heter!?