Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!
Ja tråden var ju inte precis ny.. men den är väl behövlig!
Fick mitt missfall i början av året, var på andra sidan jordklotet med sambon och allting hände där i vecka 13. Efter 24 timmar av mördande värkar och blödningar fick vi tid till läkare dagen före vi skulle resa hem. Dumma som vi var hade vi inte tänkt på att skaffa reseförsäkringar före resan, så en skrapning hade kostat en förmögenhet.
Jag hade under natten före tagit flera panadol utan resultat och när läkaren hörde detta (och såg på mig som hade smärtsamma värkar) skrattade han lite och sa att jag nog behöver riktiga droger för att klara av resan hem. Tack för de underbara tabletterna!
Morgonen vi skulle resa hem kastar jag upp utanför flygplatsen och väl inne känner jag hur något stort är påväg ut ut mig. Rusar till toaletten och hinner se vad det nu än är. Stirrar på "det" en stund och känner en konstig lättnad. Kroppen lugnar ner sig och hela resan känns som en dimma. På flygplatsen här hemma är det första jag ser ett rökrum, säger till sambon att jag behöver en cigg.
Då var resan slut och kvar var bara tiden vi måste läka psykiskt. Och det har vi nu gjort efter flera månader. Jag kommer aldrig att glömma smärtan, hoppet och längtan, men vet att vi kommer att lyckas igen.
Och framöver kommer vi att ha reseförsäkringarna i ordning.... ;)
Skönt att få skriva av sig åt helt okända människor som vet vad man gått igenom! Kram