Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

Vilken bra tråd!
Beklagar allas MF/MA och hoppas att ni snart mår bättre.
Jag fick missfall för två veckor sen. Var 6+0 när jag började blöda på morgonen, hade som mensvärk, men inte mer. Åkte in till gynakuten på kk och fick göra VUL. Läkaren såg bara en tjock slemhinna men inget mer. Hon misstänkte utomkved, eller att det var förtidigt att se något på ett VUL, och de tog hcg för att kolla nivåerna.
Två veckor tidigare hade jag testat plus men eftersom plusset var svagt, så testade jag om efter en dag och sen efter 5 dagar igen. Men plussen fortsatte att vara svaga.
På kk var plusset fortfarande svagt och hcg visade sig ligga på 71. Det gjorde att de inte trodde på utomkveds längre, och jag fick ta om provet efter tre dagar. Då var det bara 9. Jag kände mig ledsen och förvirrad och fattade inte vad som hänt. Hade gått hela helgen efter första besöket på gynakuten och väntat på att det skulle börja göra jätteont och kanske tvingas komma in och bli opererad för ett utomkved. Nu var mitt fall avskrivet och nivåerna nästan nere på 0. Antagligen hade allt tillbaka bildats väldigt tidigt och det hann aldrig växa till något större, eller så tog kroppen hand om det.
Jag förstår att jag kommit lindrigt undan, med tanke på blödningsmängd och smärta och det är jag tacksam för. Blödde i en vecka och fick aldrig mer än mensvärk.
Läkaren sa att vi skulle vänta två månader med att försöka igen, men det känns som en hel evighet. Men jag tänker lite samma som någon annan också skrev i tråden att nu får jag passa på att dricka drinkar och äta allt förbjudet.
Tror att jag har ägglossning nu, så snart dyker nog mensen upp igen, men jag tror inte jag kan hålla mig att vänta en mens till innan vi försöker igen.

Pratade med en väninna om det där med hur länge man måste vänta och har även läst lite olika bud. Allt från 0 till 3 månader. Precis som du skriver EKJ76 så har jag hört att det är bra att ha en mens att räkna ifrån. Sen hörde jag att risken för ännu ett missfall är större om man blir gravid igen direkt. Procentuellt så ska den risken öka, men jag vet inte om det är så.
Har man fått ett "sent" missfall så kan jag tänka mig att det tar lite tid för kroppen att återhämta sig; kanske finns det sår i livmodern som ska läka och livmodern ska dra ihop sig osv.
En mens känns som lagom för mig, då mitt missfall kom tidigt. men jag får väl se om den mensen är normal eller konstig på något sett.
Är sååå sugen på att försöka igen!

Grattis södermalm

Grattis Längtar efter en liten!

Oron kommer man nog aldrig från. Jag tror inte man kommer glädjas riktigt förrän långt in i graviditeten nästa gång, när man kanske kan pusta ut lite i alla fall. Även i min förra graviditet, som gick bra, så oroade jag mig för MF. Sen när det har gått förbi v 12 så hoppas man att inget annat ska vara fel på barnet. Så en liten oro, fast för olika saker, finns hela tiden. Sen när man har barn så oroar min sig att det ska hända dem något, jag det släpper väl aldrig *s*.

När det gäller mensen som några här uppe diskuterade så väntar jag med spänning på när min ska dyka upp. Fick min MF-blödning 8 juni och hoppas att mensen ska komma nästa vecka, runt den 5 juli. Sen ska vi in i bebisverkstan igen.