Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

Hej! Å vilken bra tråd! Jag fick missfall i början av mars, var då i v 12, hade två dagar tidigare varit på VUL då allt såg bra ut. Trodde att vi var på den säkra sidan. Men så, just när vi börjat berätta för vänner och familj att vi väntade barn, fick jag en blödning och plötsligt låg det lilla fostret i handen på mig. En helt vidrig upplevelse. Har haft det otroligt tufft, dels att bearbeta det hela med att jag såg vårt lilla barn samt att förlika sig med att det inte blir en bebis i september som vi så längtade efter.

Är rädd för att jag aldrig blir gravid igen och om jag blir det så kommer jag inte kunna njuta av graviditeten utan utgå från att allt går åt helvete.

Ni vet ju hur det känns!

Inte skall väl en sådan här bra tråd dö ut!?

Angående om man kan se fostret eller inte vid missfall. Jag har skrivit i en annan tråd att jag såg mitt 12 v gamla foster och en del tror mig inte, det känns förjävligt! Det beror väl helt klart på i vilken vecka missfallet inträffar!

Hej igen! Ostkustens pärla: Jag fattade det inte som om du inte trodde på mig, jag skrev i en anna tråd också och där var det några som inte trodde att man kunde se ett 12 v. gammalt foster som kom ut. Då blev jag både ledsen och förbannad! Det kan säkert vara så att fostret löses upp i kroppen i vissa fall, i mitt fall var det inte så. Beklagar ditt missfall, hur känner du dig nu?

Det jobbigaste tycker jag är att höra och läsa om personer som skall ha barn ungefär samtidigt eller senare som man själv skulle. Om man inte fått missfall då vill säga.

Känns dock som om man plussar relativt snart igen så kommer allt att kännas bra. Skräckscenariet är att månaderna går och går och inget händer.

Hej alla! jag skrev tidigare i tråden om mitt missfall i v 12, i början av mars. Det otroliga har nu hänt och jag är gravid igen! Bara i v 6 än så länge men det känns ändå fantastiskt. Är orolig nästan hela tiden. Att gå på toaletten har blivit ett spänningsmoment, är livrädd för att hitta blod i trosorna. Önskar att jag kunde vara lugn och bara låta kroppen göra sitt men jag räknar dagar och ser redan fram emot slutet av sommaren då graviditeten är hyfsat säker från MF. Hoppas bara att vi klarar det så länge, det lilla pyret och jag.