Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

Hej Alla! Bra tråd! Jag fick Ma på UL den 28/5. Jag måste vara ärlig och säga att jag aldrig har varit med om något så knäckande i hela mitt liv. Det spelar ingen roll att alla säger hur vanligt det är och att det inte är något fel på en. Skrapningen jag gjorde var helt fruktansvärd. Jag fick ligga i en sjukhussäng i Torsdags från kl 7.30 till kl 13.30 och sen fick jag narkos och opererades och efteråt kom det blödningar och kräkanfall i flera timmar av narkosen. När man går för att få ett ultraljud och är glad med sin sambo och förväntansfull och det dova ljuden säger "Vi ser fostret men inget hjärta som slår" så skrek jag bara titta igen det är fel du får titta igen. Det känns så bra när människor skriver till mig på familjeliv som har varit med om samma sak så där har jag fått mycket tröst och hjälp. Jag har sett fram emot barn sen jag själv var sju år och när beskedet kom att jag var gravid så såg jag det nästan inte som ett foster utan redan som ett barn som jag älskade...

Hej! Ja jag skulle aldrig våga glädja mig igen på samma sätt. Det känns som om det är lika bra att tänka att det inte är någon/något inom en. Känns bara väldigt tufft.

Känns konstigt i kroppen precis som om hela min kropp är konstig. Förut visste jag precis när ÄL skulle komma och jag hade exakt 28 dagar emellan mens. Nu vet jag ingenting och har bruna flytningar eller mens. Vad händer nu?

Laika 77, åhh vad roligt, vad jag unnar alla detta, men jag förstår känslan av att inte våga vara glad, sååå jobbigt när man bara vill SKRIKA ut det...Kram

Jag känner mig jätteotålig vet ju inte när jag har ägglossning, har nu slutat blöda efter MA som skedde den 31 Maj, hur kan jag veta vi sätta i gång igen! Hjälp mig!

Jag var på UL den 28 Maj en måndag och fick MA för att göra en lång historia kort. På torsdagen samma vecka skrapades jag. Min mens har fortfarande inte kommit och jag börjar bli orolig., När kom er mens igång. Behöver lite råd och stöttning, Kram Madeleine

Mirre: Åhh vad roligt, vad jag är glad för din skull. Känns bara så långt om det ska ta ett helt år, men jag antar att det glöms bort när man väl får sitt efterlängtade barn.

Ova: Ja du har helt rätt det känns så konstigt som du säger. Ja det känns skönt att följas åt det gör jag hemskt gärna. Känns som om jag har mycket molande värk i magen som jag hade när jag var gravid förra gången. Jag har redan satt i gång fastän jag varken vet om Äl eller MENS och när den kommer.

TACK alla för att ni skriver om era situationer en sto styrke kram till er ni hjälper mkt.

Kram

grynet 80, fy vad jobbigt, hur lång tid tog det att bli gravid innan första mf? Styrkekram

För mig var det en extrem chock. Jag är vanligvis en väldigt glad och positiv person. Jag grät i dygn. Det var precis som om livet sen graviditetens start passerade revy framför mina ögon ni vet så som folk beskriver en nära döden upplevelse. Jag försökte hela tiden hitta fel som jag hade gjort. Tänkte hela tiden: Jag har tagit alla tabletter man ska ta, jag har inte rökt, inte druckit inte ätit vad man inte ska osv. VAD GJORDE JAG FÖR FEL. Har fått mycket stöd av vänner och familj men känner dock att det var hårt att prata med dem eftersom ingen hade varit med om detta.

POLLYANNA, I DENNA SITUATIONEN är det svårt att tänka som pollyanna. Vet att detfinns värre saker men allt känns så orättvist.

För ett par veckor sedan ringde en kompis och sa att hon var gravid men att det var ett mistag och att hon ändå skulle behålla barnet. Då tänker man att det är orätvist när man själv inte vill något hellre i hela världen. *suck*