Tilia - oj, det är ju jättesvårt! Om jag först ska försöka minnas undersökningen jag läste så handlade om barn som på något pyttelitet sätt avvek från resten av gruppen. Det kunde handla om att rätta de andra i en sakfråga, om att vara för höggljudd, om att vara för tyst. Små saker som inte alls är sånt man tänker borde generera mobbning, men som ändå påverkade de andra barnen så mycket.
Om jag sedan ser till mig själv. Jag var mycket lillgammal. Förstod mig inte riktigt på de andra barnens sociala koder, utan var lite besserwisser och så. Eftersom jag inte passade in i den gruppen eller kunde deras sociala koder blev jag annorlunda. Och utanför.
Men på samma sätt som jag vet att jag aldrig skulle kunna mobba/ ha mobbat, vet jag också att det låg i mig själv att jag blev mobbad.
Sen är ju frågan vad man ska göra åt det. Förtjänade jag att mobbas för att jag var som jag var? Självklart inte. Men att sopa under mattan med "alla kan bli mobbade" tror jag inte är lösningen.