Del 3: Vi som började utredning i okt /nov -06.

snobben - nu ska ju du till en annan klinik men det är säkert samma förfarande.

Först så fick vi komma in i ett rum där en sköterska berättade värdena på proverna och hur de stod i relation till de allmänna riktvärdena. Hon berättade att det inte var något som avvek och att det händer en viss procent av alla par som söker hjälp. Vi fick veta sannolikheten för att lyckas själva inom ett visst antal år och att om det inte skett oss så skulle de skriva ut remiss för IVF.

Hon babblade även på om att adoption är en väg att bli föräldrar och precis i det ögonblicket gick det upp för mig att vi kanske inte kan få egna barn nånsin, hemsk känsla verkligen och så var man i sånt utsatt läge. Kunde ju inte falla i gråt där och då direkt

Vi fick ställa våra frågor och sedan förpassades vi tillbaka till väntrummet. Där fick vi vara fem minuter kanske sedan gjordes en undersökning på mig med VUL. Då hade jag hämtat mig något efter adoptionssnacket och kunde ställa lite frågor Läkaren som gjorde undersökningen tyckte att jag skulle gå upp i vikt. Hon ville antyda att det kunde vara orsaken men eftersom jag har så perfekt ÄL ville hon inte säga det rakt ut som jag förstod det.

Sedan åkte vi hem rätt så chockade av dagen. Mycket känslor som släppte när allt var över, min nervositet tex

Ett tips, ha med dig några goda Extra-tabletter eller nått ifall du får akut tunghäfta i väntrummet innan besöket

snobben - om du var dödligt sjuk hade det nog framgått tidigare

mala - härligt! Så bra att en sån hat-sak kan göra en glad ibland

Märkligt att de inte svarar, de kanske är på fikarast och trotsar telefonen

Det vore ju just typiskt att ni måste fortsätta själva nu när ni är så nära på en behandlingsstart.

Jo vi måste försöka på egen hand ett visst antal år(!) innan vi kvalar in för landstingsfinasierat. Fast tiden tickar ju på ganska så snabbt och snart är det sommar och månaderna flyger förbi

mala - jag håller också tummarna

Honey - är det vanligt att man inte blir nedreglerad på två veckor (eller hur lång tid det nu var)? Så himla frustrerande det måste vara att inte få komma igång. Du som hade sett fram emot att "bli människa" igen

snobben - vad bra att besöket förlöpte bra. Förstår att du inte riktigt vet hur du ska känna nu, hade nog inte jag heller gjort. Kanske hade jag föredragit en polyp som man kan skrapa bort bara

Vinter - stackar dig Jag är också en sån som spanar på gamla saker och jag skulle ha köpt vaggan faktiskt. Spela roll att du inte har någon bebis just nu, är ju inte så att vaggan blir omodern

Honey - det blir ju jätte-, jättelänge juh Om du inte är nedreglerad då så vet jag inte vad jag ska tro om din kropps hormonproduktion

Lika bra att passa på för om en månad kanske det är totalt vinförbud

Honey - jag håller min tummar för dig och att du får en hel hög perfekta ägg

Ha en trevlig kväll nu!

Honey - tack!

Vinter - JAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!! Bilder. bilder, bilder!!

Honey - inte riktigt som vanligt. Eftersom jag "vet" att vi måste betala för barnen så har jag numera inga sken-gravidtetssymtom inför mens eller sexhets inför ÄL Agerar alltså som man borde ha gjort hela tiden

Honey - ja det känns jättebra. Har börjat tempa för att få några bra kurvor som jag kan matcha mot sen när det blir IVF i framtiden Nått planeraraktigt måste man ju göra