Del 3: Vi som började utredning i okt /nov -06.
snobben - nu ska ju du till en annan klinik men det är säkert samma förfarande.Först så fick vi komma in i ett rum där en sköterska berättade värdena på proverna och hur de stod i relation till de allmänna riktvärdena. Hon berättade att det inte var något som avvek och att det händer en viss procent av alla par som söker hjälp. Vi fick veta sannolikheten för att lyckas själva inom ett visst antal år och att om det inte skett oss så skulle de skriva ut remiss för IVF.
Hon babblade även på om att adoption är en väg att bli föräldrar och precis i det ögonblicket gick det upp för mig att vi kanske inte kan få egna barn nånsin, hemsk känsla verkligen och så var man i sånt utsatt läge. Kunde ju inte falla i gråt där och då direkt
Vi fick ställa våra frågor och sedan förpassades vi tillbaka till väntrummet. Där fick vi vara fem minuter kanske sedan gjordes en undersökning på mig med VUL. Då hade jag hämtat mig något efter adoptionssnacket och kunde ställa lite frågor Läkaren som gjorde undersökningen tyckte att jag skulle gå upp i vikt. Hon ville antyda att det kunde vara orsaken men eftersom jag har så perfekt ÄL ville hon inte säga det rakt ut som jag förstod det.
Sedan åkte vi hem rätt så chockade av dagen. Mycket känslor som släppte när allt var över, min nervositet tex
Ett tips, ha med dig några goda Extra-tabletter eller nått ifall du får akut tunghäfta i väntrummet innan besöket