Någon annan m normal äl som ska börja med pergo/clomid?

Skoj att ni är kvar
Jag har tagit en lång power-walk mellan två regnskurar. Så nu måste jag jobba lite innan jag kan ta helg med gott samvete... men så måste jag tydligen kika in en snabbis på FL också

Sniik: Min sambo har mycket få spermier med normalt utseende, sk Teratozoospermi. Dvs han har normalt totalantal, men bara 5 procent normala... vilket gör att det är få som simmar bra eftersom de som inte ser normala ut inte är några vidare bra simmare heller

Vi började försöka på allvar i aug 03. Fast i sanningens namn så skyddade vi oss inte särskilt väl det första halvåret 03 heller... så vi har snart kämpat i 4 år. Men snacka om att jag ångrar att vi stoppade huvudet i sanden så länge innan vi bokade tid för undersökning... fast jag ursäktar mig delvis med att jag haft så regelbunden cykel så jag hade svårt att inse att det skulle vara ngt fel, dessutom flyttade vi utomlands vilket väl är ännu en "ursäkt" till att vi sköt utreningen framför oss alldeles för länge...

Nåja, nu får vi ju hjälp!

Men visst är det jobbigt att alla runtomkring blir gravida. Fy så as-jobbigt det kan kännas. Samtidigt så har jag BESTÄMT mig för att inte "odla" bitterheten. Dvs ibland känner man ju att man bara vill vräka ur sig och släppa loss sin ilska över obetänksamma kommentarer . men jag försöker att tänka: "Näe Bliglin, gå inte den vägen... frossa inte i din självömkan... älta inte dina bittra tankar" även då bekräftelsebehovet är som störst (dvs när jag får mens). För då kan jag verkligen känna att "FATTAR INGEN HUR JOBBIGT DET ÄR???" så att jag nästan vill skrika ut det så att hela världen ska tycka synd om mig *genant att erkänna såhär*.
Men det senaste året har jag kommit fram till att jag mår bäst om jag faktiskt INTE tillåter mig att frossa i bitterhet och självömkan, för det blir bara en nedåtgående spiral... (för mig iaf).

Sorry, långt inlägg.
Jag tummar för oss alla, stenhårt

Hu, Fy för den lede för mensvärk... det är nog jävligt att behöva genomlida det UTAN att jobba. Att jobba dessutom är ju nästan övermänskligt. Burr! Jag ska tänka på dig idag. Kram!

Godmorgon tjejer! Och välkommen till tråden Hallonbrus! Skoj att vi blir flera

Ja frivilligt sex börjar bli sällsynt ... intressant ordval, men ack så sant...

Ja fy för den lede vilket elakt spel vi tvingas spela. Höga insatser varje månad - ändå förlust!
Faan vad jobbigt det är, denna väntan mellan äl och bim . Min sambo säger: "Känn inte efter". "Tänk på annat" "Vänta och se om mensen uteblir innan du börjar hoppas".
*skrattar ihåligt*

Om det så vore så lätt. Lätt för en man att säga som inte har en hormonkarusell inombords. Vet inte hur många gånger förr som jag låtit kroppen lura mig, som jag följt med på "uppåtvågen" efter ägglossning, känt brösten svälla och börjat småle för mig själv och verkligen TROTT att jag varit gravid - bara för att krossas fullständigt då mensen kommer.

Men på senare tid tycker jag själv att jag börjat bli ganska "duktig" på att rida ut hormonstormarna i kroppen utan att låta mig förledas i galenskap. *stolt*

Efter alla spratt som min kropp spelat mig så har jag bestämt mig för att inte låta mig luras någon fler gång! Jag har tänkt att: "nu krävs det jätte-symptom, symptom rejält över det vanliga för att jag ska tro på det, till exempel mycket ont i brösten".

Och denna månad, för första gången i mitt liv, så fick jag rejält ont i tuttarna. Så ont att det har varit en plåga att ta av sig bh:n. Vad hände då? - jo jag började "tro". Jag vågade le lite för mig själv... och hoppas.

Whoa ha ha *skrattar hånfullt åt mig själv*

Testade minus i morse. Kändes verkligen som att teststickan låg och hånlog åt mig på toalettbordet.

Försöker tänka positivt, att nu vet jag åtminstone att pregnylsprutan har lämnat min kropp efter 7 dagar. Kan vara bra att veta inför nästa försök.

Försöker tänka att det KAN ju vara så att min egen hcg-produktion inte kommit upp i mätbar nivå ännu.

Försöker tänka att chansen fortfarande finns kvar denna månad.

Men fy fasen vad tungt det känns.

Låter klokt Fiji!

Jag ska försöka följa ert exempel

Kramar tebax!

Heja Fiji att du bara tog en tablett! Jag tror det är bra... för precis som du säger så ligger ju effekten kvar lite inpå nästa månad (min läkare bekräftade det när jag frågade). Så dubbelkur igen kanske i praktiken nästan skulle ha motsvarat trippelkur .

För mig har det inte gått något vidare. Vaknade kallsvettig imorse (typisk pms för mig) men testade med min sista sticka iaf för att jag inte skulle ångra mig senare under dagen när morgonkisset så att säga redan skulle vara "bortkissat". Testade förstås minus igen .

Och visst, "its not over til the fat lady sings" och jag har ju inte börjat blöda. Så vem vet!?

Men sannolikt så kommer mensen. Jag har testat minus idag igen, dag 27, jag har "pms-huvudvärk" som tillsammans med kallsvettandet imorse övertygar mig om att mensen är på ingående. Tempen är dock fortsatt hög, 37,6 nyss, (har olika riktvärden för basala morgontempen och vanligt "dagtemp" ) vilket indikerar att mensen antagligen kommer först imorgon.

Usch så surt det känns

Men har läst på lite på olika länkar och insett att timingen var usel för oss denna månad och att tvättad sperma inte är livskraftiga under lika lång tid som "otvättad"... varför äl 1,5 dygn efter IUI antagligen var för sent. Dessutom kanske min söte sambo hade "hållt sig" för länge innan IUI eftersom vi trodde den skulle bli på lördag men blev först på måndagen, vilket gjorde att han hade hållt sig nästan en vecka innan IUI. Säkert inte så bra

Och visst, är omöjligt att veta med säkerhet vad misslyckandet beror på.
Men för mig känns det bra att tänka ut troliga förklaringar... för det hjälper mig att hitta motivationen för att köra igång med nästa kur. (När jag får mens känner jag annars mest för att kasta in handduken )

Tack för din pepp Fiji! Hoppet är ju det sista... som sagt.

Du skrev: "Jag är lite orolig för hur man kommer att reagera som förälder sen när man äntligen lyckas få sitt barn. Undrar om man får en depression för att kampen dit varit så lång och sedan blir det en sån omställning?"

Jag har tänkt precis samma sak. I svarta stunder känns det som att hjärtat har krossats så många gånger under denna helveteskarusell så att, även om jag lyckats klistra ihop det varje gång, det blir aldrig "helt" igen, åtminstone inte lika helt som det var innan...

Men du har rätt. Vi kan inte göra annat än att kämpa vidare och stötta varandra på vägen
Kram!

Vg mensen, nja, den är inte sen relaterat till äl... jag brukar ha 13-14 dagars lutealfas. Och eftersom äl var senare denna månad så borde mensen komma just imorgon (eller ev på tisdag om min misstanke om äl-tidpunkt visar sig stämma). Så det är inget att hänga upp hoppet på, menar jag.

Fiji: Det var PRECIS så det blev för mig förra gången, jag hade bara mens i två dagar

Jag berättade det för min läkare och det var därför jag fick Pregnylsprutan 5 dagar efter inseminationen, för att den skulle hjälpa till och bygga upp livmoderslemhinnan. Han förklarade att clomid ofta kan ha den "bieffekten" att slemhinnan inte blir så bra.
Att kort blödning, 2 dagar, verkligen också betyder att slemhinnan varit för tunn sa han inte explicit, men jag antar det eftersom han skrev ut Pregnylen.

Hur det blir för mig nu återstår att se, men jag började blöda pyttelite sent igår kväll så jag kommer att räkna idag som dag 1 eftersom mensen inte riktigt kom igång igår.

Hallonbrus: Visst går tiden långsamt, jag håller med. Jag har inget tålamod alls... men ska försöka bli bättre på att leva i nuet.

Kramar

Muskot hade lagt in en länk i en annan tråd som jag också klistrar in här... den säger en del om hur viktigt det är med timingen inför IUI.

www.fertilityplus.org/faq/iui.html

Efter att ha läst den infon så inser jag verkligen varför läkarna vill peppra på med clomiden, då 3 blåsor tydligen maxar chanserna...

(innan jag läste detta så var jag lite sugen på att be att få göra en IUI i ostimulerad cykel... men nu vet jag varken ut eller in. Ska vara uppmärksam på hur min mens beter sig denna gång... men siktar på att starta med clomid på onsdag)

Peppkramar utdelas!

Det är riktiga takter Sniik! Skönt att kuren är svald nu för din del... även om jag håller med om att denna väntan tar kål på en. (ibland undrar jag om jag straffas med fertilitetsproblem bara för att högre makter vill lära mig TÅLAMOD på det allra elakaste sättet )

Bara värsta mensvärken går över så ska jag ge mig ut och jogga en vända. Känns som att man faktiskt gör av med en hel del energi på det sättet...
Kram