Älskade bonusbarn...

Är bonusmamma sedan 3 år tillbaka och det har fungerat jättebra. Jag har en jättebra relation med mitt bonusbarn, och jag tror att det är mycket p.g.a. att jag aldrig försökt vara en ny mamma vilket jag har varit väldigt tydlig med.
Jag är visserligen med och uppfostrar i det vardagliga beteendet såsom att man ska vara snälla emot varandra, respektera varandras saker och åsikter, hjälpas åt och försöka även om det är svårt. Jag är med och tröstar, umgås och aktivierar.
Men i slutändan är det, som det har blivit sagts tidigare, barnets biologiska mamma och pappa som tar större beslut.

Barnets biologiska mamma har tagit emot mej med öppna armar, och precis som fjullegun har jag varit på föräldramöten och luciafiranden. Men inte för att jag måste, utan för att jag vill.
Och ska jag vara helt ärlig så tror jag att det är mest p.g.a. av att mitt bonusbarn vet att jag följer med för att jag vill som det har fungerat så bra mellan oss. Sen att vi faktiskt har mycket gemensamt är bara en trevlig bonus :)

Finns ingen konkurrens finns inget behov av dragkamp...