Är jag ensam om detta?

Jag vill bara sticka in en liten grej om att "kvalitetstid kvällar och helger" är något HELT annat än att vara hemma och ha huvudansvaret med sitt barn. En enda heldag, några dagar i rad, hela veckor och månader ? varje nytt steg innebär nya utmaningar. Inte alla roliga, men både det roliga och det jobbiga är något som självklart borde delas. Att båda föräldrarna får skapa och samsas om rutiner och så vidare är dessutom jäkligt viktigt för att man ska förstå varandras situation, så att den som t.ex. varit hemma med ett skrikigt barn inte ska behöva stå ut med idiotkommentarer från den som kommer hem från jobbet, om "varför har du inte gjort det och det, du har ju haft ela dagen på dig" och så vidare.

Sen visst, alla borde väl kunna och få göra sina egna val. Men jag måste säga att jag har bevittnat åtskilliga par där det från början varit en "självklar", klassisk könsuppdelning i hans och hennes sysslor, där syrligheten och bitterheten smugit sig på bakifrån. Till exempel där kvinnan "som ju tycker om att städa och dessutom är bäst på det" efter några år blivit fullständigt less på att det alltid tas för givet att hon ska hålla hemmet snyggt. Bara ett exempel. Men det sker mycket över tiden som det kan vara bra att ha koll på från första början. Förutfattade könsstereotypa meningar ska man vara jäkligt uppmärksam på.

Och jag kan heller inte bara tyst ignorera det där om att nollåringen inte är någon att kommunicera med. Vad i he - - ?!? Vår yngsta är sju veckor och fullständigt fascinerande. (Tvååringen har varit ett äventyr varenda jäkla dag.)

Tusan, jag var så trött sist jag skrev att jag glömde det viktigaste exemplet: hur kvinnorna som stanna hemma och är "helmamma", skapar och förvaltar alla rutiner, tar de vardagliga konflikterna och blir "vanliga tråkmamma" blir extra bitter av att inte kunna mäta sig i rolighetsgrad med roliga lek-pappa, som alltid har tid för barnet när han kommer hem och därför ses som den roliga föräldern ? även om hans verkliga kännedom om barnet är begränsad.

Men skit samma, här argumenterar vi mot stenåldersargument om "starka män och svaga kvinnor", "kvinnliga män och manliga kvinnor", och ? "i nio fall av tio säga rätt på om killen är homo eller inte"? Vilken rappakalja! Finns det statistik på det? Av alla bögar jag känner... äsch, det är för dumt för att bemötas. Men lampfot, du har en rad intressanta upptäckter framför dig, när det visar sig vilka homosexuella i din omgivning som du INTE kan se det på.

lampfot:
"Men det är ju bara du som snurrar till det. Kvinnor är BÄTTRE på att sköta barn i början"

Ursäkta, då ändrar jag min mening till
"här argumenterar vi mot stenåldersargument om 'kvinnor är BÄTTRE på att sköta barn i början'."

Funkar lika bra.

Jag vill inte hoppa på någon, men personligen tycler jag man måste vara rätt dum om man inte förstår att en pappa ska kunna ta hand om ett barn lika väl som en mamma. Och att svepande generaliseringar om att "män ÄÄÄÄÄR si, kvinnor ÄÄÄÄÄÄR så" är ganska dumma.

(Med hälsningar från hyggligt normal-manlig man med kanske starkare (vem fan bryter arm?) fysiker-fru och massvis med vänner och bekanta som fått sina "manliga" och "kvinnliga" egenskaper ? gud såna fåååniga benämningar!!! ? tämligen slumpvis fördelade... och som tamejtusan är lika bra på att ta hand om barn - eller göra "tekniska grejer" ? oavsett kön.)

lampfot, menar du att om jag började fundera på det skulle jag plötsligt tappa förmågan att byta en blöja eller sluta kommunicera med mina barn? Bli känslomässigt oförstående gentemot dem, inte förstå varför de skriker? Och skulle min fru plötsligt tappa sina tekniska intressen och börja virka rosa grytlappar dagarna i ända?

lampfot
"Vet inte om du tänkt på det men en kvinna kan vanligt vis ha lättare för att lyssna på någon, visa omtanke och annat helt utan att hjälpa till. Man bara lyssnar alltså. Hon kan även ha en slags monolog till en annan och må bra av det.

Män har svårare för detta, börjar någon prata problem med en man så tror oftast mannen att man gör det för att man vill ha hjälp med att lösa problemet. Vi får snarare lära oss att kvinnor inte alltid vill ha lösningar utan bara någon som lyssnar på dem.

Detta beteende som finns hos kvinna passar bättre för små barn."

Jo jag har tänkt på det. Eller, rättare sagt, jag har tänkt på sådana påståenden. Och i min erfarenhet kan de sammanfattas med ett ord: pffft. Återigen svepande generaliseringar som kanske kan ha någon sorts lös statistisk grund (vad vet jag) men i praktiken bara framstår som dumma. I min erfarenhet har kvinnor INTE lättare för att lyssna, män har INTE snabbare till att automatiskt vilja lösa problem. Man skulle lika gärna kunna säga att "män har kort hår, kvinnor har långt hår" ? det finns väl en viss kulturhistorisk förklaring till en sådan generalisering också, men man hamnar lik förbannat snett om man tar det för en sanning.

Visst finns det en massa stenhårda, emotionellt handikappade män här i världen. Av en massa olika anledningar. Men att tro att en man bara på grund av sitt kön inte har kapaciteten att ta hand om sitt barn ? suck. Eller att mammor skulle ha automatisk förmåga. Nej. Mammor kan kanske ofta bli bättre förberedda på vad som är på gång då de blir kroppsligt påminda om det, men det är inget som säger att pappan inte kan engagera sig aktivt och fatta vilket ansvar han har, och klara av i princip allt som mamman kan (vi utelämnar amningen för tillfället ? den är faktiskt inte allt). Och även om mammor påminns av sin kropp så är det knappast så att de automatiskt är fullfjädrade proffsmammor från allra första början. Det finns för all del en hel del stenhårda, emotionellt handikappade kvinnor här i världen också (med vilket jag förstås INTE menar att man är sådan bara för att man inte är fullfjädrad proffsmamma så fort barnet är fött).

Statistiskt sett, fler manliga starkepetter än kvinnliga kanske. Oj då. Muskelmassan regerar lyckligtvis inte i samhället, åtminstone är det inte många som skulle vilja det. I övrigt ser jag inte att det finns särskilt många generaliseringar om mäns och kvinnors förmåga som kan ha någon stor betydelse. Trots att de är många. Och dumma.

lampfot, ursäkta att jag säger det men vilken OTROLIGT förenklad människosyn du verkar ha.

lampfot, du talar fortfarande om STEREOTYPER. Din beskrivning av homosexuella killar ? STEREOTYPER, stämmer på vissa bögar men låååångtifrån alla. (Stämmer dessutom på en jäkla massa straighta killar, hur många killar ? speciellt unga - är inte utseendefixerade?)Generaliseringarna om vad män och kvinnor passar till ? STEREOTYPER som slår fel i enormt många fall, och även där de kanske slår rätt behöver det inte alls handla om "drifter" utan kan likaväl handla om kulturmönster och förväntningar.

Och vad gäller skrivsätt, så har jag ofta tagits för kvinna här på FL. Och jag har haft en hel del med skrivande människor att göra, journalister, copywriters, bloggare och för all del vanliga brevskrivare ? visst kan man gissa rätt ibland men knappast något man borde satsa pengar på. Ofta lättare att gissa, säg, ålder, eller utbildning. Ändå: gissningar. Och än en gång: inte nödvändigtvis någonting genetiskt.

lampfot, "glömde du det?" så pedagogisk du är! "Det är helt korrekt att du skriver något kvinnligt". Det var värst. Vad baserar du det på?
Det där om "kvinnlig och manlig hjärna" är knappast något oomtvistat. Och i min personliga bok hittar man det i närheten av kapitlet om "rappakalja". Det finns mängder av egenskaper som man kallar "kvinnliga" respektive "manliga" som i själva verket mycket väl kan härledas till kultur (olika för olika tidsåldrar, märk väl), och som dessutom ? i och med att de faktiskt FINNS hos både män och kvinnor, bara det att man gärna sätter olika etiketter på dem om man är fixerad vid att markera skillnaderna ? knappast borde kallas just så. För det är fånigt. Alla jag känner (och det är många) har egenskaper som skulle kunna tillskrivas det motsatta könet, utan att de för den skull verkar ha fått en hormonchock åt ena eller andra håller. Det är helt enkelt MÄNSKLIGA EGENSKAPER, och det eviga tragglandet om att män är si och kvinnor är så (och om en man är så, så är han en kvinnlig man) är förminskande och förenklande samtidigt som de målar upp bilder av klyftor mellan könen som inte FINNS där, de gör det svårare för människor att förstå varandra.

Jag skulle vara försiktig med att gissa kön på skribenter om jag var du, liksom jag skulle vara försiktig med att, säg, gissa killars sexuella läggning baserat på deras "kvinnlighet". Skulle jag förutsätta att jag kan tolka ditt skrivande till en bild av dig som person skulle jag gissa på en väldigt ung person som förläst sig lite på texter av Annika Dahlström och liknande ("det här känns ju faktiskt som att det stämmer!"). Jag skulle kunna gissa en hel del mer, men att tro på det vore lika tossigt som att tro på allt gammalt skrock om kön på banr, du vet formen på magen och så vidare. Bara för att det kanske stämmer i femtio procent av fallen betyder det inte att metoden funkar.

lampfot,
de är inte "bara två ord" för de flesta människor, utan står för de flesta faktiskt att män och kvinnor är två vitt skilda väsen med separata uppsättningar egenskaper, som ibland spiller över på det motsatta könet. Vilket är dumt, och orsak till en massa elände. Och när det tar sig uttryck i sexistisk idioti som att "män inte kan ta hand om barn" ? eller "kvinnor kan inte vara chef" ? då är det faktiskt viktigt att kritisera dumheten.