Hej!
Vad komiskt det är , Du är rädd för vaginal förlossning, medans jag är jätte rädd för kejsarsnitt.
När jag fick min dotter, så fick jag havandeskapsförgiftning, men som tur var, så fick jag den sent i graviditeten, jag blev igångsatt den 13/12 och det tog tolv timmar hon föddes den 14/12 kl 20.14 Hon var beräknad till den 17/12. Under dagen den 14/12 så sa dom till mig att jag var tvungen att få eda, något som jag absolut inte ville ha eftersom jag är sprut rädd, men var tvungen, då ev kejsarsnitt var nödvändigt, hade ett blt på 180/110, jag blev livrädd och sa till sambon att det tänker jag inte gå med på kejsarsnittet alltså, jag blev så beslutsam på att detta ska gå vägen och mycket riktigt det gjorde det, men tufft var det, jag krysstade ut våran dotter på 14min, när krysstvärkarna kom och det var det bästa jag gjort i hela mitt liv, trots att jag mådde piss för blt och
jag gick inte sönder en mm, inte ens en spricka och då krysstade jag även fast jag inte hade några krysstvärkar vill bara att hon skulle komma ut.
Det bästa med allt var att även fast man var helt bort i huvudet ibland, bara för att det gjorde så ont, så var man ändå med och kände hur hon följde förlossningskanalen som en barnmorska sa till mig, när jag undrade om det inte var dags snart.
Måste säga att det är en underbar känsla att föda vaginalt, skulle inte vilja göra något annat
Kram