• Ozone

    Snittad förra gången, livrädd för vaginal nu!

    Jag har startat många trådar idag (uttråkad och fylld av funderingar samtidigt ), och här kommer ännu en tråd, jag undrar om det finns någon som kan bidra med lite trevliga förlossningshistorier?
    Jag blev (planerat) snittad med första barnet och nu med nummer två (är bara i vecka 5 än så länge) så är jag LIVRÄDD för en vaginal förlossning och med allt vad det kan innebära. Sprickor, klippas, anal och vaginal inkontinens och gud vet vad!

    Så, jag söker de med positiva förlossningsupplevelser? Och undrar samtidigt om det finns fler som jag? Som blivit snittade tidigare och som nu är rädda för en vaginal förlossning?

  • Svar på tråden Snittad förra gången, livrädd för vaginal nu!
  • Klarita

    hej!
    jag är inte gravid än men jag och min kille planerar att producera väldigt snart=P jag är så rädd för att föda vaginalt att jag tvingade min pojkvän att ringa barnmorskan och fråga om man kunde få kejsarsnitt trots att man kunde föda vanligt om man var jätterädd. detta innan jag ens vågar bli gravid. barnmorskan sa att man när man blivit gravid skulle skriva in sig och får då prata och så och vill man efter det absolut inte så får man sitt snitt. är det någon som fått snitt enbart pga av rädsla? är det svårt att få igenom? kan absolut inte tänka mig att föda vaginalt. är livrädd. har varit det ända sedan jag var liten och har inte en aning vart det kommer ifrån!

  • skunkapa

    Hej! Jag blev också akut snittad första gången och vet inte riktigt hur jag vill att det ska bli nästa gång. Har BF i oktober så det är gott om tid att fundera. Några bra tips?

  • poppelina

    Hej!
    Jag har fött två barn vaginalt med 1,5 års mellanrum.
    Har bara positiva minnen av mina förlossningar,självklart så har det ju gjort ont men när dom har kommit ut så har smärtan varit som bortblåst.
    Hoppas du känner att du vågar prova föda vaginalt för du kommer säkert inte att ångra dig.

  • Löööv

    Hej!

    Jag har fött tre barn, det första föddes med ks då bebisen låg i säte. 18 ¨ånader senare födde jag ett barn vaginalt. Det gick jättebra och är den absolut bästa upplevelsen i mitt liv, det gick lagom fort och jag sprack inget öht . Jag kunde ta hand om henne från första sekund . Trean föddes med urakut ks. Om jag ska ha en till bebis ska jag ta reda på om det är ok att föda vaginalt trots snitten...för SÅ häftigt var det att föda vaginalt .

  • NattravN

    Hej! Här har du en till som blev snittad, o sedan gravid igen ganska snabbt... Läs hela min pres så får du en inblick i vilket helvete jag gick igenom psykiskt. Sedan fick vi en solsaga iallafall!!!
    Har 2 förlossningsberättelser i bloggen! Lycka till!!! Sök hjälp för din rädsla, det kommer säkert gå jättebra! You go girrrl!

  • Bei Bei

    Mumin75 skrev 2007-02-03 18:10:58 följande:


    Jag blev snittad med mina tvillingar eftersom läkarna ansåg att jag hade för trångt bäcken. De berättade även att om jag skulle skaffa fler barn i framtiden skulle jag få bli snittad även då så när jag nu blev gravid igen så var jag helt inställd på att det även skulle bli kejsarsnitt denna gång. Men så fick jag träffa en annan läkare nu som tittade i mina gamla journaler och berättade att han var skeptisk till deras bedömning och han ville göra en egen bedömning av mina gamla plåtar. När jag träffade honom andra gången berättade han att mitt bäcken är lite trångt men inte för trångt, däremot att just en passage är väldigt osäker och att det kan ta stopp där. Han bestämde att jag SKA försöka föda normalt denna gången (går det inte ska jag snittas)... Jag fick en chock och började storgråta, var inte alls beredd på det, sa att jag hellre ville bli snittad men han berättade att jag hade ingenting att säga till om själv utan det var deras beslut. Första tiden efter beskedet var jag jätteorolig och mådde jättedåligt, kunde inte se något positivt med det hela, men nu bf+2(idag) ser jag helt plötsligt fram emot förlossningen och har börjat tänka mer och mer på det positiva istället... Dom på förlossningen kommer ju vara väl förberedda och märka tidigt om det inte är möjligt för mig att föda vaginalt... För egentligen vill jag ju föda normalt om jag kan och slippa alla jobbiga krämpor efter ett snitt för det var ingen höjdare. Har hört flera på senare tid som berättat att de snittat första gången och fött normalt andra och de tycker att det var sån skillnad och är jättglada att de slapp snitt igen. Så nu är jag faktiskt ganska positivt inställd till en vaginal förlossning trots mina rädslor. Jag försöker att inte tänka på det negativa och istället är jag säker på att allt kommer ordna sig hur det än blir! Just nu vill jag bara att min bebis ska bestämma sig för att komma ut någon gång, vill inte vänta längre!
    www.expressen.se/index.jsp

    Linda Skugge skriver på expressen att man har rätt att välja / kräva snitt.
    Nu är du ju inställd på vaginal förlossning & det går säkert jättebra. Men lite konstigt att man kan bli lovad snitt & sedan inte få lov att göra ett... *kram*
    ♥ Ronja ♥
  • Bekali

    min son kom med jumbojet, 3 förvärkar och 1 krystvärk så var allt klart... hade dock lite sammandragningar emellan förvärkarna =)

    vaknade kl 05.45 på morgonen gick på toa, kände en tryckande känsla och fick lite blod på pappret... sammandragning ej smärtsam nummer 2 kom 5-6 min senare och så ytterliagre en då väckte jag sambon och han åkte o hämta barnvakten.... vi kom in till förlossningen kl 07.00 precis i personalskiftet... en rejäl förvärk kom kl 07.35 plooofs och så kom gossen 2 min senare.... så om man räknar från trycket hemma tills han är född så tog det inte ens 2 timmar =)

  • Bekali

    glömde säga att jag blivit snittad innan oxå...

  • Molly61

    har två snitt pga säte (barnen vändes men vände tillbaka natten efter) så när tredje barnet efter vändning låg kvar blev jag som du livrädd.....men det gick bra. Det var en underbar kännsla när barnet var framfött och all smärta var borta och vi fick kaffe och smörgås på "silver" bricka med en flagga på..
    Så mysigt....

  • Löööv

    Molly, har du gjort 2 snitt innan din vaginala förlossning?....jag läser det så men....??

  • Molly61

    ja två snitt sedan en "vanlig" förlossnig

    barn nummer 4 kom med fötterna först och i v 26

  • Löööv

    coolt!...jag vill också!. Varför fick du?, hade dom sytt dig annorlunda?.

  • Molly61

    Med första barnet så gjordes en bäckenrönken som sa att jag var för trång för att föda barn som låg i säte..
    men om dom sydde annorlunda vet jag inte.
    Jag vet att dom skar bort det gamla ärret.

    Men som jag känner så här efteråt så är ju "Vanlig" förlossning att föredra. Man är ju piggare efteråt, har offtast lite smärtor.
    Tänkt nackdel kan ju vara att man efter förlossningen måste dela rum med andra..

  • Löööv

    Det gamla ärret i livmodern?....då borde det räknas som ett ärr då?.

    Jag har gjort ett snitt pga säte, sen födde jag vaginalt i mellan....sista barnet snitt. Och nu sa min bm att nästa barn får födas med snitt. Typ "två gånger snitt alltid snitt". Men jag har ju fött vaginalt och jag kan ju det.......kanske kan jag göra det igen?

    Tack för lite hopp

  • Mumin75

    Uppdatering.

    I fredags förlöstes min lilla dotter med kejsarsnitt. Åkte in med hemska värkar i onsdags och blev liggandes med dessa i 2 dygn på förlossningen, läkarna körde med mig in i det längsta att jag skulle föda normalt. Till och med barnmorskorna tyckte att de gick lite väl långt i sina försök, fick en minst sagt hemsk förlossningsupplevelse där min lilla dotter inte ville tränga ner i bäckenet och jag blev tvingad att kämpa som en gris med mina smärtor för att konstatera att det inte skulle gå. Först när läkarna märkte att min dotter började bli påverkad och må dåligt blev jag skickad på akutsnitt så det blev ju som de hade sagt från början i alla fall. Nu är jag glad att det är över men jag kommer aldrig glömma min hemska förlossning som jag fick genomlida p.g.a. en läkares envishet.

  • Snäck

    Hej!
     
    Vad komiskt det är , Du är rädd för vaginal förlossning, medans jag är jätte rädd för kejsarsnitt.

    När jag fick min dotter, så fick jag havandeskapsförgiftning, men som tur var, så fick jag den sent i graviditeten, jag blev igångsatt den 13/12 och det tog tolv timmar hon föddes den 14/12 kl 20.14 Hon var beräknad till den 17/12. Under dagen den 14/12 så sa dom till mig att jag var tvungen att få eda, något som jag absolut inte ville ha eftersom jag är sprut rädd, men var tvungen, då ev kejsarsnitt var nödvändigt, hade ett blt på 180/110, jag blev livrädd och sa till sambon att det tänker jag inte gå med på kejsarsnittet alltså, jag blev så beslutsam på att detta ska gå vägen och mycket riktigt det gjorde det, men tufft var det, jag krysstade ut våran dotter på 14min, när krysstvärkarna kom och det var det bästa jag gjort i hela mitt liv, trots att jag mådde piss för blt och
    jag gick inte sönder en mm, inte ens en spricka och då krysstade jag även fast jag inte hade några krysstvärkar vill bara att hon skulle komma ut.

    Det bästa med allt var att även fast man var helt bort i huvudet ibland, bara för att det gjorde så ont, så var man ändå med och kände hur hon följde förlossningskanalen som en barnmorska sa till mig, när jag undrade om det inte var dags snart.

    Måste säga att det är en underbar känsla att föda vaginalt, skulle inte vilja göra något annat

    Kram

Svar på tråden Snittad förra gången, livrädd för vaginal nu!