Snittad förra gången, livrädd för vaginal nu!

Jag födde vaginalt efter en jobbig graviditet, min förlossning tog 2 dygn, men jag sprack knappt något och att föda är det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Det finns mycker bm kan göra för att du ska slippa spricka. Klipper gör de bara i nödfall. Inkontinens går att motverka redan nu mha knipövningar.

Jag födde min dotter vaginalt, det tog sex timmar efter vi kom in på förlossningen. (Då hade jag varit hemma med värkar i ett dygn.) Att föda var det mäktigaste jag varit med om. Kroppen kan det själv om man låter den. Längtar efter att få ett till barn, men det får dröja lite. Sprack bara lite och självklart kändes det efteråt, men det är så himla värt det att jag gladeligen gör om det igen. Det är underbart.

Jag har blivit snittad förut å ska försöka ge mej på en vaginal förlossning igen nästa gång,tyvärr ingen positiv förlossningsberättelse första gången, men vem vet ,kanske jag får en denna gång!??

Jag måste säga att det är klart att det gör ont att föda vaginalt (enligt mej)
För mig tog det bara 40 min, från det att krystvärkarna började, Men jag hade enbart små sprickor i underlivet efteråt.
behövdes inte klippas en cm...

Men jag gör aldrig mer om ett kejsarsnitt i hela mitt liv, om det inte skulle vara nödvändigt...

Varför blev du snittad förra gången?? Har man blivit snittad förr så brukar man få välja hur man vill göra med nr.2

Hej jag förstår verkligen vad du pratar om. Jag är själv gravid i vecka 18 och har värsta mardrömmarna om att föda vaginalt....Blev snittat förra gången nu är det i och för sig 10 år sedan, men jag mådde skit efteråt och blev jätte sjuk och låg 11 dagar på Hs med 39-40,5 graders feber. Min sänka var på över 300 och jag hade infektion i kroppen efteråt. Var ingen trevlig upplevelse,men känner ändå att jag är rädd för både oc´h just nu. Vet inte vad jag vill. Är rädd för snitt och för att föda vanligt. Skit jobbigt. Har nu blivit remiterad till speciallist mödrvården på HS för samtal och väntar på att bli kallad dit för att bli klokare på vad jag ska göra. Lycka till......

Jag blev snittad med mina tvillingar eftersom läkarna ansåg att jag hade för trångt bäcken. De berättade även att om jag skulle skaffa fler barn i framtiden skulle jag få bli snittad även då så när jag nu blev gravid igen så var jag helt inställd på att det även skulle bli kejsarsnitt denna gång. Men så fick jag träffa en annan läkare nu som tittade i mina gamla journaler och berättade att han var skeptisk till deras bedömning och han ville göra en egen bedömning av mina gamla plåtar. När jag träffade honom andra gången berättade han att mitt bäcken är lite trångt men inte för trångt, däremot att just en passage är väldigt osäker och att det kan ta stopp där. Han bestämde att jag SKA försöka föda normalt denna gången (går det inte ska jag snittas)... Jag fick en chock och började storgråta, var inte alls beredd på det, sa att jag hellre ville bli snittad men han berättade att jag hade ingenting att säga till om själv utan det var deras beslut. Första tiden efter beskedet var jag jätteorolig och mådde jättedåligt, kunde inte se något positivt med det hela, men nu bf+2(idag) ser jag helt plötsligt fram emot förlossningen och har börjat tänka mer och mer på det positiva istället... Dom på förlossningen kommer ju vara väl förberedda och märka tidigt om det inte är möjligt för mig att föda vaginalt... För egentligen vill jag ju föda normalt om jag kan och slippa alla jobbiga krämpor efter ett snitt för det var ingen höjdare. Har hört flera på senare tid som berättat att de snittat första gången och fött normalt andra och de tycker att det var sån skillnad och är jättglada att de slapp snitt igen. Så nu är jag faktiskt ganska positivt inställd till en vaginal förlossning trots mina rädslor. Jag försöker att inte tänka på det negativa och istället är jag säker på att allt kommer ordna sig hur det än blir! Just nu vill jag bara att min bebis ska bestämma sig för att komma ut någon gång, vill inte vänta längre!

Hej
Jag födde vaginalt förra gången. Det tog ca 4 timmar och var den underbaraste känslan när det sa "plopp" och han kom ut. Har risk för för tidig födsel denna gång v 28 nu och hoppas att jag klarar hela grav ut. För mig är det att jag är rädd för att bli snittad för jag vill verkligen föda vaginalt igen för det var så underbart. Visst gör det ont men det försvinner meddetsamma.

Jag tycker du ska berätta för din bm om din oro så att du kan få prata med någon om oron och ängslan.

Hej!

Jag blev också snittad första gången och ska nu föda vaginalt vilket gör mig jätterädd samtidigt som jag vill att förlossningen skall starta snart.....har BF idag!
Kan inte tänka på så mycket annat.....är mest rädd för att det skall gå för snabbt och att jag inte skall hinna in till sjukhuset. Jag hade ett planerat snitt första gången, men lillkillen bestämde sig för att komma ut innan det datumet, vattnet gick och värkarbetet tog fart mycket snabbt. Som tur var var vi då nära sjukhuset så vi hann in och jag blev akutsnittad. Tänk om det går lika snabbt denna gång.....

Ts: Jag har min forlossningsberattelse i bloggen. Den ar bara positiv. Jag fodde visserligen i USA, men sa stor skillnad ar det val inte...