Inlägg från: cajsalisa
|
-
-
Svar på tråden Ville bara se om vi var fler...
-
E ja ensammen om de???
-
Inga fler alls?
-
Hej hej va kul att vi är fler, jo jag har kontakt med båda min föräldrar, men de lever inte ihop idag, vi har bra kontakt och vi ses ett par ggr om året. Jag har för övrigt vuxit upp som ensambarn hos mina adoptivföräldrar men fick plötsligt 7 syskon när jag fann mina biologiska föräldrar, spännande *ler*Mikan74 skrev 2007-01-02 18:08:02 följande:Hej!Jag är svensk och adopterad på 70-talet. Jag bodde på barnhem under mina första 4 månader. Jag har en syster som inte är adopterad utan mina föräldrars biologiska.Har du försökt leta efter ditt ursprung? Jag gjorde det för en tid sedan och har nu kontakt med båda mina biol. föräldrar, som för övrig lever ihop idag.
-
Hej Mikan 74
När jag blev 15 år så fick jag det som en födelsedagspresent kan man kalla det, att få ta reda på mina bilogiska föräldrar, (fast jag har vetat om att jag var adopterad sen jag var 4 år gammal) när jag var 15,5 år träffade jag min bio mamma för första gången, hon har 4 barn med en ny man. När jag var 30 tog jag reda på min bio pappa (fråga mej inte varför de tog sådan tid, kände mej väl inte redo el nåt sånt kanske) vi träffades för första gången kort därefter, han är gift med en ny och de har 3 barn tillsammans. Jag tycker att kontakten med mina bioföräldrar funkar kanon, men det är känsligt för mina adoptivföräldrar, så jag pratar inte så mycket om mina bio föräldrar inför mina adoptiv föräldrar. Tar det lite ytligt sådär bara och det går bra, de är glada för min skull.
Jag vet inte om mina bioföräldrar har ångrat det hela eftersom de nu lever isär, men de kanske har ångrat själva handlingen de gjorde för de vill då ha en tät kontakt och höra hur jag har det, gratulerar mej på min födelsedag och ger mej, min familj julklappar. Jag tycker iaf att det är skönt att ha kontakt och veta sina rötter lite närmare, det enda som är lite duffust just nu är ju mina första 9 mån på detta barnhem som jag nu försöker ta redan på. -
Hej
Jo de tyckte att det var jätteroligt att jag sökt upp dom och ville absolut inte mista kontakten igen sa de. Nja, vi ses ju inte mer jag och mina syskon än vad jag och mina bioföräldrar gör, de är ju vuxna och har sitt, men jag har ju mailadresser så jag kan maila om jag vill någe.
Mina barn är 21, snart 16, snart 11 och så den lille som blir 1 om nån vecka, de tycker alla (ja inte 1 -åringen då) att det är spännande och roligt, ingen som har någe emot detta.
Mina barn har träffat mina bio-föräldrar och de har gått fint.
Ja de är inte lätt alla ggr, men det är klart att man vill ha reda på sian rötter, det mår man ju bäst av, ellerhur? -
ja de är möjligt, jag är ju adopterad på 60-taletMarie IE B skrev 2007-01-04 08:53:56 följande:Min pappa som är född -46 är svenskadopterad. Han har god kontakt med sin bio-syster och jag tror också att han träffat sin bio-mamma vid något enstaka tillfälle för många år sedan. Tror att det bland 40-talsgenerationen är mycket vanligare med svenskadoptioner än vad det är nuförtiden.