Jag är medlem.
Det är mer en gemenskapsgrej, även om jag inte har engagerat mig särskilt mycket. Finns träffar lite hela tiden och tror det arrangeras något årligt för hela Sverige (vanligtvis organiseras vi genom lokala föreningar).
Dessutom har man tillgång till alla internationella möten och tillställningar. Dessutom en "kontakttjänst" är man kan få kontakt med lokala mensa-medlemmar vid utlandsbesök.
En mejladress på @mensa.se kan också fås (jag har inte brytt mig).
Man får en medlemstidning, där man kan läsa lite intressant om intelligens.
Klart att det finns medlemmar som skryter. Vi är som sagt som folk i allmänhet. Men jag tror att de flesta medlemmar ser det som lite dålig stil. Någon som är tvungen att påpeka att man är mensa-medlem för att få uppmärksamhet har förmodligen inte förtjänat den. Sen, eftersom mensa inte kommenterar vem som är medlem eller inte, så kan folk ju påstå att de är medlemmar även om de inte är det. Tror inte att de blir imotsagda.
Jag skulle kunna ta upp det i relevanta situationer, för att beskriva mig själv. Exempelvis kan det vara ett bra sätt att visa i en ansökan till jobb att man har lätt för att se sammanhang och system. Är det inte relevant så undviker jag att nämna det alls, även om jag får erkänna att jag ibland känner för att skryta eller plocka ner folk på jorden. Jag är ju bara mänsklig.
IQ är väldigt missförstått. Det handlar inte om att man är bättre på allt än andra. Mer att man har lättare att se mönster och sammanhang, vilket kan vara en fördel ibland. Men i övrigt är folk med hög IQ ungefär som folk i övrigt. Man kan vara både socialt begåvad eller helt obegåvad.
Jag tror att myten om att folk med hög IQ skulle vara sämre socialt fungerande än andra kommer från att man dels kanske skaffar sig ett annat sätt att tänka på saker eller prioritera, eller att det finns en del psykiska tillstånd som löst kan kopplas till generellt högre IQ, exempelvis det som tidigare kallades Aspergers, som innebär ett annorlunda sätt att se på omvärlden.